Man skall inte vara elak...

...men min tidigare förtjusande svärmor var en helt underbar person. Lojal, oegoistisk, generös, lågmäld och hjälpsam.
Hon och svärfar kompletterade varandra på samtliga områden..

Dags igen!

Nu var det månader sedan jag skrev ett inlägg på bloggen. Anledningen har varit att jag färdigställt mitt första litterära alster och som just i dagarna publiceras.
Pappas Prinsessors Kok - och Klokbok.
Ena halvan är recept och andra kulinariska upplevelser och relaterade händelser och den andra halvan är delar av artiklar från yrkesåren, SvD Synpunkt inlägg samt delar av Taliman Bloggen som jag har skrivit tidigare och som inte så många har läst.

Men nu är jag tillbaks igen till er miljoners tacksamma läsare...  Och ni är fortfarande inte fler än tre miljoner, så det är en liten intim familj.

Den politiska situationen är kaotisk i Sverige just nu eftersom valet gav de tre olika blocken.
Någon SD gubbe är jag inte men jag skrev redan efter förra valet följande:

Det var den 20 september 2010

Sverigedemokrat är jag absolut inte, men en stor demokrat.
I år hade 7 123 082 personer rätt att rösta. Om vi antar att valdeltagandet var 84%, som det talas om, så innebär detta 5 983 388,8 personer röstade och av dessa svenskar fick SD 5,7% vilket i sin tur innebär 341 053,16 personer (en liten en på slutet) valde faktiskt frivilligt att lägga sin röst på SD.
Skall inte detta räknas i en demokrati? Betyder inte demokrati att det är folket som bestämmer?
Skall några tycka att sådär får inte du tycka?
Om det handlar om terror och andra våldsdåd, så förstår jag att sådana tankar och handlingar måste bekämpas, men om några tycker att invandringspolitiken är rutten och kriminalvården är för snäll, så skall väl inte de bildligt slås ihjäl för detta?
Jag är också fullt övertygad om att det finns en del riktigt fula fiskar inom SD, men nu pratar jag om rättigheten för de nästan 350 000 svenskar som röstat på SD.

Efter det senaste valet är de mer än dubbelt så många och de andra partierna vägrar fortfarande att ta i de och inte ens med tång.
I såväl Danmark som Norge har högerpartier motsvarande SD funnits i mer än 10 år. Sitter t o m med i regeringarna om jag inte fattat allt helt fel igen..
Och jag hörde för någon vecka sedan några erfarna journalister från såväl Köpenhamn som Oslo säga unisont: " Sverige väx upp!! Hantera problemen så minskar de".
Men med den retorik som såväl Löfvén som Reinfeldt och de andra håller på med, så inte blir det då lättare att samarbeta.
Fula fiskar har det funnits i Socialdemokraterna tidigare (jakten på kommunister) och säkerligen några riktiga tyskvänliga nazister inom den etablerade högern också.
Men resten av väljarna skall väl inte nonchaleras på detta sätt.
Övertygad om att man måste krypa till korset snart annars blir det ännu fler extremer i politiken.




 

Mello

..säger vi ungdomar om Melodifestivalen.
I kväll - för några minuter sedan, avslutades det hela spektaklet med finalen som sändes från Danmark..
Jag har väl aldrig varit någon större fan av detta jippo åtminstone inte under de senaste 40 åren. Tittade faktiskt trots detta på TV i kväll och dessutom under större delen av finalen må jag erkänna men varvade detta också med att kolla på TPC i Sawgrass, en fantastisk golftävling på en fantastisk golfbana utanför Jacksonville i Florida och som jag själv råkat  ha spelat och gjorde par på svåra 17:e...
Den danska produktionen var lysande, de tre konferenciéerna var strålande och rätt låt vann!!
Han/hon/hen från Österike sopade banan med resten av Europa. Det är inte ofta som jag engagerar mig så mycket, men till och med jag tog fram mobilen och röstade på såväl Österike som Nederländerna.
Danskarna buade när Ryssland fick röster - jag hade föredragit tystnad, men för Europas, kärlekens och den stora förståelsen för oliktänkandes skull, var det en helkväll.
Heja Europa för detta vittnesmål. Håll i detta så får SD och Svenskarnas Parti och Marie Le Penn och likatänkande på moppe!!

