1A)
I juni 1950 flyttade familjen Larson från Bromma till Nynäshamn. I slutet av augusti skulle jag börja första klass i småskolan.
Min äldste kompis Aje var lika gammal och vi bodde nära varandra. När den första skoldagen kom hade jag fått en liten ryggsäck där jag hade skyddspapper att lägga i skolbänken och häftstift för att sätta fast det. Och kanske några pennor - men det kommer jag inte ihåg.
Aje kom förbi och mamma sade:" Ni hittar väl till skolan"? "Javisst, det tror vi," sa vi och trampade iväg. Antingen till fots eller per cykel. Minns inte det heller.
Och så kom vi hem så småningom och mamma frågade hur det hade varit första dagen i skolan och vad vi svarade kommer jag inte heller ihåg. Kanske att fröken var söt eller gammal och att tjejerna hade tjejloppor.
1B)
Nu för tiden så skall alla barn inskolas som jag förstått. Såväl mamma som pappa följer med till skolan och sitter med i klassrummet så inte Torsten skall bli ledsen eller ängslig. Den första dagen kanske två timmar och följande dagar och veckor så ökar man på det hela succesivt. Så att inte Torsten skall ledsen eller ängslig. Eller kanske ängslig och sedan ledsen. För det vore ju förskräckligt.
När Torsten sedan blir 15 år så är han såväl väldigt ledsen som mycket ängslig.
2A)
Kompis Mats stod i mål i sitt pojkhockeylag. Han var kanske 15 år så det är då cirka 55 år sedan. De bodde i Djursholm och vissa matcher spelades på Hovet dvs Johanneshovs isstadion. Man hade stora trunkar även på den tiden även om de inte var lika stora som idag för nu har de ju ännu mer och tjockare skydd överallt och lite till.
"Lycka till" sade hans pappa och mamma och Mats trampade iväg till Roslagsbanans närmaste station och sedan spårvagnen från Östra station till Stureplan och sedan byte till T-bana till Johanneshov. Med trunken på ryggen.
Sedan åt andra håller efter matchen. Vare sig man vann eller förlorade.
Och så blev han sedan en mycket framgångsrik advokat till samhällets tjänst.
2B)
Tänk om man skulle berätta detta för såväl curlande föräldrar som bortskämda ungdomar som inte kan förflytta sig ett kvarter själva utan att bli skjutsade.
3A)
Var på en surströmmingsskiva hemma hos dottern till en av mina jämnåriga kamrater för några år sedan. Han bor utomlands och han tyckte det skulle vara praktiskt att vara hos henne när han var hemma "och det var hans tur" som han sade. Nu var hon gravid i 7:e månaden och skulle efter årsskiftet föda sin förstfödda.
Hon bad oss - nä, beordrade oss, att ta av ytterskorna för här skulle framfödas ett barn om en relativt kort tid och detta barn skulle så småningom krypa på golvet och skulle då inte få i sig massa bakterier och elände som skulle kunna komma med våra ytterskor...
Basta!
3B)
För 30 år sedan - när vår förstfödda Ebba var ca ett år gammal, hade hon fått en röd galonoverall och stövlar och tultade eller kröp runt på gräsmattan där vi bodde. Ungefär samtidigt hade vi fyllt på ordentligt med färsk kogödsel i grönsakslandet för att förbättra sådden. Och Ebba hade kanske sett detta. För helt plötsligt hör jag den dyra modern ropa högt och ljudligt: "Ebba, rör dig inte och sitt kvar precis som du gör"!
Ebba hade nämligen smakat ordentligt på den nygödslade jorden och var alldeles kolsvart i hela munnen och halva ansiktet.
Vad gjorde den dyra modern, som dessutom är läkare? Jo hon sprang in i huset och kommer efter en bra stund ut med största kameran i högsa hugg. Det blev nog ett 10-tal bra bilder innan Ebba så småningom torkades av.
Och ett av dem prydde hennes studentexamens skylt. Därav våra undringar om hon skulle bli jordbruksminister eller grävskopa när hon blev stor. Men hon blev också läkare och har ett fantastiskt immunförsvar, som kan vara bra att ha med det yrket.
