Fick en obehaglig upplevelse för några veckor sedan. Jag åker ofta ensam med min pulpetbåt mellan Ankarudden och Landsort. Tidig vår och ganska sen höst också. Härligt att kunna styra sin tid. Men är det för grisigt på havet och vinden hård från syd, så tar jag faktiskt Waxholmsbåten. Eller borde åtminstone göra det kanske lite oftare..
Men nu när det var ovanligt varmt och även hygglig temperatur i havet, så därför hoppade jag i vattnet vid bryggan i Norrhålet på Landsort. Målsättningen var att kolla hur svårt det var att ta sig upp i båten om jag av någon anledning skulle falla överbord och behövde kravla mig upp igen.
Jag kom inte upp!! Hur jag än försökte.
Hittade inget ställe att få de lämpliga greppen för att dra mig upp. Och hade inte heller några tunga kläder på mig som jag oftast har.
Hm! Inte bra.
Åkte förbi bygghandeln och provköpte en gunga som jag skall försöka montera på något sätt för att jag med hjälp av den, kan ta mig ombord på ett enkelt och säkert sätt.
Bakgrunden till min tanke var en historia som jag hörde för kanske 20 år sedan.
De unga och glada ungdomarna hade hyrt sig en stor och fin segelbåt för en veckas härlig segling i Medelhavet. De kanske var italienare - vad vet jag men vi kör på det. Efter ett antal dagar till sjöss blir det bleke. Solen skiner men båten rör sig inte pga av så lite vind. Man låser skoten för inget händer.
Då säger Pietro: " sisten i havet är en lort" fastän på italienska. Ingen stolt italienare vill vara en lort, så plask plask plask så ligger 8 glada italienare i det ljuva havet. Plötsligt kommer man på. Det är ingen kvar ombord. Båten har höga fribord och det är helt omöjligt att komma ombord. Man gör allt- dyker ner några stycken under ytan och försöker skjuta upp någon lätt person för att försöka nå relingen. Men man är inte i närheten. Och så sakta börja det långsamt bli lite vind. Båten börjar röra sig ifrån dem och de kan absolut inte göra någonting.
Känn in situationen. Vilken rysare!! Båten hittas ett antal dagar senare drivande tom på havet.
Usch!
Men nu när det var ovanligt varmt och även hygglig temperatur i havet, så därför hoppade jag i vattnet vid bryggan i Norrhålet på Landsort. Målsättningen var att kolla hur svårt det var att ta sig upp i båten om jag av någon anledning skulle falla överbord och behövde kravla mig upp igen.
Jag kom inte upp!! Hur jag än försökte.
Hittade inget ställe att få de lämpliga greppen för att dra mig upp. Och hade inte heller några tunga kläder på mig som jag oftast har.
Hm! Inte bra.
Åkte förbi bygghandeln och provköpte en gunga som jag skall försöka montera på något sätt för att jag med hjälp av den, kan ta mig ombord på ett enkelt och säkert sätt.
Bakgrunden till min tanke var en historia som jag hörde för kanske 20 år sedan.
De unga och glada ungdomarna hade hyrt sig en stor och fin segelbåt för en veckas härlig segling i Medelhavet. De kanske var italienare - vad vet jag men vi kör på det. Efter ett antal dagar till sjöss blir det bleke. Solen skiner men båten rör sig inte pga av så lite vind. Man låser skoten för inget händer.
Då säger Pietro: " sisten i havet är en lort" fastän på italienska. Ingen stolt italienare vill vara en lort, så plask plask plask så ligger 8 glada italienare i det ljuva havet. Plötsligt kommer man på. Det är ingen kvar ombord. Båten har höga fribord och det är helt omöjligt att komma ombord. Man gör allt- dyker ner några stycken under ytan och försöker skjuta upp någon lätt person för att försöka nå relingen. Men man är inte i närheten. Och så sakta börja det långsamt bli lite vind. Båten börjar röra sig ifrån dem och de kan absolut inte göra någonting.
Känn in situationen. Vilken rysare!! Båten hittas ett antal dagar senare drivande tom på havet.
Usch!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar