Herrmiddag

Efter 5 veckors bortavaro från hemmet i Sörmland - därav 4 veckor i Sydafrika, bjöd jag mina gårdsherrar på en "I´m home" bastu i onsdags.
När jag tittade mig runt i bastun kunde jag inte låta bli att säga: " Grabbar, det här ser ju ut som en bättre Herrmiddag. 3 vita och en brun".

Och suparna var också betydligt större och rundare än avecen...

Zambias nye president..

..heter Edgar Lungu, om du inte visste det. Han har just varit i Sverige och hälsat på.
Och enl. SvD som intervjuat honom, så säger han följande som kommentar till att landets valuta har fallit 45% i jämförelse med dollarn och att han därför har vänt sig till Gud för att få hjälp: " Vår Gud har hört våra böner, han har förlåtit oss våra synder och vi är säkra på att han kommer att hela vårt land då vi står inför allvarliga sociala och ekonomiska utmaningar".

Min fråga är då om det verkligen är rätt gubbe som han har vänt sig till?

Vill minnas att hans son Jesus försökte utfodra 5000 människor med 5 bröd och 2 fiskar.

Borde inte Edgar kunna hitta någon annan som har gått på KTH eller Handels t ex?

Jag och religion del 13

Hajj i Saudiarabien. Alla trogna muslimer skall en gång i livet - om de har råd och möjlighet, åka till Mecka och Messina och kasta stenar på någon stolpe och kyssa någon mur 7 gånger eller något liknande. Det kan vara tvärtom också.
Och allt detta till Allahs och Muhammeds ära.
De är ju störst! Och vakar över de sina och ser till att allt blir rätt i världen.
Vad händer deras trogna lärjungar på sin pilgrimsfärd?
Jo, ca 750 stycken blir ihjältrampade på någon trång gata på väg till dessa heliga platser. Och det är ju inte första gången heller, tyvärr.
Är de verkligen störst? Vakar de över de sina?

Jag och religion del 14

Ny skolskjutning i USA förra veckan. En ung man går runt och skjuter ihjäl ett större antal personer på en skola i Oregon. Innan han skjuter dem, frågar han vilken religion de tillhör, och som jag förstått det hela, så mördar han dem som inte tycker som han själv gör.
Grattis Gud!

Den mörknande framtid är vår...

Hade rubriken i huvudet redan i våras och dessutom var det mitt under studentiden när man sjöng med annan vinkling.
Och världen för oss andra ändå var i kris. Och är, tyvärr.

Hur skall man tackla verkligheten?
En variant är ju strutsens. Ner med huvudet och när kompisarna frågar hur man mår säger man:
" Toppen. Prima. Kunde inte vara bättre".
Eller också säger man som det är när man är 72 år gammal.
"Vad sa du? Jag hör inte så bra och har glömt hörapparaten någon stans. Minns inte riktigt var, tyvärr".
" Kan du ta om det en gång till och lite högre och långsammare, tack". "Vad heter du, sa ru"?
" Jaha"!
"Jorå, alternativet är ju sämre ändå. Då hade jag inte ens behövt fråga om"...

Varje dag så ser jag i tidningen att hälften av de bortgångna är yngre än vad jag är. Det är fler begravningar än bröllop som man måste gå på om man överhuvudtaget måste gå i kyrkan.
Och skulle man ha svarat ärligt på kompisens fråga och berättat om alla krämpor, så hade han bara hört hälften för batteriet i telefonen räcker bara i 12 timmar..

IS tar allt större marknadsdel i mellanöstern. Terrorismen breder ut sig och flyktingvågen över Medelhavet har kanske just börjat. 71 stackare dog i veckan i en lastbil i Österike pga av syrebrist under en transport anordnad av ngn hänsynslös människosmugglare. Tusentals har mist livet under farofyllda strapatser över vatten och land.

Donald Trumph - stavar han så? Bortsett från det blir man ju mörkrädd när man läser om de amerikanska presidetkandidaterna. Och det är ju inte bara han. Verkar finnas ännu större galningar, om möjligt. Och ändå finns det 320 miljoner människor i det landet. Varför skall de sämsta söka det bästa jobbet? Hade jag aldrig godkänt som garvad head hunter!

Och hemmaplan.

Om polisen går in i lilla Rinkeby pga något inbrott eller för att gripa en misstänkt buse, så kastar man sten och t o m handgranater mot polisen. Och sätter eld på 16 bilar i bara farten. Och det är inte bara grov organiserad kriminalitet som sker runt våra stugor och knutar utan också, som i går, en notis om att en person i Göteborgstrakten blivit kidnappad och senare hittades död i området. "Familjefejd" sa de tre gripna - 17, 21 och 23 är gamla. Och de hette förmodligen varken Andersson,  Pettersson eller Lundström.
Och Åsa Romson!
Om hon inte har en egen man, finns det ingen kavat och begåvad herre i Riksdagen som kan göra henne gravid? Så att hon stannar hemma från jobbet i åtminstone 6 månader!

Man undrar ju ibland om det alltid varit så illa som nu?

Kanske - för "ur led är tiden" sade redan Shakespeare på slutet av 1500 - talet.

Men det var nog en annan tid då?


 

Kära otrogne läsare

Man måste vara noga med jämställdheten nu förtiden. Rubriken är ur den synpunkten helt oantastbar och helt genitalisk i sin enkelhet...
Men det är ju inte detta som det skall handla om.
Er käre bloggredaktör har varit lat igen. Inte ett enda inlägg på hela sommaren. I juli var det för trist att skriva och i augusti för varmt.
I morgon är det 1 september och man kan hoppas att livet skall återgå till det normala.
I kväll och alldeles nyss på TV4 var det Keno från Gotland.
De rullar kulor och resultatet läses upp på den skönaste gotländska.
Men i morse under morgonpromenaden - upplyste min granne om, blev det stort fel på Kristallen galan igår kväll. Och där fick fel bidrag den fina Kristallen pga av ngt administrativt debacle.

Och då tänkte jag att om jag en dag skulle få läsa upp Keno resultatet så skulle det kunna låta så här:
Tjougoufyyra - trea femma, fjourtån - etta sexa, föörtioootta - tvåa etta, sexa - nija fira...

Vilken röra det skulle bli!! Och vilken folkstorm!

Bridge

Många är stora entusiaster. Spelar flera kvällar i veckan med stor glädje som jag uppfattar det.
Men jag har inte fattat vitsen.
Dels skall man vara tyst och dels skall man vara nykter.
Hur kul är det?
 

reduktion hela vägen

Min granne Tore var kraftig. Riktigt kraftig!
Men plötsligt reducerade han sin vikt med 25%.
Och följaktligen, så heter han nu därmed bara Tor...

Gud är god

I Burma  slår buddisterna ihjäl muslimerna i långa rader och bränner ner deras hem. På en flyktingbåt mellan Afrika och Europa, slängde ett antal muslimer 14 kristna i havet och lät de drunkna. I Afrika slår några muslimer av en viss sort ihjäl andra muslimer av en annan sort. Och så har vi tidigare Balkan, Nordirland, Nazityskland och fortfarande Israel/Palestina konflikten och alla andra konflikter i världen.....
Min Gud är bättre än din, så därför slår jag ihjäl dig i Guds namn.
Grattis!!

who is who?

Detta är ställningen på Hawaii på LPGA.
T1 S.Kim, LKim, 3 I Park, T4 C Choi, M Lee, I Shin, T8 M Wie, T11 S Lee,  N Choi, T16 J Park, X Lin T20 S Gal, H Kim, T32 M Lee, S Ryu, T Joh, T39 S Kim, T48 H Seo, J Oh, M Lee, J Lee, J Sue, T58 M Lee, K Tan, M Hur, J Yan.
Dessa klarade inte the cut: L Lee, M Lee, A Lee, H Choi, S Yoo, J Rah, E Li, S Kim, H Kim, S Pak, J Park bland andra...
Skall bli väldigt spännande att se vem som vinner...

Full eller nykter

Var på en trevlig Födelsedags coqtail för en tid sedan.
Vi var flera som diskuterade om det var bättre att vara "Full och hungrig eller nykter och mätt" när man gick hem...

En riktig skitdag!!

Idag är det fredagen den 20 februari. Man skulle kunna tro att det är klockan  13.13 fredagen den 13/13 år 2013.

1) Mina Eurocine aktier, som jag har i bolaget och som jag väntar en större uppgång på så att jag kan sälja hela rasket och kvitta mot tidigare förluster och därmed likvidera bolaget, störtdök 56 %. Den kund som man väntade på att skriva utvecklingskontrakt med, drog sig ur.
Och nu skall man försöka driva det själva framåt. Kommer att ta åratal och mera pengar.

2) Mitt transportbolag av mina goda droppar som jag köper i Spanien  och Tyskland på nätet, har fått tillbaka lådorna med Gin och Whisky till Tyskland. Svenska Posten och Tullverket satte stopp. Och detta har ju fungerat i minst 10 år utan problem och har varit till stor glädje för mig och mina vänner.

3) Mina surt förvärvade pengar till min pension, som ligger i en Stiftelse i Värmland, har problem med den gamle ägaren av bolaget och ny styrelse utsedd av Länsstyrelsen har tagit plats och försöker nu mota ut alla bolag som inte har ngn nämnvärd verksamhet. Och håller inne ca 55 000 kr för ev om framtida rättegång går den gamle ägarens väg.

4) Dessutom så köper de och säljer i mina fonder lite hur som helst, verkar det som. Och har betydligt lägre värde på fonderna än vad Morningstar uppger.

5) Tänkte höja mitt utgiftstak per månad genom att belåna huset på Landsort med ngt slags Seniorlån. Juristen på SHB säger idag att det går inte för huset står på ofri grund och arrendetiden är för kort.

6) Om man skulle välja att kliva upp på vinden så skulle antingen repet eller takbjälken säkert gå sönder.

7) Undrar hur min dubbla Jack Daniels on the  rocks kommer att smaka i kväll? Surt förmodligen!



 

Svårt med kommunikation

I morse på TV, berättade lokalredaktören, att alla skolor hade fått bidrag från staten för att höja läraranas lön med + 2 %.

Jättebra!

Men inte den privata skolan Academedia, som dessutom var väldigt lönsam. Där låg dessutom lärarnas löner i snitt 2 499 kr lägre än i de kommunala skolorna. Häpp!

Fru kommunikationsdirektören Paula Hammarskog intervjuades av reportern och som också konfronterar henne med dessa fakta. Då stirrar hon in i kameran och kommenterar med följande intelligenta svar: "Så är det absolut inte. Våra samtliga lärare har lön efter kompetens".

Hallå!

Det innebär givetvis då att majoriteten av deras lärare har betydligt sämre lön än alla andra lärare som i sin tur innebär att de är också betydligt sämre lärare eftersom de har lön efter kompetens.

Där tänkte hon väl lite galet, eller hur?

Tänker ibland också på Auktionsfirmor och deras vanskliga kommunikation till marknaden.

Man läser ibland i SvD, i stora annonser från t ex Uppsala Auktionsverk, där de verkligen vill uppmana sina säljande kunder att komma och lämna in sina alster för nu får de ordentligt betalt för sina varor.

Men innebär inte detta också, att deras köpande kunder, betalar alldeles för mycket just nu?

