lika barn leka mest

Drottning Silvia och jag har mycket gemensamt. Vi är inte bara lika gamla, vi har lika många barn som vi brukar prata om när vi ses - som jag tidigare skrivit om, utan vi får bägge  yrsel på våra egna födelsedagar. Drottningen är ju lite mer priviligierad, så hon får stanna några nätter på nya Karolinska Sjukhuset, medan jag ligger hemma hos mig själv och yrslar. Speciellt dagen därpå.
Men ändå!

Peter Englund..

.. historikern du vet, har nu även forskat lite i sin egen historia och framför allt barndomen om jag inte är helt fel underrättad.
Han har skrivit i boken om 658 eller så tillfällen och börjar alla med

Jag kommer ihåg..

Känns ganska bra att jag själv på min Blogg också sedan många år tillbaka har skrivit om händelser i mitt liv som jag kommer ihåg. Eller borde ha kommit ihåg! Och som eventuellt kan ge någon annan i min omgivning någon egen association eller eget minne eller bara några fniss.
Y-generationen och alla andra på Facebook gör ju inget annat än att exploatera sig själva med foton på barn och barnbarn och alla fantastiska resor de är med om.
Mina skriverier är ju mer av egen tillfredsställelse att skriva och lämna ett litet bidrag till barnen vad pappa/morfar har varit med om och som inte har berättats tidigare.
Som jag skrivit i ett tidigare inlägg så skall man i åldern av +70 gärna hålla på med släktforskning eller gräva i den egna historien på andra sätt.
Man börjar sluta cirkeln på många sätt..

Putin...

 ..var en av de första att gratulera Trump.
Att inte Hillary höll något tal till alla sina volontärer och övriga personer i sitt stall i landet och tackade, tycker jag var mycket svagt gjort. Även om man förlorar är man skyldig att bete sig lite artigt och belevat. Titta bara på boxare som får råstryk av sin motståndare men tackar gör de i alla fall. Kanske detta var symptomatiskt för hennes sätt och som gjorde henne så himla impopulär?
Nu till kompisarna Putin och Trump.
Jag tror att Trump tror att han kan styra Putin och tala om för honom vad som gäller. Det beror kanske på att han har varit herre i eget hus under en himla massa år, och är inte van att någon säger emot och inte lyder. Det märks ju på hans vresiga humör.
I min ungdoms dagar var jag några år försäljningschef på ett dataföretag som hette CDC. Mina kollegor från de andra länderna var kallade till en kurs på Marienlyst i Danmark som hette "Negotiations Skills Workshop" och den leddes av Alan N Schoonmaker, Dr i Industriell psykologi eller liknande.
Vi skulle lära oss att förhandla bättre än vad vi kunde tidigare var det tänkt sig.
Då berättade han bl. a att man gjorde en utvärdering efter 2:a världskriget hur det blev när segrarmakterna delade upp det tyska riket mellan varandra.
Man kunde i efterhand ganska bra bedöma vilka positioner de olika länderna satt med när förhandlingarna började och kunde sedan också se hur resultatet blev när det var färdigt förhandlat.
Och inte var det USA som vann!! Utan ryssarna!!
Amerikanarna ville så gärna komma framåt och gjorde den ena eftergiften efter den andra och ryssarna satt bara och nobbade alla bud tills de fick vad de ville. Och lite mer. Och vid ett annat tillfälle skulle alla slå sig lösa koppla av och förbrödras och badade bastu och drack massor av öl och vodka hela halva natten och alla var klart överberusade när de gick till vila. Klockan åtta dagen därpå, när amerikanarna släpade sig in i konferensrummet, möttes de av ett gäng nya och pålästa ryssar som inte hade festat natten innan. Hur kul var det?
Käre herr Trump, som vill hem till söta frun eller har en golftid att passa, du är förlorad innan du har börjat. Det lärde vi oss snabbt att var det en besvärlig situation att hantera, sätt upp en tid på fredag eftermiddag  om det är fint sommarväder ute. Bara att under förhandlingarna sedan vara långsam och omständlig, så har du halva vinsten redan hemtagen. Och har då också råd att spela golf hela lördagen och söndagen!
Alan var själv en duktig förhandlare. Han kände dock till en som var bättre. Och det var hans fru. När de var nere i arabländer och gick på marknader, så grät var och varannan handlare som fick nöjet att mäta sig med fruns prutkunskaper.
Jag kommer ihåg - låter nu som min kollega i författarbranschen, Peter Englund , fd ständig sekreterare i Svenska Akademien, att när vi på kvällarna lirade pingis, så vann ofta Alan fastän han inte var bättre än vad vi var. Han började nämligen med att studera samtliga spelare och lärde sig deras svagheter och styrkor, och sedan bara matade på backhand om den var svag. Jag lärde mig en hel del av honom som jag återkommer till i annat blogginlägg. 

TRUMPeten..

..blev vald till USAs 45:e president.
Och de flesta förstod ingenting. Den mycket erfarna politiske reportern Stefan Borg på TV4 var helt säker på att Hilary skulle ta hem det hela. MEN. hans yngre kollega under valvakan, Marcus Oscarsson, var långt ifrån säker och menade att Trump mycket väl kunde vinna. Det han baserade sina "farhågor" på var ett antal kriterier, Brexitutgången, någon halvskum politiker i någon stat i USA blev vald vid ett annat tillfälle som ingen heller trodde på, och det var därför folk skämdes för att berätta att de tänkte rösta på honom så det framkom därför inte i prognoserna. Men när det var dags, så var deras solkiga valsedlar i urnorna. Och att Fru Clinton var kvinna och dessutom mycket illa omtyckt av diverse olika skäl.
Och unge Marcus fick så rätt på alla punkter. Han bubblade av entusiasm under hela natten när han redovisade resultat stat för stat. Och det syntes på honom att detta uppdrag var det roligaste han gjort i hela sitt liv och han såg redan fram emot valet om 4 år igen.
Grattis Marcus till ett kanonjobb!!
Jag förstår delvis det amerikanska folket. De var så innerligt trötta på politiker och tung administration och egentligen körde ju Trump med samma sakskäl som Obama gjorde 8 år tidigare.
Change! 
Lite mer burdust och inflammerat men ingen kunde undgå att se att han visade långfingret åt allt och alla som representerade det bestående och situationen i landet.
Här var det 2000-talets cowboy som inte sköt från höften med pistoler men med verbala skott som träffade och missade. Men det small som fan och han hördes därför. Ett amerikanskt mansideal. Någon att luta sig emot och som skulle kunna förändra min situation. Samma taktik som Hitler också använde. "Det är inte ditt fel att du har det taskigt utan någon annans och jag skall hjälpa dig om du håller dig till mig"!
Vad kommer att hända nu då?
Så farligt blir det nog inte tror jag. Även den mest entusiastiske brukar bli tilltufsad av systemet förr eller senare. Nu har han ju hela kongressen med sig och det underlättar ju också arbetet.

Med ålderns rätt (uppdaterad text och därför fel datum)