I juni 1950 flyttade familjen Larson från Bromma till Nynäshamn. I slutet av augusti skulle jag börja första klass i småskolan.
Min äldste kompis Aje var lika gammal och vi bodde nära varandra. När den första skoldagen kom hade jag fått en liten ryggsäck där jag hade skyddspapper att lägga i skolbänken och häftstift för att sätta fast det. Och kanske några pennor - men det kommer jag inte ihåg.
Aje kom förbi och mamma sade:" Ni hittar väl till skolan"? "Javisst, det tror vi," sa vi och trampade iväg. Antingen till fots eller per cykel. Minns inte det heller.
Och så kom vi hem så småningom och mamma frågade hur det hade varit första dagen i skolan och vad vi svarade kommer jag inte heller ihåg. Kanske att fröken var söt eller gammal och att tjejerna hade tjejloppor.
1B)
Nu för tiden så skall alla barn inskolas som jag förstått. Såväl mamma som pappa följer med till skolan och sitter med i klassrummet så inte Torsten skall bli ledsen eller ängslig. Den första dagen kanske två timmar och följande dagar och veckor så ökar man på det hela succesivt. Så att inte Torsten skall ledsen eller ängslig. Eller kanske ängslig och sedan ledsen. För det vore ju förskräckligt.
När Torsten sedan blir 15 år så är han såväl väldigt ledsen som mycket ängslig.
2A)
Kompis Mats stod i mål i sitt pojkhockeylag. Han var kanske 15 år så det är då cirka 55 år sedan. De bodde i Djursholm och vissa matcher spelades på Hovet dvs Johanneshovs isstadion. Man hade stora trunkar även på den tiden även om de inte var lika stora som idag för nu har de ju ännu mer och tjockare skydd överallt och lite till.
"Lycka till" sade hans pappa och mamma och Mats trampade iväg till Roslagsbanans närmaste station och sedan spårvagnen från Östra station till Stureplan och sedan byte till T-bana till Johanneshov. Med trunken på ryggen.
Sedan åt andra håller efter matchen. Vare sig man vann eller förlorade.
Och så blev han sedan en mycket framgångsrik advokat till samhällets tjänst.
2B)
Tänk om man skulle berätta detta för såväl curlande föräldrar som bortskämda ungdomar som inte kan förflytta sig ett kvarter själva utan att bli skjutsade.
3A)
Var på en surströmmingsskiva hemma hos dottern till en av mina jämnåriga kamrater för några år sedan. Han bor utomlands och han tyckte det skulle vara praktiskt att vara hos henne när han var hemma "och det var hans tur" som han sade. Nu var hon gravid i 7:e månaden och skulle efter årsskiftet föda sin förstfödda.
Hon bad oss - nä, beordrade oss, att ta av ytterskorna för här skulle framfödas ett barn om en relativt kort tid och detta barn skulle så småningom krypa på golvet och skulle då inte få i sig massa bakterier och elände som skulle kunna komma med våra ytterskor...
Basta!
3B)
För 30 år sedan - när vår förstfödda Ebba var ca ett år gammal, hade hon fått en röd galonoverall och stövlar och tultade eller kröp runt på gräsmattan där vi bodde. Ungefär samtidigt hade vi fyllt på ordentligt med färsk kogödsel i grönsakslandet för att förbättra sådden. Och Ebba hade kanske sett detta. För helt plötsligt hör jag den dyra modern ropa högt och ljudligt: "Ebba, rör dig inte och sitt kvar precis som du gör"!
Ebba hade nämligen smakat ordentligt på den nygödslade jorden och var alldeles kolsvart i hela munnen och halva ansiktet.
Vad gjorde den dyra modern, som dessutom är läkare? Jo hon sprang in i huset och kommer efter en bra stund ut med största kameran i högsa hugg. Det blev nog ett 10-tal bra bilder innan Ebba så småningom torkades av.
Och ett av dem prydde hennes studentexamens skylt. Därav våra undringar om hon skulle bli jordbruksminister eller grävskopa när hon blev stor. Men hon blev också läkare och har ett fantastiskt immunförsvar, som kan vara bra att ha med det yrket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar