Peter Englund..

.. historikern du vet, har nu även forskat lite i sin egen historia och framför allt barndomen om jag inte är helt fel underrättad.
Han har skrivit i boken om 658 eller så tillfällen och börjar alla med

Jag kommer ihåg..

Känns ganska bra att jag själv på min Blogg också sedan många år tillbaka har skrivit om händelser i mitt liv som jag kommer ihåg. Eller borde ha kommit ihåg! Och som eventuellt kan ge någon annan i min omgivning någon egen association eller eget minne eller bara några fniss.
Y-generationen och alla andra på Facebook gör ju inget annat än att exploatera sig själva med foton på barn och barnbarn och alla fantastiska resor de är med om.
Mina skriverier är ju mer av egen tillfredsställelse att skriva och lämna ett litet bidrag till barnen vad pappa/morfar har varit med om och som inte har berättats tidigare.
Som jag skrivit i ett tidigare inlägg så skall man i åldern av +70 gärna hålla på med släktforskning eller gräva i den egna historien på andra sätt.
Man börjar sluta cirkeln på många sätt..

Putin...

 ..var en av de första att gratulera Trump.
Att inte Hillary höll något tal till alla sina volontärer och övriga personer i sitt stall i landet och tackade, tycker jag var mycket svagt gjort. Även om man förlorar är man skyldig att bete sig lite artigt och belevat. Titta bara på boxare som får råstryk av sin motståndare men tackar gör de i alla fall. Kanske detta var symptomatiskt för hennes sätt och som gjorde henne så himla impopulär?
Nu till kompisarna Putin och Trump.
Jag tror att Trump tror att han kan styra Putin och tala om för honom vad som gäller. Det beror kanske på att han har varit herre i eget hus under en himla massa år, och är inte van att någon säger emot och inte lyder. Det märks ju på hans vresiga humör.
I min ungdoms dagar var jag några år försäljningschef på ett dataföretag som hette CDC. Mina kollegor från de andra länderna var kallade till en kurs på Marienlyst i Danmark som hette "Negotiations Skills Workshop" och den leddes av Alan N Schoonmaker, Dr i Industriell psykologi eller liknande.
Vi skulle lära oss att förhandla bättre än vad vi kunde tidigare var det tänkt sig.
Då berättade han bl. a att man gjorde en utvärdering efter 2:a världskriget hur det blev när segrarmakterna delade upp det tyska riket mellan varandra.
Man kunde i efterhand ganska bra bedöma vilka positioner de olika länderna satt med när förhandlingarna började och kunde sedan också se hur resultatet blev när det var färdigt förhandlat.
Och inte var det USA som vann!! Utan ryssarna!!
Amerikanarna ville så gärna komma framåt och gjorde den ena eftergiften efter den andra och ryssarna satt bara och nobbade alla bud tills de fick vad de ville. Och lite mer. Och vid ett annat tillfälle skulle alla slå sig lösa koppla av och förbrödras och badade bastu och drack massor av öl och vodka hela halva natten och alla var klart överberusade när de gick till vila. Klockan åtta dagen därpå, när amerikanarna släpade sig in i konferensrummet, möttes de av ett gäng nya och pålästa ryssar som inte hade festat natten innan. Hur kul var det?
Käre herr Trump, som vill hem till söta frun eller har en golftid att passa, du är förlorad innan du har börjat. Det lärde vi oss snabbt att var det en besvärlig situation att hantera, sätt upp en tid på fredag eftermiddag  om det är fint sommarväder ute. Bara att under förhandlingarna sedan vara långsam och omständlig, så har du halva vinsten redan hemtagen. Och har då också råd att spela golf hela lördagen och söndagen!
Alan var själv en duktig förhandlare. Han kände dock till en som var bättre. Och det var hans fru. När de var nere i arabländer och gick på marknader, så grät var och varannan handlare som fick nöjet att mäta sig med fruns prutkunskaper.
Jag kommer ihåg - låter nu som min kollega i författarbranschen, Peter Englund , fd ständig sekreterare i Svenska Akademien, att när vi på kvällarna lirade pingis, så vann ofta Alan fastän han inte var bättre än vad vi var. Han började nämligen med att studera samtliga spelare och lärde sig deras svagheter och styrkor, och sedan bara matade på backhand om den var svag. Jag lärde mig en hel del av honom som jag återkommer till i annat blogginlägg. 

TRUMPeten..

..blev vald till USAs 45:e president.
Och de flesta förstod ingenting. Den mycket erfarna politiske reportern Stefan Borg på TV4 var helt säker på att Hilary skulle ta hem det hela. MEN. hans yngre kollega under valvakan, Marcus Oscarsson, var långt ifrån säker och menade att Trump mycket väl kunde vinna. Det han baserade sina "farhågor" på var ett antal kriterier, Brexitutgången, någon halvskum politiker i någon stat i USA blev vald vid ett annat tillfälle som ingen heller trodde på, och det var därför folk skämdes för att berätta att de tänkte rösta på honom så det framkom därför inte i prognoserna. Men när det var dags, så var deras solkiga valsedlar i urnorna. Och att Fru Clinton var kvinna och dessutom mycket illa omtyckt av diverse olika skäl.
Och unge Marcus fick så rätt på alla punkter. Han bubblade av entusiasm under hela natten när han redovisade resultat stat för stat. Och det syntes på honom att detta uppdrag var det roligaste han gjort i hela sitt liv och han såg redan fram emot valet om 4 år igen.
Grattis Marcus till ett kanonjobb!!
Jag förstår delvis det amerikanska folket. De var så innerligt trötta på politiker och tung administration och egentligen körde ju Trump med samma sakskäl som Obama gjorde 8 år tidigare.
Change! 
Lite mer burdust och inflammerat men ingen kunde undgå att se att han visade långfingret åt allt och alla som representerade det bestående och situationen i landet.
Här var det 2000-talets cowboy som inte sköt från höften med pistoler men med verbala skott som träffade och missade. Men det small som fan och han hördes därför. Ett amerikanskt mansideal. Någon att luta sig emot och som skulle kunna förändra min situation. Samma taktik som Hitler också använde. "Det är inte ditt fel att du har det taskigt utan någon annans och jag skall hjälpa dig om du håller dig till mig"!
Vad kommer att hända nu då?
Så farligt blir det nog inte tror jag. Även den mest entusiastiske brukar bli tilltufsad av systemet förr eller senare. Nu har han ju hela kongressen med sig och det underlättar ju också arbetet.

Med ålderns rätt (uppdaterad text och därför fel datum)

Det amerikanska presidentvalet avgörs i morgon. Den ena kandidaten är 69 år och den andra 70. Och en presidentperiod är 4 år och oftast sitter de två perioder om de sköter sig. Men det är väl tyvärr ingen risk i detta sammanhang.
Och ingen är populär men det beror inte på åldern.
Det är väl det enda positiva man kan säga just nu om amerikanarnas stollerier i detta val.
I Sverige har vi ministrar och partiledare som inte har fyllt 30. Det är väl inget fel på ungdom men jag tycker att vi har en åldersfixering i Sverige som inte är hälsosam. Under alla mina  30år som chefsrekryterare var jag aldrig med om att medverka till att någon över 60 fick det aktuella jobbet. Och det var inte mitt fel, det lovar jag.
Det var facket och arbetsgivaren som höll emot.
Jag glömmer aldrig ett tillfälle där jag hade ett uppdrag att jag skulle hitta en mycket erfaren datakommunikationsspecialist/chef till ett större företag som nu var börsnoterat och tidigare hette Televerket.
Man måste vara försiktig med sekretessen i min bransch...
I kravspecifikationen stod det säkert att personen i fråga skulle vara mellan 30-45 år eller något sådant som det brukade stå.
När jag höll på med researchen så fick jag kontakt med den störste guru som vi kanske hade i Sverige inom detta specifika område.
Han gav mig några tips och så sade han på slutet " att det här skulle jag kanske själv vara intresserad av". Han var just fyllda 60 och jobbade på ett annat stort och välrenommerat företag men som låg i Älvsjö och det här andra låg i Handen utanför Stockholm. Hans fru som var lärare hade nämligen fått en ny tjänst i Handen och de hade diskuterat att flytta dit för att hon skulle slippa alla eländiga trafikköer morgon och kväll. Och jobbade han där, så skulle även han slippa köerna och kanske cykla till jobbet. Och han hade ju faktiskt varit på samma förtag i över 30 år så detta skulle kunna bli en liten kick i livet. Ett sista jobb innan pensioneringen.
Jag var eld och lågor.
Vilken "sockerbit"!
Med den killen ombord skulle det bli hur lätt som helst att attrahera andra duktiga medarbetare till samma arbetsplats. För man ville absolut växa.
Men högste chefen tyckte han var för gammal och även facket var mot. De förstod ingenting hur mycket jag än försökte förklara att denna gubbe inte kommer att sluta om 2-3 år som många andra gjorde i branschen och att hans startsträcka var noll, någon pappaledighet eller vård av sjukt barn existerade inte och den attraktionskraft han skulle ge avdelningen skulle vara ovärderlig.
De var egentligen inga dumskallar men de var låsta i sitt tänk om ålder.
Jag hittade en annan gubbe som var bra och som slutade efter 3 år.
 

ny uppfostran

Som du, käre läsare kanske känner till, så har jag nu flyttat åter till Nynäshamn efter 56 års bortavaro.
Cirkeln börjar sluta sig.
Sommartid är jag ju mest på Landsort och försöker där promenera ca 30 minuter varje morgon. I rask takt och oftast med mina fjädrande gåstavar som också ger mer motion för axlar och armar.
Vi har ju i princip bara en väg på Öja som ön heter egentligen och den går från norr till söder. Eller om det kanske är tvärtom.
I alla fall, så hälsar vi alla på varandra när vi möts. Precis lika artigt som man gör i England om man möter en främling. De är ju inte alla 08-or som lägger till i Norrhamn om det börjar blåsa för mycket för deras smak, som kanske känner till detta i förväg, men möter de mig så blir de varse detta trevliga och muntra "God Morgon"!
Och nu har jag hittat en ny slinga i Nynäs. Den går från min bostad på Kaptensgatan ner till gästhamnen och förbi krogarna och Rökeriet och runt Svandammen - där jag åkte skridsko på 50-talet, och så uppför Centralgatsbacken och hem via Hamngatan. Det tar också ca 1/2 timme.
I början av mina promenader tittade de konstigt på mig när jag glatt hälsade. Men nu börjar de flesta tina upp. Det är väl en och annan yngre flicksnärta som tittar misstänksamt på mig men de flesta börjar nu besvara mitt tillrop.
Färre krig och andra våldsamheter och mer värme och kärlek.
Jag tycker inte att man skall behöva ha hund för att vara artig mot sina medmänniskor