Är det ovanligt bra betalt för den ena är det ovanligt dyrt för den andra. Svårt med kunder!

  

Stor höfvding - stort tält

Var för en vecka sedan och besökte Skandia i Eskilstuna, som förvaltar mina surt förvärvade pensionspengar.

Min vanliga Mia var upptagen så jag fick träffa Fredrik på företagssidan. Han satt i ett prydligt hörnrum med fin utsikt över Fristadstorget. Kände direkt att jag måste berätta för honom en liten anekdot som hände mig 1971 - första veckan på mitt första jobb efter KTH.

Så här var det. Jag blev Bergsingenjör för att min pappa ville det och han tyckte det var det absolut finaste yrke man kunde bli i Sverige och jag visste inte vad jag annars skulle göra. Och detta var ett stort misstag. Så därför har jag sagt till mina döttrar att "välj det som intresserar er". Är det kul och inspirerande, så blir man ofta bra på det.

Och då förstår du att jag blev ingen bra ingenjör. Janne Vrålvass, som gick på Maskin och jag kämpar fortfarande när vi ses på golfbanan eller på någon fest, om vem som var den sämsta ingenjören på KTH de åren och ingen av oss ha ännu gett sig i den kampen.

Under hela studietiden hade jag en målsättning att bli klar utan att ha satt min fot i vare sig en gruva eller på ett stålverk. Gruva klarade jag som metallurg, men järnverk gick jag bet på pga av några obligatoriska studieresor.

De andra kurskamraterna åkte varje sommar upp till Domnarvets Järnverk i Borlänge eller till Sandviken eller Uddeholm och smälte järn och valsade stål eller vad det man nu håller på med på sådana stora otäcka fabriker. De lärde sig säkert mycket och kul hade de tillsammans. Det sista saknade jag.

Jag jobbade någon sommar på Bofors Härdverkstad i Stockholm - som får bli ett kapitel för sig, och några sommar på olika institutioner på Bergs och någon sommar på ett Johnson företag i Nynäshamn med diverse verkstadsjobb som att bygga provugnar med asbests. Som jag  hanterade med bara händerna. Vi visste ingenting då. Men oj vad det kliade på kvällarna när man kom hem...

Vi måste nämligen ha viss yrkesrelaterad praktik för att få ut examen så småningom. Och jag ville inte lämna storstaden, så då blev det på detta vis. Meritlistan på jobb var också väldigt tveksam vid examenstillfället fick jag veta.

Det här verkar bli långt!! Jag har ju inte kommit någonstans i historien ännu...

I alla fall.

Även efter Bergsingenjörsexamen hade jag inte ändrat mig utan kanske tvärtom. Jag ville inte till Norrland eller Dalarna där bruken fanns.

Professor Collin på Institutionen för Värme & Ugnsteknik, hade ett litet lönsamt extraknäck. Och han var inte ensam bland profeterna på KTH. De hade egna små lådor på sidan om där de kunde fakturera företag för deras tjänster. De kom lite sent till föreläsningarna och gick lite för tidigt, för den egna andra verksamheten var mer lockande och även betydligt mer lönsam.

Han hade startat ett företag som hette RCC - Rolf Collin Consulting och hade nu fått ett stort uppdrag från Svenska Philips att vara tekniska experter i ett projekt att ta fram och exploatera högintensiva IR värmare för industrin. Som de vi har på balkongerna men 100 gånger starkare och därmed en annan våglängd och industrianpassade. Tror jag!

Han behövde snabbt anställa några ingenjörer som skulle komplettera Philips egna marknadsförare med teknisk kompetens. Och som han kunde fakturera för i sitt eget bolag..

Och en av dem blev jag. 3 000 kr i månaden fick jag.

Jag hade aldrig i mitt liv arbetat på ett kontor och visste intet om hierarkier eller något annat som rörde kontorsslavars och tjänstemäns arbetsplatser.

För att jag så fort som möjligt skulle lära mig vad jag skulle vara teknisk expert på, så skulle jag tillbringa första veckan på Svenska Philips huvudkontor på Tegeluddsvägen i Stockholm. Ljus-avdelningen låg på 13:de våningen i det stora huset och eftersom det inte fanns något ledigt rum till mig, fick jag tillfälligtvis sitta i den allra högste chefens rum. Han var nämligen sjukskriven på grund av en hjärtattack. Det var nämligen så, att han hade nyligen börjat prassla med sin sekreterare.
Hon var säkert 30 år yngre, snygg som tusan och tydligen inte speciellt blyg av sig. Och det sistnämnda tålde tydligen inte den store höfvdingens hjärta.

Hans tjänsterum var i hörnet på 13:de våningen. Ett enormt rum. Hade de andra en eller två moduler så hade han säkert fem. Äkta mattor låg ovanpå den heltäckande mattan. I ena hörnet stod ett set golfklubbor, skrivbordet var gigantiskt och i mahogny, mässingslampor på golv och skrivbord, en soffgrupp i skinn med besöksstolar och ett litet piffigt kylskåp med några mini skumpaflaskor, mineralvatten och olika juicer. Och precis utanför låg sekreterarens rum som man fick gå igenom för att komma in i hans rum. Givetvis med en liten panel utanför dörren med röd och grön lampa så man inte bara rusade in och hittade chefen och den paranta sekreteraren sittande i hans knä och guppandes mitt i ett innerligt stenografitagande.

Detta såg jag då men förstod ingenting vad det betydde i verkligheten.

Vid detta skrivbord satt jag första dagen och försökte läsa in det som jag var expert på som sagts. Per, som arbetade på marknadsavdelningen, skulle ha ett kundmöte på eftermiddagen och frågade mig på lunchen om de kunde få sitta i mitt rum så kunde jag få vara med och lyssna och kanske lära mig lite av ruljangsen.

"Visst," sa jag, "det är inga problem".

Vid 3- tiden surrade det till på mitt skrivbord och jag försökte lista ut hur man besvarade signalen för att det skulle lysa grönt utanför. Det tog lite tid för, som tidigare sagts, så hade jag just kommit ut från KTH. Och inte hade jag heller någon parant sekreterare i knät som jag kunde fråga. Efter alldeles för lång tid hittade jag knappen och Per och två äldre herrar, herr VD och herr Teknisk Direktör för ett halvstort företag i Småland kom in i rummet. Eftersom jag var hyggligt väluppfostrad, klädd i mörk kostym med sidenslips, som man hade på den tiden, så gick jag herrarna till mötes, hälsade artigt, presenterade mig vid namn och bad dem att slå sig ner i sittgruppen. Av finaste skinn.

De satte sig hovsamt och tittade sig storögt omkring i rummet. Jag erbjöd mineralvatten eller juice - inte skumpan för den hade jag andra planer för, och de nickade andaktsfullt och sade: "Ja, tack".

De satte sig i soffan, Per på en stol ena sidan om bordet och jag på den andra. De tittade storögt på mig, lämnade vördnadsfullt över sina visitkort till mig och eftersom jag inte hade några egna kort ännu och inte visste vad jag skulle göra, så sköt jag över dem till Per. Och Per gav dem var sitt kort.

De tittade hela tiden på mig och började lågmält att berätta vad de kom ifrån, vad deras företag sysslade med och varför de var där. Jag nickade som jag gör när folk berättar saker. Vare sig jag begriper eller inte.

Sedan  - fortfarande vändande sig mot mig, undrade de var vi kunde göra för dem. Eftersom jag inte visste något om något, tittade jag på Per och han berättade och besvarade deras följdfrågor och jag nickade igen efter varje mening. Så höll det på i säkert en timme. Och jag sade under denna timme inte ett enda ord.  De vände sig hela tiden mot mig, jag tittade på Per och han besvarade frågorna och jag nickade.

Mötet var slut, de bugade djupt och tackade och Per följde dem ut och jag återgick till mitt enorma skrivbord och fortsatte läsa på kapitel 1 vad IR värmning var bra för.

Tänkte inte mer på detta möte den närmaste månaden eller så.

Men sedan gick det sakta upp för mig vad smålänningarna berättade för sina kollegor när de kom hem till kontoret igen.

"Grabbar, lägg ett namn på minnet för framtiden. Sten Larson, heter han. En ung kille, säkert inte 30 år gammal, har förmodligen en jättehög position inom Svenska Philips redan vid den åldern. Ni skulle sett hans kontorsrum. Äkta mattor, golfklubbor i hörnet, skinnsoffgrupp av rätta slaget, kylskåp med godis och han yttrade inte ett ord under hela mötet. Inte ett ord! Verkar förstå allt, men sade inget utan det fick hans hantlangare göra. Han bara nickade hela tiden. Den grabben kommer förmodligen att gå hur långt som helst så småningom"!

De, som var erfarna och kunde det där med moduler mm, kunde läsa min omgivning och trodde givetvis att det var mitt rum och inte den hjärtsvage direktörens. Och jag fattade ingenting då, heller, men har skrattat mycket åt det efteråt.

If you can´t make it, fake it!

En glad muslim

Sådana finns det säkert många utav. Och även elaka tyvärr. Precis som alla andra folk.

Jag känner tyvärr alldeles för få muslimer men träffade en kul kille på slutet av 60- talet. Kommer nu ihåg att det var 1967 för det skulle bli övergång till högertrafik den 3/9.

Jag skulle en sommar göra praktik på Bofors Härdverkstad på Liljeholmen i Stockholm. Pappa Eric hade fixat till så jag fick en praktikplats där under studieåren på KTH. 

Jobbet var skitigt och tungt och ganska tråkigt men det fick gå an i alla fall. Jag behövde ju ha praktik och jobbet låg i Stockholm.

Under denna sommar så jobbade där också vår vän. Han kom ifrån dåvarande Teheran och hans pappa i sin tur var chef för Scania-Vabis i landet. Och skickade ut grabben för att han skulle få lite nya aspekter på livet, kan man tänka.

Vi "studenter" som gubbarna kallade oss, lärde känna varandra lite och pratade på raster och efter jobbet.

Kommer ihåg tre händelser och som har blivit kvar i skallen.

 

1) Jag frågade honom en gång "om han inte skulle gå ner på knä i riktning mot Mecka och be flera gånger per dag"?

Han svarade lugnt och avspänt "att han inte visste åt vilket håll Mecka låg". Och det visste inte jag heller.

 

2) Vi beställde vår lunchmat från en cateringfirma som kom och levererade den för det var dåligt med krogar nere i Liljeholmens industriområde. Och han var väldigt förtjust i Pyttipanna som ofta fanns på menyn.

Och då frågade jag honom om han fick äta fläsk? För ibland så brukar en del kök blanda i lite för att spara pengar.

"Nä, det tror jag inte," sade han, " men hur i hela friden skall jag veta om det är fläsk i Pyttipannan"?

 

3) Men en sak var allvarligare. Vi alla "gubbar" blev ju hemskt smutsiga efter en arbetsdag på verkstadsgolvet.  Även två studenter. Så när vi kom in i omklädningsrummet efter dagens slut, så hade var och en ett eget skåp och där  hängde vi våra smutsiga kläder och sedan in i duschrummet där duscharna var uppställda på rad utan några bås direkt.

Men inte vår nyfunne vän.

Han tog aldrig någonsin av sig kalsongerna i andra gubbars närvaro. Inte en gång under hela sommaren.