Det amerikanska presidentvalet avgörs i morgon. Den ena kandidaten är 69 år och den andra 70. Och en presidentperiod är 4 år och oftast sitter de två perioder om de sköter sig. Men det är väl tyvärr ingen risk i detta sammanhang.
Och ingen är populär men det beror inte på åldern.
Det är väl det enda positiva man kan säga just nu om amerikanarnas stollerier i detta val.
I Sverige har vi ministrar och partiledare som inte har fyllt 30. Det är väl inget fel på ungdom men jag tycker att vi har en åldersfixering i Sverige som inte är hälsosam. Under alla mina  30år som chefsrekryterare var jag aldrig med om att medverka till att någon över 60 fick det aktuella jobbet. Och det var inte mitt fel, det lovar jag.
Det var facket och arbetsgivaren som höll emot.
Jag glömmer aldrig ett tillfälle där jag hade ett uppdrag att jag skulle hitta en mycket erfaren datakommunikationsspecialist/chef till ett större företag som nu var börsnoterat och tidigare hette Televerket.
Man måste vara försiktig med sekretessen i min bransch...
I kravspecifikationen stod det säkert att personen i fråga skulle vara mellan 30-45 år eller något sådant som det brukade stå.
När jag höll på med researchen så fick jag kontakt med den störste guru som vi kanske hade i Sverige inom detta specifika område.
Han gav mig några tips och så sade han på slutet " att det här skulle jag kanske själv vara intresserad av". Han var just fyllda 60 och jobbade på ett annat stort och välrenommerat företag men som låg i Älvsjö och det här andra låg i Handen utanför Stockholm. Hans fru som var lärare hade nämligen fått en ny tjänst i Handen och de hade diskuterat att flytta dit för att hon skulle slippa alla eländiga trafikköer morgon och kväll. Och jobbade han där, så skulle även han slippa köerna och kanske cykla till jobbet. Och han hade ju faktiskt varit på samma förtag i över 30 år så detta skulle kunna bli en liten kick i livet. Ett sista jobb innan pensioneringen.
Jag var eld och lågor.
Vilken "sockerbit"!
Med den killen ombord skulle det bli hur lätt som helst att attrahera andra duktiga medarbetare till samma arbetsplats. För man ville absolut växa.
Men högste chefen tyckte han var för gammal och även facket var mot. De förstod ingenting hur mycket jag än försökte förklara att denna gubbe inte kommer att sluta om 2-3 år som många andra gjorde i branschen och att hans startsträcka var noll, någon pappaledighet eller vård av sjukt barn existerade inte och den attraktionskraft han skulle ge avdelningen skulle vara ovärderlig.
De var egentligen inga dumskallar men de var låsta i sitt tänk om ålder.
Jag hittade en annan gubbe som var bra och som slutade efter 3 år.
 

ny uppfostran

Som du, käre läsare kanske känner till, så har jag nu flyttat åter till Nynäshamn efter 56 års bortavaro.
Cirkeln börjar sluta sig.
Sommartid är jag ju mest på Landsort och försöker där promenera ca 30 minuter varje morgon. I rask takt och oftast med mina fjädrande gåstavar som också ger mer motion för axlar och armar.
Vi har ju i princip bara en väg på Öja som ön heter egentligen och den går från norr till söder. Eller om det kanske är tvärtom.
I alla fall, så hälsar vi alla på varandra när vi möts. Precis lika artigt som man gör i England om man möter en främling. De är ju inte alla 08-or som lägger till i Norrhamn om det börjar blåsa för mycket för deras smak, som kanske känner till detta i förväg, men möter de mig så blir de varse detta trevliga och muntra "God Morgon"!
Och nu har jag hittat en ny slinga i Nynäs. Den går från min bostad på Kaptensgatan ner till gästhamnen och förbi krogarna och Rökeriet och runt Svandammen - där jag åkte skridsko på 50-talet, och så uppför Centralgatsbacken och hem via Hamngatan. Det tar också ca 1/2 timme.
I början av mina promenader tittade de konstigt på mig när jag glatt hälsade. Men nu börjar de flesta tina upp. Det är väl en och annan yngre flicksnärta som tittar misstänksamt på mig men de flesta börjar nu besvara mitt tillrop.
Färre krig och andra våldsamheter och mer värme och kärlek.
Jag tycker inte att man skall behöva ha hund för att vara artig mot sina medmänniskor

vad va det jag sa #7

mitt juni- fotbolls VM hade kommit halvvägs, och jag gladdes åt det portugisiska landslagets engagemang i att sjunga nationalsången med kraft och glädje.Så gjotde inte det svenska laget.
Vem vann och vilka åkte ur?
I dagens SvD redovisade en kvinnlig professor från Kanada, att om man satt slö ch giltig i sitt kroppsspråk, så ar det ingen som lyssnade på en och man kände sig slö och uppgiven.
Men om man gaskade upp sig, sträckte på rygg och huvud, så skulle man mer uppfatttas som en vinnare. Därför sträcker fåglar och andra djur på sig i brunsttider, för att verka potenta och därmed förstklassiska fäder till deras barn.
Nu är den andra varianten också bevisad.

..även jag..

 ... har blivit morfar.

Den förstfödda Ebba födde en liten Niels för snart 14 dagar sedan i Köpenhamn.

Undrar om jag själv blir lika fånig som de flesta av mina kamrater som redan är där? Och många för massor av år sedan och någon t o m gammelmorfar.

De skall visa foton på mobilen när Doris sitter upp för första gången. Hur kul var det för en som inte ens hade en Niels?

Allt gick bra och redan har mormor och de två mostrarna varit där och beundrat och klappat både här och där som jag förstått det hela.

Sade tidigare "att har man sett ett barn har man sett alla", men det kanske inte gäller längre?

De unga tu gifte sig för två år sedan så allt gick i rätt ordning. "Man skall inte gå prästen i förväg", sa man på landet tidigare Hon har börjat sin specialistutbildning till Allmänläkare och kan vara borta en tid utan att det gör så mycket. Hon verkar  också vara frögurka som sin mor, om du förstår vad jag menar.

Den nyblivna mormodern hade också i o f s haft som hypotes att vara klar med sin läkarutbildning innan vi eventuellt kanske  skulle börja fundera på att skaffa barn. Om vi hade tid och det fanns plats i almanackorna förstås.. Man jobbade ordentligt även för drygt 30 år sedan också.

Men nu var det så här:

I det gamla fideikommisset i Sörmland där min hustru var född, hade man en gigantisk samling av turkiska tavlor från 1700-talet. Det fanns bara en större samling och det var på ett museum i Holland.

Därför var det kutym att den nya turkiske ambassadören skulle göra en lunchvisit på Biby. Så skedde också hösten 1982.

Min dåvarande hustru var med på lunchen och den turkiske ambassadören måste tydligen ha fått en väldigt positiv bild av henne för bara några veckor senare så damp det ner en inbjudan i vår brevlåda på Roslagsgatan. Vi var inbjudna - givetvis var inbjudan på franska, till en vinprovnings- gourmetmiddag på residenset på Djurgården. Klädsel smoking, förstås.

Vi var väl ett 20-tal personer totalt, ett flertal ensamma damer från såväl V&S som Systembolaget som han handlade sina Bourgogner av. Bordeaux drack han överhuvud taget inte. Vill minnas att det stod 8 glas framför var och en och vi provade två till varje rätt.

Han hade min hustru på sin vänstra sida och Carl-Eric Björkegrens hustru på den andra. Carl-Eric höll förresten ett av de sämsta tacktal jag har hört i mitt liv. Och jag har hört många, det lovar jag.

Han försvann något år sedan helt spårlöst. Och är fortfarande borta. Man gissade på att maffian hade sänkt honom i Djurgårdskanalen någon annan att det var hans medarbetare som inte fick vara med och dela den enorma förmögenhet han byggde upp, men jag tror att det var någon annan gäst på någon annan middag, som tog saken i egna händer..

Tillbaks till middagen. Det är möjligt att min hustrus urringning var djupare och mer fylld än fru Björkegrens för hon fick inte många ord eller någon uppmärksamhet av herr excellens ambassadör.

Totalt sett var middagen en fantastisk upplevelse.

Och mer skulle det bli under kvällen. Efter middagen bjöds kaffe et avec och sedan plötsligt blev det dans.

Nu råkade det sig att fru ambassadrisen var i Turkiet så herr ambassadör roade sig ordentligt. Och jag mådde bra i salongerna med de andra gästerna.

I taxin hem berättade Fiffi att herr ambassadören försökte lura upp henne på övervåningen!! "Men jag är ju gift och har dessutom min man här", sa hon. "Jag är inte svartsjuk", sa ambassadören och frågade om han fick träffa henne vid något annat tillfälle, "En lunch, t ex"? "Eller köra dig till jobbet"? "Men jag går i skolan och cyklar till Karolinska" svarade hon. "Men kan jag inte få köra bakom dig när du cyklar"?

Vilken d-a hummer!!

Jag tände själv till på det där och 9 månader senare föddes Ebba. Och 1 termin innan Fiffi var klar med sin utbildning...

Var det bättre och hetare förr?

nio månader senare

..har skrivit lite om detta men ur ett annat perspektiv. Nu är det fortsättning på den turkiske ambassadörens middag.

