Ny forskning..

..på 5000 unga flickor i USA har visat, att de som dricker mer än 10 flaskor läsk eller saft per vecka, kommer att få sin första mens framflyttad med 2 månader, 3 veckor, 11 timmar och 27 sekunder. I snitt.

Det var fantastiskt intressanta rön. Det trodde jag verkligen inte. Skulle ha gissat på att det var mer än 3 månader. Kanske nästan 4.

Snart kommer säkert forskning att visa att om du räcker upp högerhanden i stället för vänsterhanden i skolan, så kommer du i snitt att få 0,27 % lägre betyg om du läser till arkitekt i Minnesota.

Puuh!


 

Döhalvan gäller inte

Fick en bok av döttrarna i julklapp. Den heter Den mogna människan. Och då tänker du käre läsare direkt: " då kan den inte handla om denna författare".

Och det stämmer precis, för den handlar om den äldre befolkningen i stort och den har underrubriken "kraften hos den åldrande hjärnan" och med förord av Bodil Jönsson. Den är skriven av Gene D. Cohan, en amerikansk psykiater och pionjär inom den gerontologiska forskningen.

 

Hans forskning, tillsammans med andras, har visat att hjärnceller forsätter att bildas även efter man fyllt 50 och kommit in på döhalvan av livet och att även hjärnkapaciteten hos en äldre hjärna är bättre än hos en yngre i vissa avseenden.

Han pratar bla  om Utvecklingsintelligens. Tidigare har vi hört talas om att man kan mäta IQ (medfödd intelligens) och EQ (emotionell intelligens) men nu har forskarna funnit en tredje form - Utvecklingsintelligens.

För att inte göra det för svårt för er ungdomar, så skall jag försöka sammanfatta på ett begripligt sätt...

Den bygger på att den äldre hjärna använder bägge halvorna samtidigt för att lösa ett problem.

Man talar då om tre olika sätts tänkande 1) relativistiskt tänkande (förmågan att inse att kunskap kan vara relativ och inte absolut), 2) dialektiskt tänkande (förmågan att se och lösa motsättningar i tillsynes oförenliga åsikter) 3) systematiskt tänkande (förmågan att se saker i ett större perspektiv - att kunna skilja på skogen och träden).

De här sätten är avancerade eftersom man i ungdomen ofta har ett sätt att se saker som svarta eller vita, rätt eller fel. Och att ett svar är bättre än inget. Det krävs tid, erfarenhet och ansträngning att utveckla ett flexibelt och subtilt sätt att tänka och det kan man bara få med ålder och erfarenhet.

 

Nästa tankeväckande sak jag lärde mig var att jag befinner mig  i "Summeringsfasen" - som brukar inträffa strax före 70, Det är den näst sista fasen. Det känns ju lite tråkigt tyvärr!

 

Dem karaktäriseras av att man då ägnar sig åt rekapitulation, resolution och tillbakablickande. Det kan ge sig i uttryck av att man vill ge tillbaka något till familj och samhälle genom att skriva böcker - memoarer eller andra självupplevda skrifter, hålla på med släktforskning, filantropi eller volontärverksamhet mm.

Och det verkar ju stämma precis med denna gubbe.

Så det är bara att sträcka på sig och köra vidare ett tag till och inte känna sig överkörd bara för att man börjar se och höra lite illa.

 

Livets ursprung

Det kan väl inte ha undgått någon att jag tror på Darwins lära om livets uppkomst och arternas utveckling.
Det var ett intressant program om detta på TV i förrgår. Massa professorer i olika discipliner intervjuades och utfrågades.
En gubbe forskade på fossiler i Grand Canyon och såg att det för 3 miljarder år sedan fanns bara encelliga varelser och för 1,5 miljarder sedan fanns det flercelliga fram till våra dagars komplicerade arter. Ibland tror man dock att vissa personer man hör talas om fortfarande är encelliga.
Sverker Martin- Löf t ex.
Bortsett från honom, så kan man se i historien att fenor blivit fötter och vi traskat upp på land för några hundra miljoner år sedan.
Men då säger någon opponent att allt är för fantastiskt för att bara vara utveckling så någon i början borde ha haft sitt finger med i spelet. De sanna Gudsdyrkarna - Jehovas vittnen m fl, tror ju fortfarande att jorden bara är 6 000 år gammal och hur de kan göra detta är för mig en gåta år 2015.
Men då säger jag: " Om det krävs en oerhört intelligent varelse - Gud eller något motsvarande, för att ha startat hela processen miljarder år sedan, vem har då skapat honom"?
För han/hon/hen kan väl inte uppstå av sig själv?
Det har de inte tänkt på de rackarna!
 