Han till och med duschade med kalsongerna på. Om han gick hem så eller om han smet in på muggen och bytte till torra, kommer jag faktiskt inte ihåg. Men det var märkligt och han ville inte prata om det.

 

 

 

Högertrafikomläggningen mm

Den var som sagt 1967. På Bofors Härdverkstad gick diskussionerna höga vad som skulle ske. En gubbe - han röstade på kommunisterna i kommunalvalet och på högern i riksdagsvalet, kommer jag ihåg, var fullständigt övertygad om att det skulle bli masslakt. Och där hade vi helt olika uppfattning.
Han var ungefär som jag mentalt. Om någon frågar vad jag står politiskt brukar jag svara att jag är Socialmoderat. Hjärtat sitter till vänster och plånboken ligger till höger.
Denna gubbe hade i detta fall helt fel.

Sedan den dagen har antalet trafikolyckor minskat. Jag tror inte bara procentuellt utan även i reella tal.

Vi hade ju en folkomröstning om högertrafik eller inte 1955. De som ville behålla vänstertrafik vann överlägset med 82,9% mot 15,5%. Valdeltagandet var dock bara 53,2%, att jämföra med 79,8% i riksdagsvalet 1956.

Den första högertrafikförordningen i Sverige utfärdades redan 1718. Denna förordning blev dock inte långlivad. Redan år 1734 ersattes den med en ny som direkt stadgade vänstertrafik.

Kan du tänka dig något mer korkat än vad vi hade då?

Vänstertrafik och ratten på vänster sida!!

För att göra en omkörning var du tvungen att köra ut hela halva bilen i motsatt körbana för att se om kusten var klar. Och det var väl självklart att det small till höger och vänster. Mest vänster förstås.

Engelsmännen hade åtminstone förstått att ratten skulle sitta till höger om man har vänstertrafik.

Tänk om riksdagen hade lyssnat på folket 1955. Hur hade det gått då för lilla Sverige?

Skall vi lära något av detta? Att folket alltid har fel eller vill ha som det alltid har varit?

Inte vet jag, men kanske du!

 

Jag har problem..

..och det är säkert inte något nytt för er som känner mig.

Men just det här problemet känner ni inte till.

Ännu.

Så här är det. Min gode vän Peter, som vinner Snapsvise SM och är en ovanligt finurlig och vaken person, påpekade efter han läst min bok, att jag kritiserade alla E nummer som finns i färdiglagad mat nu förtiden.

Jag har där själv sagt flera gånger att de E inget gott!

Och ändå heter jag Sten E Larson.

Är det bra det?

Historien är att för länge sedan så jobbade jag på några amerikanska dataföretag. Och i USA hade nästan alla en "middle initial".

Speciellt om man var president då var det ett måste. John F Kennedy, Richard M Nixon och den roligaste av alla Harry S Truman. Det sägs ju att han inte hette Spencer eller Stuart eller något annat utan bara S.

På våra företag hade vi alla en trebokstavskod som då vanligtvis var första bokstaven i förnamnet och första och sista i efternamnet. Bosse Sjöberg hette således BSG.

Men inte vi som hade en extra bokstav för andra namn. Då blev det SEL.

Livets salt om man besökte rätt land.

Anledningen till min extra bokstav var ju också att jag hade ett vanligt efternamn men också att jag hade en tanke att flytta till USA och bli president. Nu visade det sig att man måste vara född i USA för att bli president, så då avstod jag från detta. Annars hade det inte blivit något krig varken i Vietnam,  Afghanistan eller Irak. Det kan jag lova!

Och jag var mycket tidigare än gamle talmannen Tage G Petersson och alla andra efterapare.

En del tyckte det var fånigt och andra tyckte det var dumt, men jag brydde mig inte så mycket.

På den glada ungkarlstiden när man ute i farten och träffade någon gudomligt söt flicka som på kvällen dristade sig att fråga vad E stod för så svarade jag ofta så sammetslent jag kunde och tittade henne samtidigt djupt i ögonen och viskade: "Eros, mitt hjärta, Eros"!

Och då var vi snabbt inne på den gemensamma verksamheten för resten av natten. Mycket praktiskt.

Men hur jag nu skall lösa mitt problem med associationerna till de gräsliga E numren i vår mat, har jag ännu inte kommit på.

Ett alternativ jag funderar på är att skriva till Livsmedelsverket och påtala det hela och be dem att ändra bokstav till någon annan. Jag bedömer dock chanserna till mindre än 90 %.

 

Ny forskning..

..på 5000 unga flickor i USA har visat, att de som dricker mer än 10 flaskor läsk eller saft per vecka, kommer att få sin första mens framflyttad med 2 månader, 3 veckor, 11 timmar och 27 sekunder. I snitt.

Det var fantastiskt intressanta rön. Det trodde jag verkligen inte. Skulle ha gissat på att det var mer än 3 månader. Kanske nästan 4.

Snart kommer säkert forskning att visa att om du räcker upp högerhanden i stället för vänsterhanden i skolan, så kommer du i snitt att få 0,27 % lägre betyg om du läser till arkitekt i Minnesota.

Puuh!


 

Döhalvan gäller inte

Fick en bok av döttrarna i julklapp. Den heter Den mogna människan. Och då tänker du käre läsare direkt: " då kan den inte handla om denna författare".

Och det stämmer precis, för den handlar om den äldre befolkningen i stort och den har underrubriken "kraften hos den åldrande hjärnan" och med förord av Bodil Jönsson. Den är skriven av Gene D. Cohan, en amerikansk psykiater och pionjär inom den gerontologiska forskningen.

 

Hans forskning, tillsammans med andras, har visat att hjärnceller forsätter att bildas även efter man fyllt 50 och kommit in på döhalvan av livet och att även hjärnkapaciteten hos en äldre hjärna är bättre än hos en yngre i vissa avseenden.

Han pratar bla  om Utvecklingsintelligens. Tidigare har vi hört talas om att man kan mäta IQ (medfödd intelligens) och EQ (emotionell intelligens) men nu har forskarna funnit en tredje form - Utvecklingsintelligens.

För att inte göra det för svårt för er ungdomar, så skall jag försöka sammanfatta på ett begripligt sätt...

Den bygger på att den äldre hjärna använder bägge halvorna samtidigt för att lösa ett problem.

Man talar då om tre olika sätts tänkande 1) relativistiskt tänkande (förmågan att inse att kunskap kan vara relativ och inte absolut), 2) dialektiskt tänkande (förmågan att se och lösa motsättningar i tillsynes oförenliga åsikter) 3) systematiskt tänkande (förmågan att se saker i ett större perspektiv - att kunna skilja på skogen och träden).

De här sätten är avancerade eftersom man i ungdomen ofta har ett sätt att se saker som svarta eller vita, rätt eller fel. Och att ett svar är bättre än inget. Det krävs tid, erfarenhet och ansträngning att utveckla ett flexibelt och subtilt sätt att tänka och det kan man bara få med ålder och erfarenhet.

 

Nästa tankeväckande sak jag lärde mig var att jag befinner mig  i "Summeringsfasen" - som brukar inträffa strax före 70, Det är den näst sista fasen. Det känns ju lite tråkigt tyvärr!

 

Dem karaktäriseras av att man då ägnar sig åt rekapitulation, resolution och tillbakablickande. Det kan ge sig i uttryck av att man vill ge tillbaka något till familj och samhälle genom att skriva böcker - memoarer eller andra självupplevda skrifter, hålla på med släktforskning, filantropi eller volontärverksamhet mm.

Och det verkar ju stämma precis med denna gubbe.

Så det är bara att sträcka på sig och köra vidare ett tag till och inte känna sig överkörd bara för att man börjar se och höra lite illa.

 

Livets ursprung

Det kan väl inte ha undgått någon att jag tror på Darwins lära om livets uppkomst och arternas utveckling.
Det var ett intressant program om detta på TV i förrgår. Massa professorer i olika discipliner intervjuades och utfrågades.
En gubbe forskade på fossiler i Grand Canyon och såg att det för 3 miljarder år sedan fanns bara encelliga varelser och för 1,5 miljarder sedan fanns det flercelliga fram till våra dagars komplicerade arter. Ibland tror man dock att vissa personer man hör talas om fortfarande är encelliga.
Sverker Martin- Löf t ex.
Bortsett från honom, så kan man se i historien att fenor blivit fötter och vi traskat upp på land för några hundra miljoner år sedan.
Men då säger någon opponent att allt är för fantastiskt för att bara vara utveckling så någon i början borde ha haft sitt finger med i spelet. De sanna Gudsdyrkarna - Jehovas vittnen m fl, tror ju fortfarande att jorden bara är 6 000 år gammal och hur de kan göra detta är för mig en gåta år 2015.
Men då säger jag: " Om det krävs en oerhört intelligent varelse - Gud eller något motsvarande, för att ha startat hela processen miljarder år sedan, vem har då skapat honom"?
För han/hon/hen kan väl inte uppstå av sig själv?
Det har de inte tänkt på de rackarna!
 

Power nap

I dagens Rapportsändning på TV2 - och även i SvD i morse, så redogör man för nya forskningsrön om nyttan med att ta en liten tupplur.

Man har undersökt 220 spädbarn i ung ålder. Om man visade en vante med en bjällra på och rörde den upprepade gånger på ett speciellt sätt upp och ner, så visade det sig att de barn som fått sova en stund, mycket lättare kunde härma rörelsen än de som inte fick sova.

Man motiverar detta med att inlärningen gick över till arbetsminnet från närminnet under sömnen. Och från arbetsminnet var det lättare att hitta tillbaka till den information man ville komma åt.

Detta gäller inte bara spädbarn utan även oss pensionärer.

Om jag känner mig lite tveksam på eftermiddagen om jag skall lyfta snapsglaset med höger eller vänster hand till förrätten under kvällsmåltiden, så går jag alltid och knyter mig en stund före middagen.

Och då går allt så bra när det är dags och jag spiller inte en enda deciliter.

 

Då och nu.. (igen)

1A)
I juni 1950 flyttade familjen Larson från Bromma till Nynäshamn. I slutet av augusti skulle jag börja första klass i småskolan.
Min äldste kompis Aje var lika gammal och vi bodde nära varandra. När den första skoldagen kom hade jag fått en liten ryggsäck där jag hade skyddspapper att lägga i skolbänken och häftstift för att sätta fast det. Och kanske några pennor - men det kommer jag inte ihåg.
Aje kom förbi och mamma sade:" Ni hittar väl till skolan"? "Javisst, det tror vi," sa vi och trampade iväg. Antingen till fots eller per cykel. Minns inte det heller.
Och så kom vi hem så småningom och mamma frågade hur det hade varit första dagen i skolan och vad vi svarade kommer jag inte heller ihåg. Kanske att fröken var söt eller gammal och att tjejerna hade tjejloppor.

1B)
Nu för tiden så skall alla barn inskolas som jag förstått. Såväl mamma som pappa följer med till skolan och sitter med i klassrummet så inte Torsten skall bli ledsen eller ängslig. Den första dagen kanske två timmar och följande dagar och veckor så ökar man på det hela succesivt. Så att inte Torsten skall ledsen eller ängslig. Eller kanske ängslig och sedan ledsen. För det vore ju förskräckligt.
När Torsten sedan blir 15 år så är han såväl väldigt ledsen som mycket ängslig.

2A)
Kompis Mats stod i mål i sitt pojkhockeylag. Han var kanske 15 år så det är då cirka 55 år sedan. De bodde i Djursholm och vissa matcher spelades på Hovet dvs Johanneshovs isstadion. Man hade stora trunkar även på den tiden även om de inte var lika stora som idag för nu har de ju ännu mer och tjockare skydd överallt och lite till.
"Lycka till" sade hans pappa och mamma och Mats trampade iväg till Roslagsbanans närmaste station och sedan spårvagnen från Östra station till Stureplan och sedan byte till T-bana till Johanneshov. Med trunken på ryggen.
Sedan åt andra håller efter matchen. Vare sig man vann eller förlorade.
Och så blev han sedan en mycket framgångsrik advokat till samhällets tjänst.

2B)
Tänk om man skulle berätta detta för såväl curlande föräldrar som bortskämda ungdomar som inte kan förflytta sig ett kvarter själva utan att bli skjutsade.

3A)
Var på en surströmmingsskiva hemma hos dottern till en av mina jämnåriga kamrater för några år sedan. Han bor utomlands och han tyckte det skulle vara praktiskt att vara hos henne när han var hemma "och det var hans tur" som han sade. Nu var hon gravid i 7:e månaden och skulle efter årsskiftet föda sin förstfödda.
Hon bad oss - nä, beordrade oss, att ta av ytterskorna för här skulle framfödas ett barn om en relativt kort tid och detta barn skulle så småningom krypa på golvet och skulle då inte få i sig massa bakterier och elände som skulle kunna komma med våra ytterskor...
Basta!

3B)
 För 30 år sedan - när vår förstfödda Ebba var ca ett år gammal, hade hon fått en röd galonoverall och stövlar och tultade eller kröp runt på gräsmattan där vi bodde. Ungefär samtidigt hade vi fyllt på ordentligt med färsk kogödsel i grönsakslandet för att förbättra sådden. Och Ebba hade kanske sett detta. För helt plötsligt hör jag den dyra modern ropa högt och ljudligt: "Ebba, rör dig inte och sitt kvar precis som du gör"!
Ebba hade nämligen smakat ordentligt på den nygödslade jorden och var alldeles kolsvart i hela munnen och halva ansiktet.
Vad gjorde den dyra modern, som dessutom är läkare? Jo hon sprang in i huset och kommer efter en bra stund ut med största kameran i högsa hugg. Det blev nog ett 10-tal bra bilder innan Ebba så småningom torkades av.
Och ett av dem prydde hennes studentexamens skylt. Därav våra undringar om hon skulle bli jordbruksminister eller grävskopa när hon blev stor. Men hon blev också läkare och har ett fantastiskt immunförsvar, som kan vara bra att ha med det yrket.

Finkultur i all ära..

För någon vecka sedan var jag och såg Roy Anderssons film Duvan som satt på en gren och funderade på tillvaron.
I veckan slutförde jag också Nobelpristagaren Patrick Modianos bok De yttre boulevarderna.
Jaha!!
Vad i hela friden skall man annars säga?
Duvan var ju en upplevelse på något sätt men att den fått högsta pris i Venedig är för mig ofattbart. Om jag hade svårt att förstå den hur svårt skulle då inte ett antal jurymedlemmar från södra Europa ha för att få ihop det hela? Vad kan de om Karl XII och att betala supen med kyssar t ex?

Jag har försökt ett antal år att läsa minst en av årets Nobelpristagares alster. Ofta har det räckt mer än väl med en.
Letar och försöker hitta någonting som är bra men hittar det inte tyvärr. Den där Pisa undersökningen om stora brister i läsförståelse verkar ha drabbat oss äldre också...
Om inte alla så åtminstone mig.

Nära ögat eller livet är förgängligt

Torsdagen den 21/8 satt jag i vännen Christers bil på hemväg från Strängnäs. Han körde.

Vi hade varit inne och shoppat - Systemet och lite andra ärenden och klockan började närma sig 14. Jag hade försökt bjuda på Raggmunk och fläsk men han brukar inte äta så mycket till lunch så han tackade nej och jag var hungrig.

Under färden skulle jag berätta för honom om en hamburgare jag hade ätit på en ny restaurang utanför Södertälje. Men det gick plötsligt inget bra. Jag kunde inte få fram ordet hamburgare. Och inte kom jag heller ihåg vad restaurangen hette. Försökte förklara för honom vad den låg men fick inte heller fram ordet Biltema. När han så småningom gissade på Biltema tyckte jag ordet lät konstigt och obekant. Kunde inte heller komma på vad grannarna Jonas och Christina hette eller Jan och Lilja.

Efter någon minut eller två så släppte allting och jag var som i vanliga fall.

Vältalig och minnesgod...

Men det var obehagligt. Vi enades om att köra förbi Distriktssköterskan i Stallarholmen i alla fall men just på torsdagar hade hon stängt, så vi åkte hem till gården och jag drack ett par glas vatten, gjorde en majonnäs och fixade till några räksmörgåsar och gick och lade mig en stund.

Var det hungern, värmen eller dåligt med vatten som var orsaken?

Försökte ringa en av Pappas prinsessor, doktor Ebba, men fick inget svar.

Vickan ringde vid 18-tiden och berättade om ett dåligt knä som störde golfen och då skulle jag bräcka med min lilla historia.

Ungefär som Hasse Alfredssons "spik i foten."

Hann bara två meningar innan hon gick i taket och jag skall undslippa er vad hon tyckte om min intellektuella kapacitet.

"Du tar en ambulans till sjukhuset genast!"

Hoppsan! Bäst att ta en second opinion för Christer och Jan och jag skulle ju morgonen därpå klockan åtta åka till västkusten för att fiska makrill och äta skaldjur.

