I år har hittills tre nära vänner gått bort.
Alla var födda på 30-talet och det känns ju lite bättre än 40-talet. För då är det min och mina årskompisars tur - eller otur hur man ser det.
Först var det Folke som var född -35 och som jag känt sedan 1971. Vi jobbade ihop några år och blev sedan nära vänner. Han hade ett jättehus i Marbella, som jag döpte till Folkes Hus och han tog hand om mig och mina döttrar under flera år efter skilsmässan. Flickorna älskade att bada i hans pool och vi drack cava och spelade golf.
Sedan Leffe - som var båtman på Landsort och hjälpte mig med att bygga om flakmoppen med ny motor. Ett tekniskt geni. Född -39.
Och nu senast kusin Göran som var född -36 och nästan som en bror för oss.
Saknar alla stort.
Den vita sparrisen har kommit. Min bästa Handlare Samet - kommen från Bulgarien för kanske 25 år sedan eller så, jobbade tidigare på Söderhallen och på Hötorget och har nu eget stånd - det är fint att ha stånd och fult att ha kiosk, eller om det är tvärtom. Det ligger granne med min huvudleverantör av skaldjur - Nynäshamns Rökeri, nere i hamnområdet. Samet är en Handlare av rätta sorten. Han kallar mig "Bästa kunden" och ger generösa rabatter - tror jag, varje gång.
Igår trampade jag ner för att förgylla min kväll med 4 vita sparrisar till förrätt. När jag kom hem hade jag 2 kg vit tysk sparris i påsen. På prislappen stod 39 kr/hg men innan jag hann öppna mun - och då får man vara snabb, så sade Samet. "Hej bästa kunden. Du får 2 kg sparris för 400 kr", och började snart fylla en påse med handplockade vita fina gossingar.
Och sedan blev det ett knippe röda och feta rädisor och en påse svarta kärnfria druvor samt en gul mango som var den godaste jag någonsin ätit.
Vet inte om det är Norbert Lang, Mattias Dahlgren eller någon annan entusiast, som varje dag under säsong äter vit sparris.
Jag åt igår kväll, till lunch idag och även ikväll som förrätt. Fick ett recept av en granne, han som köpte mitt hus på Landsort för hygglig slant, bott i Tyskland, och som gåva för en annan tjänst, fick han 1 av mina 2 kg.
Man kokar sparrisen 1 min i 1 l vatten med 1 matsked salt, 1/2 matsked socker och saften av en citron. Därefter lägger man på locket och låter det hela vila i en timme eller två. Då är den knackisch och inte överkokt eller underkokt.
Till det åt jag en sparrismajonäs gjord på olja där sparrisskalet och tjocka änden fick koka med i 10 min och sedan ligga i rumstemperatur 1 dygn och dra sig. Bara att sila av och använda i en ny majo. Gott och kul och nytt.
Några tycker att jag lever överdådigt. "Du lever som om du vore miljonär och bara har 5-10 år kvar att leva".
"Så är det", svarar jag, "du har helt rätt"!