Power nap

I dagens Rapportsändning på TV2 - och även i SvD i morse, så redogör man för nya forskningsrön om nyttan med att ta en liten tupplur.

Man har undersökt 220 spädbarn i ung ålder. Om man visade en vante med en bjällra på och rörde den upprepade gånger på ett speciellt sätt upp och ner, så visade det sig att de barn som fått sova en stund, mycket lättare kunde härma rörelsen än de som inte fick sova.

Man motiverar detta med att inlärningen gick över till arbetsminnet från närminnet under sömnen. Och från arbetsminnet var det lättare att hitta tillbaka till den information man ville komma åt.

Detta gäller inte bara spädbarn utan även oss pensionärer.

Om jag känner mig lite tveksam på eftermiddagen om jag skall lyfta snapsglaset med höger eller vänster hand till förrätten under kvällsmåltiden, så går jag alltid och knyter mig en stund före middagen.

Och då går allt så bra när det är dags och jag spiller inte en enda deciliter.

 

Då och nu.. (igen)

1A)
I juni 1950 flyttade familjen Larson från Bromma till Nynäshamn. I slutet av augusti skulle jag börja första klass i småskolan.
Min äldste kompis Aje var lika gammal och vi bodde nära varandra. När den första skoldagen kom hade jag fått en liten ryggsäck där jag hade skyddspapper att lägga i skolbänken och häftstift för att sätta fast det. Och kanske några pennor - men det kommer jag inte ihåg.
Aje kom förbi och mamma sade:" Ni hittar väl till skolan"? "Javisst, det tror vi," sa vi och trampade iväg. Antingen till fots eller per cykel. Minns inte det heller.
Och så kom vi hem så småningom och mamma frågade hur det hade varit första dagen i skolan och vad vi svarade kommer jag inte heller ihåg. Kanske att fröken var söt eller gammal och att tjejerna hade tjejloppor.

1B)
Nu för tiden så skall alla barn inskolas som jag förstått. Såväl mamma som pappa följer med till skolan och sitter med i klassrummet så inte Torsten skall bli ledsen eller ängslig. Den första dagen kanske två timmar och följande dagar och veckor så ökar man på det hela succesivt. Så att inte Torsten skall ledsen eller ängslig. Eller kanske ängslig och sedan ledsen. För det vore ju förskräckligt.
När Torsten sedan blir 15 år så är han såväl väldigt ledsen som mycket ängslig.

2A)
Kompis Mats stod i mål i sitt pojkhockeylag. Han var kanske 15 år så det är då cirka 55 år sedan. De bodde i Djursholm och vissa matcher spelades på Hovet dvs Johanneshovs isstadion. Man hade stora trunkar även på den tiden även om de inte var lika stora som idag för nu har de ju ännu mer och tjockare skydd överallt och lite till.
"Lycka till" sade hans pappa och mamma och Mats trampade iväg till Roslagsbanans närmaste station och sedan spårvagnen från Östra station till Stureplan och sedan byte till T-bana till Johanneshov. Med trunken på ryggen.
Sedan åt andra håller efter matchen. Vare sig man vann eller förlorade.
Och så blev han sedan en mycket framgångsrik advokat till samhällets tjänst.

2B)
Tänk om man skulle berätta detta för såväl curlande föräldrar som bortskämda ungdomar som inte kan förflytta sig ett kvarter själva utan att bli skjutsade.

3A)
Var på en surströmmingsskiva hemma hos dottern till en av mina jämnåriga kamrater för några år sedan. Han bor utomlands och han tyckte det skulle vara praktiskt att vara hos henne när han var hemma "och det var hans tur" som han sade. Nu var hon gravid i 7:e månaden och skulle efter årsskiftet föda sin förstfödda.
Hon bad oss - nä, beordrade oss, att ta av ytterskorna för här skulle framfödas ett barn om en relativt kort tid och detta barn skulle så småningom krypa på golvet och skulle då inte få i sig massa bakterier och elände som skulle kunna komma med våra ytterskor...
Basta!

3B)
 För 30 år sedan - när vår förstfödda Ebba var ca ett år gammal, hade hon fått en röd galonoverall och stövlar och tultade eller kröp runt på gräsmattan där vi bodde. Ungefär samtidigt hade vi fyllt på ordentligt med färsk kogödsel i grönsakslandet för att förbättra sådden. Och Ebba hade kanske sett detta. För helt plötsligt hör jag den dyra modern ropa högt och ljudligt: "Ebba, rör dig inte och sitt kvar precis som du gör"!
Ebba hade nämligen smakat ordentligt på den nygödslade jorden och var alldeles kolsvart i hela munnen och halva ansiktet.
Vad gjorde den dyra modern, som dessutom är läkare? Jo hon sprang in i huset och kommer efter en bra stund ut med största kameran i högsa hugg. Det blev nog ett 10-tal bra bilder innan Ebba så småningom torkades av.
Och ett av dem prydde hennes studentexamens skylt. Därav våra undringar om hon skulle bli jordbruksminister eller grävskopa när hon blev stor. Men hon blev också läkare och har ett fantastiskt immunförsvar, som kan vara bra att ha med det yrket.