Det var en mycket lång förlossning. Vill minnas att det tog 64 timmar innan Ebba äntligen kom ut. Vi slet ut 7 barnmorskor och de kom tillbaka på nytt skift och förvånade sig att vi fortfarande var kvar. Fiffi var såväl gymnastikdirektör i en tidigare utbildning som ryttarinna i ungdomsåren och hade tydligen ett vältränat bäcken. Och det lär inte vara till fördel när man skall föda även om det låter så. När vi kom in så nämnde vi - när det första gången var dags att ta in en narkosläkare, att vi har en mycket nära och kär vän, Gunilla, som just jobbar på Danderyd som narkosläkare. De tittade avmätt på oss och sade " att vi tar den som har jouren just nu"..

"Absolut" sa vi och backade sakta bakåt. Åtminstone jag som inte låg och skulle föda.

Det gick så lång tid att de till slut försökte stoppa hela processen så att modern skulle kunna återhämta sig och inte bara ligga där och krysta utan att något händer. Ebba höll emot och ville inte komma ut i kylan.

Till slut enade man sig att nu får vi ta till den stora släggan och se att det hände något. Man ringde på narkosjouren och vem kommer inte in om inte Gunilla. "Hej, jag har sett att ni fortfarande är kvar. Jag har bevakat från bakgrunden".

"Nu kör vi", sa Gunilla! Epidural i ryggen - om det heter så, och något påhejande via andra kanaler, och jag stod fånigt vid huvudändan och försökte trösta och heja på varannan gång. Man känner sig - åtminstone jag, fruktansvärt onyttig och vill men kan inte göra ett skit. Jag tror inte att det berodde på att jag satt hemma och tittade på hockey VM när de andra höll på och profylaxandades. Heter det så? Jag var ju inte med.

Nu var det också så, att under hela halva graviditeten, så skämtade vi inom den närmaste kretsen, om turken hann före i alla fall. Cognacen var ju så god i salongen där jag satt och sällskapet trevligt och ibland går tiden fort...

Allt flöt på och till slut sa Gunilla: " Kom ner till mig så får du se ditt barn födas". Inte tordes jag men hon tog mig i handen och vad ser jag? Ett litet huvud skymtar med ett kraftigt och mörkt hår!!

Är det något jag inte har, kan jag berätta för er som inte känner mig, så är det kraftigt och mörkt hår.

Hann turken före i alla fall?

Det var mycket gliringar inom familjen den närmaste tiden.

När allt var klart så började minst två "pipar" kalla Gunilla tillbaka till andra uppgifter. Men det var väldigt tyst under tiden som var viktig för oss. Hade hon någon hemlig knapp?

Man behöver inte ha någon större fantasi för att förstå att hon blev utsedd till Ebbas Gudmor och har skött det med en äran.

Och Ebba gick inte bara i mammas utan även i Gudmors fotspår när det gäller yrkesval.

Spännande tid

Min förstfödda Ebba, är inne i 40e veckan av sin graviditet och skall föda i Köpenhamn på söndag om jag har fattat allt rätt. En liten Niels väntar vi alla på. Den dyre faderns far hette Niels och gick bort alldeles för tidigt, så det är väl helt korrekt.
Ebba är både nyfiken och läkare och ultraljudsapparaterna har numera god upplösning, så det var inte så svårt för henne att se vad det skulle komma ut för en hen..

Får i detta sammanhang en association av vad som hände för kanske drygt 40 år sedan. Min äldste kompis Aje och hans Gittan hade precis fått sitt första barn på Allmänna BB i Liljansskogen. Förlossningen blev tydligen lite komplicerad, så barnmorskan bad Aje att lämna förlossningssalen. Då sade Aje med hyggligt myndig röst: "Jag är själv läkare". Då svarade den erfarna barnmorskan snabbt: "Då skall du definitivt gå ut"!

I alla fall. Min erfarenhet var ganska ringa vad det gäller små barn, men jag hade övat hyggligt på hur barn tllverkades och så gillade jag Aje och Gittan, så jag traskade upp till BB ett antal dagar senare eftersom Gittan låg kvar och Aje jobbade i Nynäshamn.
Lite förstod jag om barn i alla fall. Det var ju de kunde ju inte läsa vid den åldern så jag köpte några barntidningar så sonen kunde kanske åtminstone titta på bildrna. Och lakrits var nog lite starkt, så det blev mer åt  smågodishållet.
Med mina små paket i hand frågade jag artigt i receptionen "vilken sal fru Dahl låg på"?
"När kom hon in"? blev motfrågan. "För tre eller fyra dagar sedan, tror jag" svarde jag.
Du skulle ha sett blicken på receptionisten!!!
Den sade "din förbaskade skitstövel, och här kommer du nu först och din kvinna har legat här ensam i flera dagar"!!

I går köpte jag på XL bygg en liten gunga för barn. Hängde upp den försiktigt i änden av ställningen till min hängmatta, och tog ett foto på gungan som jag sedan skickade till Ebba och Erik och sade " att om lille Niels i sommar vid besök på Landsort, tycker det blir för tråkigt att ligga i barnvagnen och bara titta på måsar och moln, så har morfar köpt en liten gunga som han kanske tycker det är roligt att gunga i".
Tror inte riktigt att jag har berättat historien om BB för dem, för kommentarerna var lite ljumma.  

gungan forts..

Fick en obehaglig upplevelse för några veckor sedan. Jag åker ofta ensam med min pulpetbåt mellan Ankarudden och Landsort. Tidig vår och ganska sen höst också. Härligt att kunna styra sin tid. Men är det för grisigt  på havet och vinden hård från syd, så tar jag faktiskt Waxholmsbåten. Eller borde åtminstone göra det kanske lite oftare..
Men nu när det var ovanligt varmt och även hygglig temperatur i havet, så därför hoppade jag i vattnet vid bryggan i Norrhålet på Landsort. Målsättningen var att kolla hur svårt det var att ta sig upp i båten om jag av någon anledning skulle falla överbord och behövde kravla mig upp igen.
Jag kom inte upp!! Hur jag än försökte.
Hittade inget ställe att få de lämpliga greppen för att dra mig upp. Och hade inte heller några tunga kläder på mig som jag oftast har.
Hm! Inte bra.

Åkte förbi bygghandeln och provköpte en gunga som jag skall försöka montera på något sätt för att jag med hjälp av den, kan ta mig ombord på ett enkelt och säkert sätt.
Bakgrunden till min tanke var en historia som jag hörde för kanske 20 år sedan.
De unga och glada ungdomarna hade hyrt sig en stor och fin segelbåt för en veckas härlig segling i Medelhavet. De kanske var italienare - vad vet jag men vi kör på det. Efter ett antal dagar till sjöss blir det bleke. Solen skiner men båten rör sig inte pga av så lite vind. Man låser skoten för inget händer.
Då säger Pietro: " sisten i havet är en lort" fastän på italienska. Ingen stolt italienare vill vara en lort, så plask plask plask så ligger 8 glada italienare i det ljuva havet. Plötsligt kommer man på. Det är ingen kvar ombord. Båten har höga fribord och det är helt omöjligt att komma ombord. Man gör allt- dyker ner några stycken under ytan och försöker skjuta upp någon lätt person för att försöka nå relingen. Men man är inte i närheten. Och så sakta börja det långsamt bli lite vind. Båten börjar röra sig ifrån dem och de kan absolut inte göra någonting.
Känn in situationen. Vilken rysare!! Båten hittas ett antal dagar senare drivande tom på havet.
Usch!

Jag är inte religiös...

..och inte är jag heller royalist eller speciellt nationalistisk.
Men visst är det himla trevligt att se Christiano Ronaldo och hans kompisar i det portugisiska landslaget i fotboll, fullständigt vrålsjunga nationalsången före en match!!
De skall ju representera och spela för sitt eget land och vad är då bättre än att börja engagera sig redan i sången.

Så gjorde även det österikiska laget och en hel del andra landslag, men Zlatan speciellt och även de flesta av hans lagkamrater står helt tysta och ser mest besvärade och oengagerade ut
Många kändisar ställer ju upp i Let's dance, så varför kan inte Hamre'n bekosta några sånglektioner i stället och lära pojkarna "Du gamla, du fria.."
Skärpning, tack!

mera fotbolls EM

om man satt i bilen och hörde radioreferatet mellan Ungern och Island, så skulle det kunna låta så här: "Gudmarsson passar till Gunnarsson som i sin tur slår en lyra mot Guttormson som passar snett inåt båkåt till Gulagsson som snabbt skickar vidare till Gudviksson som hoppar över bollen till Gormarsson som gör en lätt lyftning till Gotvidsson som nickar vidare till Geisersson som snabbt skickar vidare till Gudmunsson som bara touchar den vidare till Larson som lätt skjuter den lågt innanför stolproten och det blir MÅÅÅÅL"!!!!

spela boll är svårt

Det är just nu fotbolls EM som engagerar oss. Sverige har efter två matcher, dvs 180 minuter plus lite tilläggstid, inte med egen kraft träffat motståndarnas mål en enda gång.
Och det är ju hela ide'en med att spela boll. Att skjuta in bollen i motståndarens mål. Skall det vara så svårt? Vill minnas att målet är 7.32 meter långt och 2.44 meter högt. Statistiskt borde det ske betydligt oftare, tycker man.
Det som retar mig mest, är de så ofta skjuter för högt. 100 % av alla skott som går över målet, går aldrig in. Och så finns det inget som heter att man kan skjuta för lågt. Alla låga skott kan gå in, nämligen.
Skall det vara så svårt att fatta?
Har det blivit någon slags prestige att "sätta den i krysset"?
Ett mål är väl alltid ett mål!
Fotbollsspelare kanske i gemen inte är så smarta. Även om Glenn Strömberg enl uppgift, var väldigt duktig i skolan.

Ps  precis när jag skriver detta inlägg - kul, så gör Belgien 1-0 mot Irland. Placerat precis nere vid stolproten!!  Så skall det gå till. Ds

det där med skönhet..

..brukar man säga, sitter i betraktarens öga.

Många människor har tittat på mig under de senaste 70 åren, men några kraftiga applåder eller höga busvisslingar har jag inte upplevt.
Iofs så berättade mamma senare, att när jag var kanske 2-3 år gammal, så kom jag hem med en krona i handen, för granntanten ute på Värmdö där vi då hade fritidshus, "tyckte att jag hade så fina lottar". Och lottar var förmodligen lockar. De lär ha varit stora och guldgula. Det var då det!
Men några senare damer har faktiskt också sagt att jag har vackra händer. Om det berodde på bara utseendet eller vad de gjorde med dem, är väl inte helt klarlagt..
I alla bra historier och pjäser, så brukar det alltid vara en treenighet. Tripp, trapp och trull.
För något år sedan så upplevde jag besvär med mina fötter. Stortånaglarna blev svarta och de lossade ibland på vintern när jag åkte skidor och skridskor. Trampade iväg till traktens enda medicinska fotterapeut och la mina 42 or i hennes varma balja.
"Det kan vara fotsvamp", sa hon, men var tveksam men rekommenderade mig att ta kontakt med Vårdcentralen för man måste ta en odling.
Tant doktorn på Vårdcentralen var inte tveksam, utan det var bara att trampa bort till Apoteket och hämta ut svindyr medicin mot fotsvamp. Inte blev det bättre utan odling togs nu av farbror doktor när tant doktor på Vårdcentralen var ledig. Ingen fotsvamp.
Åter till den förtjusande Petra hitflyttad från Tyskland, som verkligen kunde det där med fötter, och efter ett antal behandlingar är de som förr. När jag var där näst sista gången innan jag flyttade från Stallarholmen, sade hon att jag hade ovanligt vackra och välbevarade fötter!! Hon bad att få fotografera dem för att lägga upp på en hemsida som bara legitimerade fotterapeuter har tillgång till och göra en liten frågesport! Hur gamla är dessa fötter? Det svar som hade gissat på 32 år kom närmast!! De andra hade gissat på 23 och 29! Hon fick min bok och jag fick två bamsekramar av henne efter jag hade skrivit några rader som dedikation.

Så när du och jag träffas nästa gång, bli inte förvånad om jag går utan skor!!

PS Petras slogan är " Lägg dina fötter i mina händer"!  DS

funderingar en tisdagskväll i juni

Alla känner till att storleken har betydelse.
Jag sitter just nu på övre verandan i mitt fritidshus på Landsort och tittar ut över granne Lasses hus. På hans tak sitter just nu fyra stycken stora vita fåglar - typ fiskmåsar. Den störste sitter högst upp på skorstenen, nästa på den lite lägre skorstenen och sedan två stycken på taknocken.
Helt plötsligt lyfte alla för då kom det tydligen en ännu större som skulle sitta högst upp. Och de andra flyttade på sig.
Och då kommer min fråga: " hur i hela friden visste han som kom och dessutom han som satt där tidigare, att den senaste var större och högre i hirarkien"?
Ingen hade officersmössa eller galoner. Ingen har ju någonsin sett sig själv i spegeln och vet då ju inte hur stor han/hon är. Åker de ut en sen sommarkväll till någon avlägsen kobbe i skärgården och jämför sig med alla andra?
 Ungefär som vi pojkar i tonåren gjorde i bastun!

Klart.se lovade i sin prognos mest sol och eventuellt lätt regn och 6 m/sek från väst kl 18 idag. Kl 18 idag blåste det 11,8 m/sek från ost och det åskade och kom 13 mm regn på ca en halvtimme.Och det fortsätter att regna och åska men det är helt klart ut över havet i väster men kolsvart över land.
Det regnade så mycket så att jag inte kunde ens gå ut i boden för att hämta en tonic till min gin så det fick bli en Bloody Mary i stället.
Man blir ju hemskt törstig när det vräker ner regn utanför knuten.Och måsar som lyfter och meterologer som har fel.

lite kul att bli äldre

men det är inte så varje dag. Men igår var det en sådan stund.
På morgonen hade jag varit duktig och fyllt på min mini Dosett. Du vet en sådan där dosa som äldre använder för att komma ihåg att ta alla sina tabletter på rätt tillfälle. De stora flickorna och pojkarna har en sådan där orginalvariant med 4×7 fack, dvs du har möjlighet att programmera in medikamenter 4 gånger per dag under 7 dagar.
Mycket praktiskt och bra.
Min lilla fuskvariant klarar bara en gång per dag i sju dagar för jag är inte så stor ännu och behöver inte mer för min lilla Trombyl för blodförtunning och min 40mg kolesterolsänkare.
Så igår morse fyllde jag på alla facken med en av varje som skall tas vid sänggående. (vilka ord jag använder- sänggående..)
Och på kvällen när allt skulle exekveras, så kom jag tamigtusan inte på vilken veckodag det var!!!
Där stod jag i badrummet i bara mässingen och fnissade. Vilken lucka skall jag öppna?
Det tog en bra stund innan jag kom på att det var onsdag.
Och det gladde mig och även den något krokiga vägen dit.

If you scratch my back...

...then I´ll scratch yours.

Militären och den fasta skärgårdsbefolkningen har ofta kommit bra överens.

När inte militären kunde vara överallt efter vår långa kust, så hjälpte den bofasta lokalbefolkningen ofta till att hålla ett vakande öga på vad som syntes eller försökte dölja sig på kobbar och skär. Speciellt under det kalla krigets tid.

Men nu är det krig igen.

Mellan sälarna och vi skärgårdsboende. Åtminstone i den del av södra ytterskärgården där jag nu sitter och skriver detta inlägg.

I Värmland och Dalarna och många andra delar av vårt land, kan jägarna inte längre släppa sina fina och prisbelönta hundar i skogen. Vargarna tar de kära ägodelarna. Och de är många och oerhört effektiva. Hundägare i dessa trakter åker ända ner till mina gamla trakter i Sörmland för att kunna njuta av hundarnas arbete i skogen med att driva fram djur till skyttarna.

Våra vargar i skärgården ylar inte på nätterna och äter rara fyrfotingar utan dessa busar döljer sig som ubåtar under ytan men tar vår fisk ifrån oss. Om du visste så många strömmingsnät som jag tagit upp och kvar sitter bara skallar och gälar.

Och om du också visste hur ofta näten även är trasiga. Då skulle du bli lika sur som vi blir.

Just nu går laxen till. Och den fiskas bara av urinvånarna, som jag brukar kalla mina fastboende vänner för. De lägger stora flytgarn som är kanske 50 -100 m långa och svåra att hantera för oss amatörer.

Men de kan. Även i hårt väder. Men som sagt, varken väder eller vind är det stora problemet utan våra skinnklädda mindre levande ubåtar.  