Det tog 44 minuter innan jag kom fram till sjukvårdsupplysningen på 1177 och efter diverse frågor så kom sjuksköterskan fram till att jag skulle ta en taxi till Mälarsjukhuset i Eskilstuna och hon skulle skicka ett fax till akuten och förbereda dem.

Hoppsan!

Här behövs nu en third opinion!

Ringde mina prinsessors mor och min tidigare hustru Fiffi - The Queen mother, som också är läkare, och fick också rådet, vänligt men bestämt att åka in till sjukhuset.

Aj då!

Hur lång tid tar det att få en taxi till Äleby gård, längst ut på Ytterselaön, tänkte jag?

Och hur komma hem igen för att hinna åka till Hönö på Ökerö tidigt morgonen därpå?

Jag tar egen bil och kör försiktigt, det blir bäst.

Sagt och gjort och jag fick parkeringstillstånd vid akuten.

Sedan gick det fort.

EKG, blodtryck, temp i örat, neurologisk undersökning av ung AT-läkare, som visade sig vara bästa kompis med yngsta prinsessan Ulrika, datortomografi på hjärnan och massa blodprover i strid ström. Och kördes runt i rullstol kors och tvärs i korridorer och kulvertar.

Ultraljud på halspulsådrorna (?) kunde de inte göra annat än  dagtid, så det var bara att ställa in sig på att sova över natt på Avd 72 S.

Stroke avdelningen!!

Fick eget rum, fullt med konstiga apparater, lite varm nyponsoppa och några mackor och sen möte med John Blund. Hade förvarnat Christer att inte vänta på mig. Makrill har ett orättvisst ryckte att äta drunknade sjömän, så de fick de nog dra utan min närvaro.

Här gäller det själv att överleva.

Tidig morgon - efter en god natts sömn faktiskt, i rullstol till ultraljudsteknikern som skulle kolla mina kärl i halsen. Min käre far – då i ålder som jag, gjorde två "sotningar" av sina halskärl på 70-talet. På den tiden inte en helt ofarlig operation. Men det gick bra och han fick nästan15 år till.

Enligt teknikern, såg allt bra ut och han kunde inte mäta några onormala hastigheter eller oljud..

Tillbaka till Stroke avdelningen och vänta på doktorn och domen. Och vänta och vänta.

Det var skillnad på akuten, där gick det undan.

Och det är heller ingen kul miljö att se de andra stroke patienterna, som vissa inte kunde tala och andra inte gå normalt eller satt i rullstol.

Efter drygt 4 timmar kommer herr överläkare Bo med den sköna AT-läkaren Veronica i släptåg. Fick dra min historia igen och till slut säger Dr Bo att den enda diagnos han kan ge är att jag fått en TIA. Och att jag nu var satt på Trombyl för blodförtunning i resten av livet och får inte köra bil på en månad.

"En tia låter lite mycket" sa jag, "en trea eller max en fyra kan jag gå med på".

Han log inte. Överläkare har ingen humor.

Senare kom Dr Veronica tillbaka med ytterligare medicineringsbudskap. Tabletter för blodtryckssänkning ett tag framöver och höjer kolesterolhämmande medicinen från 20 mg till 40. Och tipsade att se över kost och dryck.

Jag gick på stående fot med på att minska mängden grädde i mina Irish coffee till hälften.

AT-läkare har heller ingen humor. Även om de är sköna!

Sedan utcheckning och hemfärd och jag hade lurat lie- mannen den här gången med lite tur.

Prinsessan Ulrika körde mig och min bil hem till Äleby och Queen mother henne tillbaka.

När mina vänner ringer och hör sig för svarar jag "Still alive."

Och hoppas kunna göra det ett antal år till. Det var nära att den här fåniga lilla boken skulle ges ut postumt, så nu får jag sätta fart med publiceringen.

PS TIA står för Transitorisk Ischemisk Attack. En liten stroke som löser upp sig själv efter kort tid och lämnar inga spår eller men efter sig som en stroke gör.  DS

PPS Nästan alla kvinnor jag pratat med efteråt, vet vad en TIA är och vad man skall göra om syntomen dyker upp. Det är bara cirka en av tio karlar som vet. Inklusive mig själv. Skrämmande dåligt!   DS

Året med kungafamiljen..

..sändes på TV för en tid sedan. Jag är ju inte rojalist men slötittade lite i alla fall. En hel del handlade om de nyförlovade paret prins Carl Philip och hans Sofia och ett flertal frågor ställdes till de två. Bl a vände sig reportern till Sofia och ställde ett antal frågor om det ena och det andra. En var "hur var det att träffa svärföräldrarna första gången"?
"Jodå," sa hon, " det var hemma i Älvdalen och jag tycker det gick riktigt bra för Carl Philip och han kommer så väl överens med mina föräldrar".
"Jag tänkte kanske på hur det var när du träffade dina svärföräldrar första gången" sa reportern.
"Jaha?" sa hon.
Kul och fin liten missuppfattning som kanske säger en del om den glada och söta och självständiga tjejen.
Och Carl Philip är ju hur charmig som helst. Överglänste min halvidol David i Hellenius Hörna. Och det är inte lätt.
Nu känner jag inte de unga tu så noga - har bara träffat dem på kalas några gånger och hälsat och småpratat lite med dem, men allt verkar väl bra.

så det kan bli..

Han - ursvensk: "Jag hyr en flygel på en gård i Sörmland".
Hon - nysvensk: "Vad spelar du på den"?

Med ålderns rätt..

.. så börjar man sakta tänka i lite nya banor.
Därför brukar jag säga till mina vänner följande: " Om du inte går på min begravning så tänker jag ta mig tusan inte gå på din"!