Finkultur i all ära..

För någon vecka sedan var jag och såg Roy Anderssons film Duvan som satt på en gren och funderade på tillvaron.
I veckan slutförde jag också Nobelpristagaren Patrick Modianos bok De yttre boulevarderna.
Jaha!!
Vad i hela friden skall man annars säga?
Duvan var ju en upplevelse på något sätt men att den fått högsta pris i Venedig är för mig ofattbart. Om jag hade svårt att förstå den hur svårt skulle då inte ett antal jurymedlemmar från södra Europa ha för att få ihop det hela? Vad kan de om Karl XII och att betala supen med kyssar t ex?

Jag har försökt ett antal år att läsa minst en av årets Nobelpristagares alster. Ofta har det räckt mer än väl med en.
Letar och försöker hitta någonting som är bra men hittar det inte tyvärr. Den där Pisa undersökningen om stora brister i läsförståelse verkar ha drabbat oss äldre också...
Om inte alla så åtminstone mig.

Nära ögat eller livet är förgängligt

Torsdagen den 21/8 satt jag i vännen Christers bil på hemväg från Strängnäs. Han körde.

Vi hade varit inne och shoppat - Systemet och lite andra ärenden och klockan började närma sig 14. Jag hade försökt bjuda på Raggmunk och fläsk men han brukar inte äta så mycket till lunch så han tackade nej och jag var hungrig.

Under färden skulle jag berätta för honom om en hamburgare jag hade ätit på en ny restaurang utanför Södertälje. Men det gick plötsligt inget bra. Jag kunde inte få fram ordet hamburgare. Och inte kom jag heller ihåg vad restaurangen hette. Försökte förklara för honom vad den låg men fick inte heller fram ordet Biltema. När han så småningom gissade på Biltema tyckte jag ordet lät konstigt och obekant. Kunde inte heller komma på vad grannarna Jonas och Christina hette eller Jan och Lilja.

Efter någon minut eller två så släppte allting och jag var som i vanliga fall.

Vältalig och minnesgod...

Men det var obehagligt. Vi enades om att köra förbi Distriktssköterskan i Stallarholmen i alla fall men just på torsdagar hade hon stängt, så vi åkte hem till gården och jag drack ett par glas vatten, gjorde en majonnäs och fixade till några räksmörgåsar och gick och lade mig en stund.

Var det hungern, värmen eller dåligt med vatten som var orsaken?

Försökte ringa en av Pappas prinsessor, doktor Ebba, men fick inget svar.

Vickan ringde vid 18-tiden och berättade om ett dåligt knä som störde golfen och då skulle jag bräcka med min lilla historia.

Ungefär som Hasse Alfredssons "spik i foten."

Hann bara två meningar innan hon gick i taket och jag skall undslippa er vad hon tyckte om min intellektuella kapacitet.

"Du tar en ambulans till sjukhuset genast!"

Hoppsan! Bäst att ta en second opinion för Christer och Jan och jag skulle ju morgonen därpå klockan åtta åka till västkusten för att fiska makrill och äta skaldjur.

Det tog 44 minuter innan jag kom fram till sjukvårdsupplysningen på 1177 och efter diverse frågor så kom sjuksköterskan fram till att jag skulle ta en taxi till Mälarsjukhuset i Eskilstuna och hon skulle skicka ett fax till akuten och förbereda dem.

Hoppsan!

Här behövs nu en third opinion!

Ringde mina prinsessors mor och min tidigare hustru Fiffi - The Queen mother, som också är läkare, och fick också rådet, vänligt men bestämt att åka in till sjukhuset.

Aj då!

Hur lång tid tar det att få en taxi till Äleby gård, längst ut på Ytterselaön, tänkte jag?

Och hur komma hem igen för att hinna åka till Hönö på Ökerö tidigt morgonen därpå?

Jag tar egen bil och kör försiktigt, det blir bäst.

Sagt och gjort och jag fick parkeringstillstånd vid akuten.

Sedan gick det fort.