Man räknar med att de tar säkert mer än hälften av alla laxar som fastnar i näten. Och de är hur fräcka och listiga och orädda som helst. Förra året så höll en gubbe i laxens stjärt och en bamse till säl i huvudet och väste samtidigt åt fiskaren. Och i år gick en stor lax in i ett nät precis när fiskaren var där. Han kopplade en tamp i båtens för till övertärn på nätet för att ta hand om laxen och då kom en bamse på flera hundra kilo och tog tag i laxen och dök så halva fören i båten kom under ytan. De är inga små pojkar vissa av de där miniubåtarna.

Men nu har kriget eskalerat.  

På förmiddagen idag såg jag ubåtsbärgaren och bekämparen Belos, som syns på fotot ovan, liggandes mellan Bosses och Björns nät.

Och då skall väl kampen kunna bli lite rättvisare.

Militären kan man lita på när det blir allvar och saker kommer till sin spets. Och de kommer också ihåg sina vänner.

Även om 50 år har gått och det gamla kriget inte är  så kallt längre.

 

Detta var blogginlägg # 200.

Om jag skall vara stolt eller skämmas, vet jag inte riktigt säkert?

Ali och Mortada...

..heter Abdulraham respektive Raed i efternamn och är kusiner och kom till Sverige från Irak för 7 månader sedan och är i 20- årsåldern. Alis pappa sålde sin bil för att finansiera sonens resa för att skapa en ny framtid för honom.

De berättar i dagens SvD att de nu är på väg hem igen.

De har inte fått studera och inte heller arbeta utan bor bara på ett flyktingläger i Småland och äter och sover och gör inget produktivt över huvud taget. Och vet inte hur länge de får vänta på uppehållstillstånd eller få avslag.

Så de har beslutat att åka hem igen trots föräldrarnas önskan att de skall bli kvar.

Så här kan vi inte ha det.

Jag lovar att det finns massor av Alis som har kommit hit och som har samma besvärliga läge. De vill komma in i samhället och skapa sig  en framtid och jobba och göra rätt för sig.

Jag träffade för snart 20 år sedan en ung man från Kuba som hade varit ett år i "Ankomstläger" i Enköping för att lära sig svenska mm och nu bodde i en förort med rysk fru och barn. Och ville jobba. Han hade rest till Ryssland och studerat till civilingenjör men ville komma till väst och hamnade i Sverige på något sätt.

Jag hade precis engagerat mig i Horton International och ville bygga upp ett kandidatregister innehållande de 3 översta chefsnivåerna på de svenska IT företagen och behövde någon som hjälpte mig med detta. Fick honom via Arbetsförmedlingen och han hade inte jobbat så mycket med ”data” men ”jag lär mig ganska snabbt”, sa han.

Och det gjorde han.

Yttre Förorten blev snart lite närmare stan och efter 10 år så bodde han i Saltsjö Duvnäs i egen fin villa och hade stor Volvo och motorbåt och var egenföretagare och mycket framgångsrik.

Grattis Tomas!  

Den andra sidan av myntet är inte lika rolig.

Komma hit och förstöra vårt samhälle. Kasta stenar på brandbilar och ambulanser och sticka bilar i brand. Utnyttja vårt välfärdssystem över alla gränser och bara vara kriminell och ställa till elände. Skjutningar i Göteborg och Malmö och andra ställen och kasta handgranater in i restauranger på grund av gängbråk och släktfejder.

Att komma till ett nytt land ställer även krav på vederbörande. Förstår att gamla kulturella skillnader som är nedärvda i generationer gör det svårt att förstå de normer och förhållanden som gäller i det nya landet.

Men man måste anstränga sig och försöka hitta gångbara kompromisser som gör att allt fungerar. Annars går det inte.

Och så kan vi inte ha det!

Frågan är om inte Gud är god ibland

Under mitten av 80-talet - 1986 närmare bestämt, var jag bjuden av min gode kamrat Hasse att få komma en helg och jaga "driven grouse" i Yorkshire. Familjen hade en fin moor däruppe på gränsen mot Scotland.
Att skjuta grouse är kanske den mest exklusiva formen av jakt alla kategorier och med en historia som sträcker sig hundratals år tillbaka. Om man skulle betala idag, så får man noga gräva ordentligt i plöskan för priset ligger runt 30 000 Skr per person och dag. Bara för jakten!
I alla fall så hade jag förstått att här gällde det att träna upp sitt hagelskytte om man skulle få någon behållning av upplevelsen.
Min dåvarande  svärfar Frillo var entusiastisk jägare och med i Kungliga Jaktklubben  och hans mamma hette von Essen och hade 82 kusiner som hon tydligen hade reda på alla på den tiden.
Uppe på Skokloster var Fredde von Essen född och även om slottet nu var i statlig ägo så bodde han kvar där i något hus och hade en egen skjutbana och erbjöd privata skyttelektioner. Jag hade träffat Fredde ett antal gånger på jakter på svärfars gods och även på Widforss där han var delägare.
Jag ringde Fredde och bokade in en lektion kl 13 en tisdag i början av augusti. Jag visste inte hur lång tid det skulle ta att köra dit så jag kom lite tidigare och där stod han och övningssköt med en annan person. De var två i och för sig men den andra stod bara bredvid och deltog inte aktivt i skyttet.
Då hör jag plötsligt Fredde vråla till: " Men för fan kungen, kungen skjuter ju bakom!!"
Och då såg jag också Porschen som stod på parkeringsplatsen och det var klart att den andra var en adjutant.
Kungen skulle ner och jaga rödhöns hos kung Carlos av Spanien och tyckte att även han behövde öva lite mera. Och jag som sagt skulle skjuta grouse i Yorkshire.

När de var klara så skulle de äta lunch i en liten klubbstuga bredvid. Och då frågade Fredde mig om jag inte också ville ha lunch eftersom han nu blev lite försenad. Jag hade ju inte ätit något och tackad snabbt ja. Freddes fru Blancheflor serverade lite sillinläggningar som förrätt och några av grabbarna fick en liten sup - dock tackade herr adjutant och jag nej till erbjudandet och det var lättsam och trevlig stämning under lunchen. Fredde presenterade mig och "Jodå", kungen visste vem jag var och vem jag var gift med och "meddelade i sammanhanget att han och drottningen hade i veckan tackat Ja till att komma på svärfars sena 70 - årskalas på Biby i oktober.
Svärfar gav sig nämligen  tusan på att få med kungen och drottningen på sitt kolifej. Nu fyllde han i o f s redan i juni, men då kunde inte kungaparet komma och han fortsatte med sina inbjudningar och till slut någon torsdag  på hösten fick han till det. Tjat lönar sig ibland... Även på den nivån.
Vi bodde ju på gården och jag var väl där på torsdagen och då hade vi en inbjudan att tillsammans med mina svågrar och svägerskor och Frillos bröder med fruar att komma och äta middag i stora huset på fredagen för han hade något mycket viktigt att meddela.
Fredagen kom och jag såg direkt att Frillo var uppåt och glad och förväntansfull att få säga något.
Vi hade väl knappt hällt i oss första supen förrän han reste sig upp och ville för alla härmed högtidligt meddela att han hade den stora glädjen och äran att säga att  "kungaparet har tackat Ja att komma på ett litet sent födelsedagskalas" och så nämnde han något bestämt datum i oktober som jag har glömt bort.
Han tittade sig förväntansfullt omkring och fastnade på mig av någon anledning.
"Ja, jag hörde det i tisdags,"  sa jag, ganska högt och tydligt. " Vi åt nämligen lunch ihop uppe hos Fredde von Essen på Skokloster, och då nämnde kungen det för mig". "Kungen skall ju ner för att jaga rödhöns hos kung Carlos och jag skall ju upp till Yorkshire för att skjuta grouse om ett par veckor så vi behövde öva bägge två lite grann"...
Trodde att min svåger Klas skulle explodera av skratt. Men hur han lyckades hälla sig förstår jag inte. Och det var nog tur det.
Här kommer från hövdingen ett alldeles oerhört viktigt och unikt tillkännagivande och så hade den ende icke adlige och  dessutom ingifte i församlingen, redan fått det från källan.
En enda gång i mitt liv har jag på tu man hand ätit lunch med kungen och kommer troligen aldrig göra det igen, och det var på tisdagen just den veckan.
Är inte Gud god i alla fall?
 

Nu när vi är innne på de kungliga..

Min tidigare svärfar gillade som sagt det Kungliga. Han bjöd med mig och dottern som jag då var gift med, på en stor och fin tillställning på Grand Hotel i Stockholm. Travelers Club hade årsmöte och Dr Carl Mannerfelt - pappa till Ocke som jag nämnt tidigare, höll föredrag om klimat situationen i världen bl. a. Och han var tidig och detta är redan slutet på 80-talet.
Högste beskyddare av Travelers Club är HM Konungen och såväl han som Drottning Silvia var med och lika fint frackklädda som vi andra.
I pausen stod de lite ensamma så svärfar motade fram oss och skulle givetvis prata om ditten och datten. Mest datten vill jag minnas.
I alla fall - så var ju min hustru och Silvia väl bekanta med varandra sedan olympiaden i München 1972 då Silvia var chefsvärdinna och Fiffi värdinna för det svenska OS ledarskapet. Hon pluggade nämligen till gymnastikdirektör i Köln och pratade flytande tyska dessutom.
Nu skulle jag presenteras för drottningen.
"Jodå, hon kände väl till att Fiffi var gift sedan ett antal år tillbaka" och frågade mig hur många barn vi hade. Jag tyckte det var lika bra att svara som det var och sade "Vi har tre stycken".  De heter Ebba, Sofia och Ulrika.
Och för att vara lika artig och engagerad ställde jag själv samma fråga: " Och hur många har ni"?
"Vi  har också tre barn," sa hon. De heter Victoria, Carl- Philip och Madeleine.
Vilken kul tillfällighet!! Vi hade precis lika många barn bägge familjerna.

En sådan dag igen...

Har haft några sådana dagar tidigare också och även skrivit lite om det.
Den lilla och den stora världen
Äldsta dotter Ebba befinner sig i Danmark och nu närmare bestämt i Köpenhamn och hon har bott i landet sedan ett 10-tal år tillbaka Och går nu också i väntans tider och har kommit drygt halvvägs har jag förstått och allt är spännande och fungerar.
Mellandotter Sofia är hemma på Södermalm och packar och flyger i kväll till USA för att jobba på Spotifys kontor i New York i 10 dagar.
Yngsta Ulrika är just nu i London över helgen med sina arbetskollegor på Gullers Grupp och väntas hem i kväll. Tror jag.
Så någonstans runt klockan 18 svensk tid idag har jag en på marken i Danmark och två i luften över Atlanten. Fast åt olika håll.
Och ingen är rädd för terrorister och inte jag heller. Sannolikheten att själv drabbas fysiskt är ju inte så stor som tur är.
Det farligaste momentet är bilresan till och från flygplatsen i alla fall.
Så mig skrämmer de inte även om jag hatar dem. Men det är många i min omgivning som inte reser i onödan just nu, har jag uppfattat.

Underliga äro Herrens vägar

Köpte min första egna lägenhet runt 1975. Den låg på Rindögatan 19  på Gärdet och 3 tr upp och var en tvåa på 52 kvm. Med separat toa i hallen och liten pigkammare som sedan blev matrum bredvid köket. Givetvis öppen spis och liten balkong och duschrummet i anslutning till sovrummet. Helt perfekt ungkarlslya och senfunkis i stilen. Kostade dessutom bara 1035 kr /kvartal i månadsavgift. Livet lekte.
Nere på Brantingsgatan låg ett kontor som hette Innovator Design och sålde moderna möbler till överkomligt pris. Och där jobbade då Ocke som jag faktiskt också kände. Jag köpte soffan Baluff och stolarna Stuns och vad allt de hette. Möbler för unga med modernt snitt och tänk. Stålrör och glada färger och soffan var i sektioner och stoppad med skumplast inuti. Man kunde bl.a. ta gavlarna på soffan och sätta ihop till en urmysig stor fåtölj som jag råkade sätta framför brasan  när någon söt kom förbi. Och sedan kunde jag lugnt vänta att brasan skulle brinna ner och kallna och vi precis  tvärtom. Planen lyckades nästan till 100 %.
I alla fall - jag var jätteinne med mitt möbelval utan att jag egentligen visste det då.
15 år senare lärde jag känna Jan Dranger. Vi råkade bli först grannar, sedan goda vänner och jobbade dessutom ihop på ett antal vildsinta projekt som inte blev något av. Det var nämligen han och hans kollega och studiekamrat på Konstfack, Johan Huldt, som hade designat möblerna och skapat Innovator Design Studio. De fick internationella pris i Milano och andra ställen och sålde  stort till Japan och andra delar av världen och även till IKEA ett tag.
De var således mycket framgångsrika och jobbade ihop i många herrans år innan de så småningom gick skilda vägar.
Nu kommer det!
De var båda födda 1941. På en fredag i början av februari 2016 läste jag i SvD att Johan Huldt hade gått bort. På tisdagen fick jag meddelande om att Jan Dranger också hade gått bort. De dog nämligen bägge inom 2  veckor.
Och nekrologerna var sedan införda samma dag i tidningen ett antal veckor senare.
Visst är livet mystiskt ibland.

PS Exhustrun klagade senare på att hon aldrig blev utsatt för "brastricket," men jag motiverade det hela med att ved var dyrt och i detta fall behövdes det inte.  DS

Gör om mig!

På torsdagarna (?) på Gokväll på TV1, så anmäler sig ofta människor, oftast kvinnor, som vill hitta en ny stil. Skrev om det för några inlägg sedan men då ur en annan vinkel.
Det brukar sluta med att de får en helt ny och snygg frisyr, perfekt make up och passande och matchande kläder. Små underverk brukar resultaten bli.
Senast - om jag nu uppfattade allt rätt, hade en gubbe anmält sin fula kärring som han inte var det minsta nöjd med.
Hon blev hur snygg som helst och glad och lycklig och åkte hem och tog ut skilsmässa på momangen.

Vad var det jag sa? Inte nu igen!

De förutseende och begåvade ser till att de får lite egen nytta av att de kan skåda in i framtiden. T ex satsar i företag som har funnit rätt spår eller t o m jobbar inom de branscherna. Andra - som er käre bloggredaktör bara pratar och skriver. Till ingen egen nytta och andras frustation.
Den 14 mars 2010, skrev jag om bl. a om terrorism. Vi hade upplevt ett antal dåd, förskräckliga i och för sig, men det tillhörde inte vardagen i alla fall.
Som nu!
Och den 12 mars 2013 skrev jag om att framtidens krig kommer att föras i Cyberrymden . Slå ut viktiga informationscentra och allt står stilla.
I lördagskväll kom en sådan attack mot ett antal av våra svenska dagstidningar. Nyhetsflödet var helt blockerat i flera timmar. Man skyller på ryssen, men ännu är det inte klart vad som hände. Och nu måste man tänka om. Lite sent, kanske kan tyckas.
Den nygamle VDn för TU - Tidningsutgivarna, Janette Gustafsdotter, som i en annan intervju, säger att hon vill att allt skall gå fort, säger detta på Aktuellt om attacken:
" Branschen har nu slagit till alla ventiler som går!"
Jag är ju själv ofta sämre än en 5:e klassare upplever jag på TV, men jag lärde mig i alla fall i skolan att detta heter kontamination - sammanblandning av två uttryck.
Det gick nog lite fort. Även för en tidningsutgivare som borde kunna svenska och som åker motorcykel.



 

Flytten närmar sig

Den gamle skall bli stadsbo igen!
Har nu bott 9 år i en flygel på Äleby Gård på Ytterselaön med postadress Stallarholmen.
Det har varit fantastiska år med många nya vänner som jag fått lära känna och ett rikt liv med mycket fiske, jakt och andra naturupplevelser. Det har oftast varit massor med svamp i skogarna i närområdet bl. a. och för första gången har jag lärt känna sommarkantareller. Är mycket ljusare i färgen, hårdare och växer oftast på helt annan jordmån än höstkantarellerna. Fick ärva min tidigare granne och svampexpertens Sten Stures områden när han flyttade. Annars hade jag aldrig letat på de ställena.
Nu har jag en förhoppning att få flytta in i en lägenhet på Kaptensgatan i Nynäshamn. Ca 100 m ifrån där jag själv bodde från 1950 till 1960 då jag flyttade till Strängnäs för att ta studenten så småningom. Men mina föräldrar bodde kvar där tills de kom på hemmet en kort tid innan de gick bort -90 resp. -91.
Det fantastiska är att i just den lägenheten bodde min äldste kompis Aje med familj när jag kom dit så jag har tidigare varit i den lägenheten för snart 66 år sedan.
Mina ögon är inte så bra och jag ser mycket dåligt i mörker, så nu har jag förhoppningsvis bara 30 min resa ut till Ankarudden och båten till Landsort. Eller om det blir ännu sämre med synen så finns bussen 200  m bort och pendeln till Stockholm på samma ställe.
Eller också får jag skaffa en något större båt med hytt så kan jag köra efter GPSen hela vägen. För den ser man även med sämre ögon. Och Gotlandsbåten brukar tuta om man är i vägen.
Är bara 10 distansminuter från Nynäshamn till Landsort den yttre vägen och 11 den inre, säger de som kan. Så det är ju kalas. Med 20 knop så tar det en halvtimme om förhållandena är bra.

Därför kör jag nu mellan soptippen och hemmet och slänger respektive skänker bort så mycket jag kan. Skall gå från drygt 200 till drygt 100 kvm, så det gäller att rensa.
Har även bjudit över mina gamla KTH kompisar för att få hjälp med att plocka ut godbitar ur frysboxen för tillagning och även tömma vinkällaren efter eget bevåg.
Tyvärr kunde bara Gustaf komma för ett par veckor sedan men han kom glad upp med en flaska Chateau Gazin Pomerol från 1989 och som jag kollade upp dagen därpå. Den hade ett pris på ca 1100 kronor visade det sig. Vi tyckte den var god och passande till vildsvinsfilén med sommarkantareller.

Idag måndag vid lunchtid åkte min gamle vän Staffan tillbaka till Sundsvall. Han hade ett annat vänbesök i Sthlm i helgen och kom till mig lördag em lagom till bastun. Efter badet så bjöd jag på gubbröra med öl o brännvin (ÖoB) och hårt bröd, och sedan när vi kom upp till middagen så började vi med en smörstekt smörgås med Karl Johan, vitlök och persilja. Därefter Tore Wretmans vitlöksgädda med Rattepotatis och den goda vitvinsvinäger-gräddsåsen. Avslutade med egen vaniljglass och ljummen jordgubbskompott med gubbar från Landsort.
Allt hemskjutet i minsta detalj, således.
Till Mello festivalen fick vi en Irish coffee. Givetvis på Jameson.
Till söndagsmiddag bjöds som drink Drya med lantchips och löjromsröra gjord på Philadelphiaost och rödlök, sedan Filip Ponns vinnande recept på fläskkarré från Sveriges Mästerkock förra året. Avslutade med banan i limesockerlag. Med bara en liten skvätt Baccardirom i för den goda sakens och smakens skull.
Grappa och sedan i säng så småningom efter mycket prat och glam.
Trevligt när pojkarna kommer och hälsar på och hjälper till med att minska flyttlasset..

PS Staffan hittade en Rioja El Coto från 2006 som han var nöjd med.  DS

Tack och förlåt..

..är två ord som används alltför sällan.
Jag förstår inte människor som verkar fullständigt jaga möjligheten för att slippa säga "Tack för hjälpen".

Har blivit någon slags plåga att inte vilja sätta sig i skuld på något underligt sätt?
 Har flera exempel i min nära omgivning när någon hjälper någon annan och får till svar t ex.
 " Jo, jag behöver kanske inte ha dåligt samvete för att du hjälpte mig , för jag har ju vid flera tillfällen vattnat dina blommor och tagit hand om din post"!!!
Vad i hela friden håller vi på med?
Ett annat exempel är att den man hjälper försöker vända hjälpen till "att jag hoppas att du hade det trevligt". Att jag skall vara tacksam för att jag fick hjälpa till! Jag hade säkert annat som jag hellre ville göra´, men jag hjälpte till i alla fall, och så skall jag vara tacksam i stället för tvärtom.
Och vad är det för fel att oftare säga Förlåt.
Man blir ju oftast förlåten om man frågar. Kämpa för sin rätt när man vet att man har fel.
Korkat.
Jag själv använder ofta både Tack och förlåt. Speciellt när jag spelat golf med lite duktigare vänner och jag kanske inte riktigt hade bidragit till något skönspel och de har alltför ofta fått leta efter mina bollar t ex.
När vi kliver av 18:e green, brukar jag lyfta på kepsen och säga: "Tack och Förlåt"!

Sur gammal gubbe, eller?

Det är väl så det är, tyvärr. Känner verkligen igen mig själv i detta. Innan komma tecknet.
Kvinnor blir ju ofta bara bättre och mer kärleksfulla med åren och gubbarna bara mer sura och gnälliga.
Jag såg detta för säkert 40 år sedan på TV- långt innan jag var där själv, när någon parant och härlig kvinna i ålder av kanske 80 åkte till Afrika för att hjälpa människor. Den sura maken hade dött för ett antal år sedan - och var ju under de sista åren bara till en plåga för den förtjusande damen, sig själv och resten av  världen. Men nu skulle hon leva och ta igen detta och ge av det hon hade att ge..
Men i kväll så kände jag mig som en gammal härlig dam, för på Tv programmet Gokväll på TV1 - de har ju på torsdagar ett stående inslag som heter "Gör om mig".
Gamla som unga som inte har hittat sin egen stil får hjälp av proffs med frisyr, sminkning och kläder. Unga och äldre och fler damer än herrar, tyvärr.
I kväll presenterades "offret" som Kamilla och hon ville verkligen hitta sin stil.
Nu uppdagades det att Kamilla hade i 60 år levt som man och hade 4 barn men hade aldrig känt sig hemma i sin manliga roll. Och sedan 2 år tillbaka levde han/hon som Kamilla. Och nu gällde det att för proffsen i studion att hitta en lagom kvinnlig stil till hallänningen. Han/hon/hen såg väl kanske lite bedagad ut, men de jobbade som tusan för den goda sakens skull.
OCH, jag gillade det.
Heja Sverige där statstelevisionen släpper in Kamilla som  vill känna sig tryggare i sig själv och må bra. För sin egen, barnens och samhällets skull.
Det är inte i många länder på jorden detta skulle kunna ske. Och där jag själv kan få leva och skriva detta utan att jag delar Kamillas åsikter.
Leve det fria ordet och människans rätt att leva sitt liv.

 

..jag tänkte att...

Den engagerade reportern: "Jag tänkte att hur tänkte du när du skulle tänka ut hur du skulle träna inför OS"?
Den lika engagerade stjärnan: " Nej, jag tänkte att det är jätteviktigt att jag tänker positivt för att komma tillbaka efter skadan".
Hallå!! Någon hemma?

Fått ny idol

Agnes Wold heter hon och är professor i bakteriologi eller något sådant. Hörde henne första gången på TV programmet Min sanning som leds av Anna Hedenmo. Sedan var hon på Nyhetsmorgon och hos Skavlan i fredags. Det verkar vara fler som gillar henne.
Kristallklar tant, född -55 och lika skarp som Hans Rosling, som också säger sanningar.
Man kan visst pussa hundar utan att bli sjuk, för det är olika bakteriestammar och tro att man får in mer syre i blodet för att man som i många hockus pockus kurser skall djupandas är lika galet t ex.
Och att folk tror genom att tänka positivt att man kan bli frisk eller friskare. Urkorkat enligt henne. Bakterier och basilusker struntar i hur man tänker. Och egentligen är det de missnöjda som driver utvecklingen framåt. De nöjda och glada sitter bara där och mår bra men inget konstruktivt nytänkande sker. Och alltså ingen förändring. Och allt detta var inga konstigheter för mig utan i dessa banor har jag tänkt länge. Men för många andra new age nissar och nissor hoppas jag att det var en liten käftsmäll.
Jag gillar ju också egentligen att få en snyting i solarplexus. Men bara bildligt förstås.
Kommer ihåg ett Sommarprogram på P1 för ca 20 år sedan. Jag bodde på helgerna och somrarna i ett par mindre hus jag hyrde av St Sundby gård i Sörmland för att kunna vara tillsammans med mina barn efter skilsmässan. Vi låg nere vid badet och jag hade gjort en kycklingsallad till lunch och barnen låg och vilade sig efter lunchen innan de kunde hoppa i och bada igen. För det hade jag lärt mig av min mamma, att om man badade och simmade för snabbt efter man ätit, så kunde man få kramp och sjunka som en sten till havets botten. Och detta visste ju alla.
Och då presenterar sig en läkare som dagens Sommarvärd och hans inledning var "att nu kommer jag att krossa en massa illusioner och anda sedvänjor".
Han började med att dra det där "med att få kramp efter en måltid när man badar. Finns inget bevis någonsin i världshistorien att detta skett"!!!
Och då tänkte jag direkt att hur dum får man vara. Hur i hela friden har jag gått på detta i hela mitt liv? Borde jag inte någon enda gång ha tänkt att hur kan det komma sig och varför läser man inte om denna plötsliga död i tidningarna?
Barnen såg mycket förvånade ut när de hörde deras far vråla högt och ljudligt: "Hopp i sjön allesammans. Den som kommer sist i är en lort"!
Det som passade mig ännu bättre var hans sanning att det finns ingen koppling mellan alkohol och penicillin. Man behövde absolut inte hoppa över snapsen till förrätten bara för att man var krasslig. Men man skulle inte vara upp sent och roa sig och fara runt utan ta det lite lugnt när man äter antibiotika. Det var en helt annan sak och mycket trevligare sanning.
 

Muuuh och Buuuh

Uppdrag Granskning hade gjort ett scoop på Arla. Och som vanligt hittat både det ena och andra. Golftävlingar, presenter till kunder och kollegor, flygresor med hustrun, svindyra middagar på Grand hotel. Precis samma saker som vi själva gjorde på 80- och 90- talet alltså
Och då fanns inte Uppdrag granskning, som tur var...
Tyckte att den nye VDn skötte sig ganska bra. Hade tagit itu med sakerna när han kom ombord 2014 och kommit en bit på väg. Även om det säkert finns mycket mer att göra.
MEN! Även om han är holländare men har bott i Sverige i 10 år, så borde han kunna veta att det heter bönderna och inte bondarna. Lite respekt för ägarna, tycker jag inte skadar. Blir lite lättare med kommunikationen.

Meterologiska..

..är ett nytt språk som förekommer inom samtliga kanaler på TV. Och det spelar ingen roll om du är östgöte, skåning eller från annat främmande land.
Det låter såhär:  Hög     tryck, norr    botten,  kall   front.

Man gör en paus mitt i ordet och hänger där i någon sekund.
Vem har sagt att man skall säga så?

Tänk på detta nästa gång du ser och hör på väderleksrapporten. Det förekommer inte i radion så vitt jag vet.

Fram och bak och bak och fram

När man skriver ett blogginlägg, kommer man ofta på något annat runt detta. En händelse som man varit med om eller någon annan association som är kopplad till det redan publicerade inlägget. Och då kommer det före för den som skall läsa det hela. Och han/hon fattar då följaktningsvis inte det hela. Och det är ju synd.
Kommer ihåg när jag jobbade som Head hunter. Då var det kutym att man skulle skriva sitt CV med det senaste först och sedan gå baklänges så långt man ville. Och de flesta gick för långt.
Samtidigt tyckte jag, som skulle läsa och utvärdera personens yrkeskarriär, att det var lättare att gå andra vägen.
Vad gjorde personen först, och hur tänkte han/hon sedan med nästa jobb osv. Försökte hitta en tråd som gav mig en uppfattning om vem personen var och hur hon/han tänkte.
Och alltid var näsan fram och rumpan bak. Så vida man inte stod på andra sidan, förstås...
 

inte bara matprogram på TV...

Idag är det den 18/1 2016 och klockan är 18.55 svensk tid.
På TV just nu visar TV1 programmet Fråga Doktorn, på TV2 är det Akuten och på 3:an Svenska Hollywoodfruar och på TV4 Helt sjukt med David Hellenius...

Och i morgon kl 13.00 skall jag befinna mig på Örebro Universitetssjukhus Ögonklinik och träffa herr Överläkare Jan- Olof Carlsson som skall operera mitt vänstra öga för Makula Pucker. Han opererade det högra för ca 5 år sedan och nu är det dags för det andra. Han går in med fina pincetter genom glaskroppen på tre olika ställen och försöker få bort en elak hinna som satt sig framför gula fläcken. Och förhoppningsvis går det bra och jag kommer att se lite bättre. Detta sker i lokalbedövning och jag har bett honom om att inte i år spela samma CD-skiva som han hade som bakgrundsmusik förra gången och som han nynnade till. Jag har absolut inget emot Sven Ingvars, men han kunde ju kanske hoppa över just  "Två mörka ögon"..

Vi ses, hoppas jag!

Hopp om framtiden

Satt och småtittade på en repris av TV programmet 100% Bonde. Har säkert gått i ett antal år nu, eftersom när jag såg det första gången, så hade den danska unga bonden varken fru eller barn, vill jag minnas. Och han gör det mesta själv på gården på gammalt beprövat sätt.
Det jag tänkte på nu var att han gjorde någon slags rund hållare i trä och med flätade pilgrenar för att lägga hö i för fåren. Och för att inte den elaka baggen skulle välta hela konkarongen, så hade han spetsat ett antal av stöden så den skulle stå stadigt i marken.
Och när han var klar skulle han rulla ut den till fåren. Och den halvt skenade i nedförsbacken och närmade sig hönsgården och då ropar han till ett av barnen som gick och plaskade i en liten grund damm med ett tunt islager på- kanske 3-4 år och klädd i galonbyxor: "Ta emot"!
Om det hade varit i Sverige och motsvarande ålder på småttingarna, hade de förmodligen inte fått vara närmare än 20 m från konstruktionen. Och absolut inte fått gått på isen och spräckt den. Eller ta emot.
Har varit inne på detta tema tidigare. Barn får inte deltaga och barn skall skyddas till varje pris och lär sig då inget om livet och världen. Barn verkar inte vara en del av familjen utan en klass för sig som skall bara omhuldas.
Problemen är givetvis föräldrarna och far/morföräldrarna.
Lätt för mig att säga som inte har barnbarn ännu, men har i alla fall haft barn för ett antal år sedan, och hoppas att bli en bättre morfar ur den synpunkten än de flesta som jag ser runt omkring mig.
Får mig att tänka på starten av mitt föräldraskap.
Min förstfödda dotter Ebba, föddes nästan en vecka före min 40-årsdag den 12 juni. .Hon var liten som en hare eller en hygglig Hjälmaregädda. Vägde bara 2,3 kg och fick då första veckorna ligga i någon slags kuvös. För att få extra värme, tror jag. Vi slet ut 7 olika barnmorskor på Danderyds sjukhus under förlossningen trots den lilla flickan.
Den dyra modern hade nämligen kämpat i 64 timmar innan Ebba äntligen kom ut. Och hon blev också kvar på sjukhuset under den tiden för att kunna amma.  Ebba på Prematuravdelningen och modern på Förlossningen. Högst upp och längst ner i samma byggnad.
Klockan 07.30 på min födelsedag hör jag att det tassar i hallen. Och plötsligt kommer hon och ett antal vänner in och sjunger och hurrar och bjuder på champagne och jordgubbstårta.
Vännerna hade raggat upp henne på sjukhuset och hon hade sagt till Förlossningen att hon var på Neonatalavdelningen och så hade några kompisar kommit med bil och hämtat henne för att hon också skulle kunna gratta mig.
"Konstigt", sa personalen på sjukhuset när de dagen därpå upptäckte att Ebba hade stora röda fläckar i ansiktet. "Verkar precis som hon fått i sig jordgubbar via bröstmjölken," men sådant serverar vi ju inte här. Den dyra modern, som hade Barn/Förlossningskursen kvar på sin läkarexamen, förstod  inte heller någonting.
På kvällen bjöd födelsedagsbarnet sina vänner på middag på Djursholms Golfklubb, som inte ligger alltför långt bort från Danderyds Sjukhus och snälla Folke hämtade den nyblivna modern i sin Rolls Royce och den här gången sa hon till Neonatalavdelningen att hon var på Förlossningen.
Man måste ju förnya sig och inte lura samma personer flera gånger. Det är fult.