EKG, blodtryck, temp i örat, neurologisk undersökning av ung AT-läkare, som visade sig vara bästa kompis med yngsta prinsessan Ulrika, datortomografi på hjärnan och massa blodprover i strid ström. Och kördes runt i rullstol kors och tvärs i korridorer och kulvertar.

Ultraljud på halspulsådrorna (?) kunde de inte göra annat än  dagtid, så det var bara att ställa in sig på att sova över natt på Avd 72 S.

Stroke avdelningen!!

Fick eget rum, fullt med konstiga apparater, lite varm nyponsoppa och några mackor och sen möte med John Blund. Hade förvarnat Christer att inte vänta på mig. Makrill har ett orättvisst ryckte att äta drunknade sjömän, så de fick de nog dra utan min närvaro.

Här gäller det själv att överleva.

Tidig morgon - efter en god natts sömn faktiskt, i rullstol till ultraljudsteknikern som skulle kolla mina kärl i halsen. Min käre far – då i ålder som jag, gjorde två "sotningar" av sina halskärl på 70-talet. På den tiden inte en helt ofarlig operation. Men det gick bra och han fick nästan15 år till.

Enligt teknikern, såg allt bra ut och han kunde inte mäta några onormala hastigheter eller oljud..

Tillbaka till Stroke avdelningen och vänta på doktorn och domen. Och vänta och vänta.

Det var skillnad på akuten, där gick det undan.

Och det är heller ingen kul miljö att se de andra stroke patienterna, som vissa inte kunde tala och andra inte gå normalt eller satt i rullstol.

Efter drygt 4 timmar kommer herr överläkare Bo med den sköna AT-läkaren Veronica i släptåg. Fick dra min historia igen och till slut säger Dr Bo att den enda diagnos han kan ge är att jag fått en TIA. Och att jag nu var satt på Trombyl för blodförtunning i resten av livet och får inte köra bil på en månad.

"En tia låter lite mycket" sa jag, "en trea eller max en fyra kan jag gå med på".

Han log inte. Överläkare har ingen humor.

Senare kom Dr Veronica tillbaka med ytterligare medicineringsbudskap. Tabletter för blodtryckssänkning ett tag framöver och höjer kolesterolhämmande medicinen från 20 mg till 40. Och tipsade att se över kost och dryck.

Jag gick på stående fot med på att minska mängden grädde i mina Irish coffee till hälften.

AT-läkare har heller ingen humor. Även om de är sköna!

Sedan utcheckning och hemfärd och jag hade lurat lie- mannen den här gången med lite tur.

Prinsessan Ulrika körde mig och min bil hem till Äleby och Queen mother henne tillbaka.

När mina vänner ringer och hör sig för svarar jag "Still alive."

Och hoppas kunna göra det ett antal år till. Det var nära att den här fåniga lilla boken skulle ges ut postumt, så nu får jag sätta fart med publiceringen.

PS TIA står för Transitorisk Ischemisk Attack. En liten stroke som löser upp sig själv efter kort tid och lämnar inga spår eller men efter sig som en stroke gör.  DS

PPS Nästan alla kvinnor jag pratat med efteråt, vet vad en TIA är och vad man skall göra om syntomen dyker upp. Det är bara cirka en av tio karlar som vet. Inklusive mig själv. Skrämmande dåligt!   DS

Året med kungafamiljen..

..sändes på TV för en tid sedan. Jag är ju inte rojalist men slötittade lite i alla fall. En hel del handlade om de nyförlovade paret prins Carl Philip och hans Sofia och ett flertal frågor ställdes till de två. Bl a vände sig reportern till Sofia och ställde ett antal frågor om det ena och det andra. En var "hur var det att träffa svärföräldrarna första gången"?
"Jodå," sa hon, " det var hemma i Älvdalen och jag tycker det gick riktigt bra för Carl Philip och han kommer så väl överens med mina föräldrar".
"Jag tänkte kanske på hur det var när du träffade dina svärföräldrar första gången" sa reportern.
"Jaha?" sa hon.
Kul och fin liten missuppfattning som kanske säger en del om den glada och söta och självständiga tjejen.
Och Carl Philip är ju hur charmig som helst. Överglänste min halvidol David i Hellenius Hörna. Och det är inte lätt.
Nu känner jag inte de unga tu så noga - har bara träffat dem på kalas några gånger och hälsat och småpratat lite med dem, men allt verkar väl bra.

så det kan bli..

Han - ursvensk: "Jag hyr en flygel på en gård i Sörmland".
Hon - nysvensk: "Vad spelar du på den"?

Med ålderns rätt..

.. så börjar man sakta tänka i lite nya banor.
Därför brukar jag säga till mina vänner följande: " Om du inte går på min begravning så tänker jag ta mig tusan inte gå på din"!