Bryt i tid

För några år sedan, var Calle, Gustaf och jag på tur med skidor från Storulvån till Sylstationen. Det är ca 18 km och en hygglig uppförsbacke de sista 5 km.  Vädret var hyggligt så det var inga problem att släpa oss upp med ca 14 kg packning på ryggen. Dagen därpå skulle vi ta oss till Blåhammaren och sedan tillbaka till Storulvån igen. Kallas i folkmun för Jämtlandstriangeln och är en upplevelse såväl vinter som sommar. Och jag har gjort båda delarna.
Uppe på Sylstationen hittade jag en tidning som förmodligen hade getts ut av STF och där fanns en artikel skriven av Ole Skinnarmo med rubrik Bryt i tid.
Känner du Ole? Om inte så tror jag att ungefär detta gäller. Ole jobbade på SKFs lager i Göteborg. En kväll/natt skulle han och en kompis åka hem genom skogarna i bil och mitt på vägen kliver plötsligt  en stor älgtjur upp. Ole var övertygad om att hans sista stund var kommen, men på något mirakulöst sätt så klarade båda han, kompisen och älgen livet.
Ole hade fått chansen att fortsätta leva och betraktade det f o m nu, som ett nytt liv. Han sade upp sig på SKF och började bli äventyrare. Han hade ju fått ett extra liv.
I artikeln skrev han att de flesta som dör i fjällvärlden ofta bara hade några hundra meter/någon kilometer kvar till målet. Man hade bestämt sig att fortsätta trots att väderförhållande plötsligt hade förändrat sig till det värsta.
I stället, menade Ole, skulle man ta ett nytt beslut när man anade att det skulle bli oväder. Gått tillbaka, gått nedåt fjället, gått uppåt om det var bättre eller kanske grävt ner sig på ett bra ställe under tiden ovädret pågick. Fortsätt bara inte som ingenting hade hänt och hoppas på att det skall klara sig och att allt skall bli bättre. Det kan ta för lång tid och du kan bli chanslös.
Jag funderade lite på detta "Bryt i tid" under kvällen och delgav mina tankar till Gustaf. Jag jobbade med chefsrekrytering och hade sett många situationer när folk hoppades att det skulle bli bättre när allt förnuft sade att så blir det inte.
Gustaf hade börjat att fundera på att sälja sitt företag och utan att berätta något då, så var detta hans incitament att verkligen sätta fart på projektet. Det har han berättat senare och tackat mig mycket för klappen på axeln.
Man säger ofta på sjön att när folk börjar fundera på att reva seglen, så är det ofta för sent. Helt samma sak.
Dotter Sofia har precis varit i projektet "Köpa Bostadsrätt" och delvis rådfrågat den gamle. En lägenhet som hon verkligen gillade bad hon mig titta på och på mäklarens hemsida  kunde jag se av  fotografierna, att det var en skolgård ganska nära. Hon försökte mörka detta för sig själv - jag jobbar ju på dagarna när ungarna är på skolgården. Men när jag påpekade att det kanske i framtiden sker att du jobbar hemifrån på dagtid då och då eller att du eventuellt är sjukskriven och ligger till sängs en vecka i maj med en hygglig förkylning och när det dessutom är varmt såväl ute som inne, klarar du då att höra tjutet och larmet från de glada och även de sura ungarna 30 meter bort?
Hon bröt i tid.
Hur många försäljningschefer har inte väntat med att göra sig av med en lågpresterare? "Han kanske inte är riktigt varm i kläderna ännu."  "När den nya produktlinjen kommer, så klarar han säkert målen." Man försöker hoppas på bättring i stället för att ta beslut och se sanningen.
Dumheter! Bryt i tid, för företagets och den anställdes skull. Det är mycket sällan dåligt blir bra för det är vanligar att dåligt blir ännu sämre.
Detta kan appliceras inte bara på fjällturer, segla på havet, sälja företag och köpa lägenhet utan på många andra situationer också.
Relationer till ex.
Om den nya partnern råkar ha flera goda egenskaper som jag inte såg, så är ju det lätt att leva med. Men, förvärras de som jag redan såg och duckade för, så är det inte lika lätt.
Efter skilsmässan träffade jag en härlig tjej som jag verkligen gillade och som var betydligt yngre och ville ha barn, men jag var klar med den biten. Det var tufft, men jag bröt i tid.
Jag hade en granne som kom i samma situation och hon tjatar fortfarande efter 25 år hur synd det var att han inte ville ha barn med henne.
Nu känner ni inte dem, men för mig är det ofattbart att han också inte bröt. Men det är en annan historia..

 

Fula fiskar finns det gott om

Tänker närmast på Erdovan i Turkiet. Hade hans mustasch varit lite mindre och svartare, så påminde han i TV igår, rätt mycket om en annan gubbe som hade ungefär samma retorik för 70 år sedan.
Hur tror han att de skall kunna bli medlemmar i EU, med sådant tal och stänga Twitter och orera för att hans söner och andra potentater i regering och näringsliv, har lurat staten i årtionden?

En annan ful fisk var den högerextremistiska gubben i Ukrainas regering som försökte med våld tvinga en journalist att skriva på sin egen avskedsansöken för att han återgivit sanningen i Krim.
Tyvärr finns det , som jag förstår, en hel del riktigt fula fiskar i den regeringen. Och det kommer att ge Putin mandat att göra som han gör.

Kommunist har jag aldrig varit, men jag förstår honom till viss del. Med en sådan regering i Kiev, så kan ju vad som helst hända. Många människor i Krim, inte bara ryssar, som är i majoritet, har ju faktiskt accepterat att bli ryska medborgare. Även Ukrainska soldataer har ju hoppat över och tagit på sig en annan uniform. Så där alldeles förskräckligt, tycker jag inte att det är.

Kommer ihåg Kuba krisen på 60-talet. Då var det ett himla liv på USA för att ryssen försökte skicka elaka vapen till Kuba. Och det var USAs närområde och då skulle de bestämma. Och så blev det även om Krusse slog skon i bordet i FN.

Jag har aldrig gillat dem som försöker att bestämma över andra och vara världspoliser. Jag gillar USA och människorna där i stort, men deras övertygelse att de alltid har rätt och gör som de vill i Vietnam, Afghanistan, Sydamerika, Irak osv, gillar jag definitivt inte.
Jag är djupt tacksam för vad de gjorde för världen under 1:a och 2: a världskriget, men det rättfärdigar inte att de kan fortsätta i evighet och blanda sig i på helt egna villkor.

Utrikespolitik ...

..har väl aldrig varit min starkaste sida.

Därför förstår jag inte riktigt att om inte ett valresultat, som har tillkommit i något så när demokratisk anda, inte passar en fraktion eller omvärlden, plötsligt kan rivas upp och de ledande befattningshavarna tvingas bort och skall ställas inför rätta och kanske arkebuseras i värsta fall.

Något åt det hållet skedde väl i Egypten och nu senast i Ukraina och västvärlden applåderar med USA i spetasen.

 

Sker det sedan på Krim att man skall ha en folkomröstning för att se vem man skall höra samman med, då blir det i ett himla liv västvärlden och FN och alla som det inte passar.

 

Finns det ingen konsekvens i eländet?

 

.

Mitt i OS i Sotji

Viasat / TV3 betalade hutlöst för att få sändningsrättigheterna uppges det.
Mig gör det intet för jag har bägge kanalerna och "zappar emellan" ishockey och curling.

MEN!! (nu är jag där igen)...

Dessa kanaler har , verkar det som, inte den erfarenhet som t e x reportrarna på TV1, och TV2 och TV4. André Pops och hans  gäng är ju strålande och en fröjd att lyssna på.

Tycker dock att Ola Wensström och även Carolina Klyft sköter sig alldeles utmärkt, med de som direkt refererar kanske man kan ha väldiga synpunkter på. Och då inte lika positiva. Vem gubben är som har hand om direktsändningarna i utförsåkning vet jag inte, men han är inte bra i alla fall. Det vanligaste uttrycket är "OjOjOjOj. Spelar ingen roll om det är negativt eller positivt- OjOjOjOj.  Och bredvid vid vissa sändningar satt Anja Pärson och lät som om var på muggen och hade de mest fasansfulla krystningar på gång. Rösten kom ner i något konstigt läge och hon bara väste  HÄÄNG PÅ, TRYCK TILL, JOBBA JOBBA JOBBA..

Det var varken vackert eller speciellt tilldragande. Annars så tycker jag att hon sköter sig bra i studion.

Och så var det en annan s k expert - en ung flicka som kunde det där med Free Style och hennes vanligaste ord var GRYMT som gällde en eller flera gånger för samtliga 10 personer som jag såg åka, innan jag bytte kanal. Åkaren var GRYMT skön, GRYMT bra, GRYMT duktig osv osv.

Stackars vi människor som äger SAOL - och ni som inte vet vad det står för, kan fortsätta att titta på TV..

 

Petter Northug J:r

Petter är nog en av världens genom tidernas bäste skidåkare.
En kaxig och självbelåten och oövervinnerlig atlet inom sitt område. Han har tydligen alltid gått sin egen väg och fullkomligt struntat i vad mamma Norge vill och hur man skall träna och var och när.
Är resten av landslaget på höghöjd så fiskar han sej och när  de andra har samlingar så befinner han sig någon annan stans.
Men ofta bäst när det gäller och förlorar sällan en spurt mot någon annan skidåkare i världen.
OS i Sotji har varit en riktig skufelse för det norska skidlandslaget. Inget har fungerat vare sig för herrar eller damer i den utsträckning man hade tänkt sig.
De svenska damerna vann OS guld i går på stafetten 4x5 km - en gren som var vigd för  Norge som sedan kom på 5:e plats.
Idag var det herrarnas 4x10 km med Northug på sista sträckan. Sveriges startman- den nykomlige Lars Nelson, tappade skidan i första backen, men lyckades i alla fall komma in först till växlingen, och sedan var det Daniel Rickardsson på andra sträckan som hade i starten ett stort försprång för den norske Rönning när han kom för växling.
Osv osv.
Och stackars Petter när han gick ut på sista sträckan för Norge, så låg han 25 sek efter vår svenske Marcus Hellner och nu skulle det nog bli köra utav bara den.
Icke sa Nicke!!
De svenske försvann i fjärran och stackars kaxige Petter försvann bakåt i tid.
Stor glädje för Sverige med ett fullständigt utklassat OS guld och eländes elände för Norge.
Vi vann stort med Ryssland på andra plats och Frankrike på tredje och sedan kom allas vår Petter inglidande i mål som nummer fyra.
Och vad händer då?
Jo, han åker fram till det franska laget och klappar grabbarna på axeln och gratulerar!! Sedan åker han fram till det ryska laget och gör detsamma.. Och därefter till det svenska som stod längst bort.

Petter Northug av alla människor, han som hatar att förlora och som ofta gör en målgest för att förödmjuka sina konkurrenter. Speciellt om de är svenska.
Det var nog bland det vackraste jag har sett på länge!
Heder åt denna skitstövel som i nederlagets stund stiger fram som en riktig sportsman!!  
Det hade jag aldrig trott om någon berättat för mig och om jag inte hade sett det själv med egna ögon..

 

Mediers makt fortsättning följer

Inte blev hon frikänd. Fick villkorlig dom för misshandel.
Och här står GW Persson och jag med våra tvättade halsar. Han skojade om att sätta sin plats till förfogande som expert.
MEN!
Jag är övertygad om att domen kommer att överklagas och att hon frikänns i Hovrätten. Och det trodde min kompis GW också.
För problemet är - som jag ser det och har skrivit om tidigare, att i Tingsrätten sitter det lekmän och tänker med hjärtat. I högre instanser sitter proffs som använder huvudet och logik och kunskaper.
Och vad Tingsrätten bestämmer, kan ju slå åt bägge håll. I fallet Christer Pettersson, fällde de honom och Hovrätten frikändes han för att inte bevisen räckte.
Även här använde man förmodligen körtlarna vid det första fallet.
Och då kommer givetvis frågan. Vad skall vi ha Tingsrätten till? I alla andra sammanhang i samhället, så anlitar man proffs med gedigna kunskaper och här sitter amatörer som representerar folket och partierna. Varför detta år 2014?
Alla viktiga fall överklagas ju! Vad kostar inte detta samhället?

 

Mediers makt och man skall inte tro på allt man ser och hör

Satt och slötittade på Leif GW Persson och Veckans brott på TV förra veckan.
Där pratade de om den fasansfulla saken vi sett på Nyheterna ett par veckor tidigare. Om den kvinnliga polis som med sin batong fullständigt misshandlade  ett stackars fyllo. Hon slog och slog och hennes hund anföll också den oskyldige mannen visade bilderna och sade reportern. Och någon hade filmat detta med sin mobiltelefon.
Jag var mycket uppbragt och hoppades verkligen att hon skulle bli av med jobbet och fällas för misshandel mm.
Rättegången hade startat och GW var där och lyssnade.
OCH NU FRAMKOM!
Den oskyldige var inte alls så oskyldig utan han hade hoppat på och misshandlat alldeles innan ett par riktigt oskyldiga personer och de förföljde mannen och den ensamma polisen ingrep för att få fast honom. Han vägrade att följa polismans anvisningar och då har hon rätt till att ta fram batongen. Helt enligt boken. Han fortsatte att vägra att göra som hon sade och enligt henens Instruktionsbok skall hon nedkämpa den skyldige. Och det gjorde hon.
Det stora problemet var att hon var ensam och hade glömt sina handklovar så därför fick hon jobba lite extra.
Persson var fullt övertygad om att hon blir frikänd. Och det hoppas jag också nu med mera fakta på hand.
Det hade väl den första reportern också kunnat sagt.
Om man klipper och klistrar och inte berättar hela sanningen, så kan allt bli galet.

 

Carl - Jan och hans vinkompisar..

.. har plötsligt fått ett helt annat gäng att prata så man inte förstår. Tänker på våra gamla fd proffsåkare i utförsåkning, Stig Strand, Pernilla Wiberg och några andra i TV rutan i Vinterstudion på helgerna.
Det är ett blomstrande språk med termer som man aldrig riktigt visste fanns i dessa ädla sporter.
"Stakningen är lagd med mycket terräng"
"Den här banan har väldigt många vänstersvängar och vår amerikanske vän är inte så duktig på det just nu"...
"Ta så lite luft som möjligt"
"Lite tung mot snön"
"Linjen är för rund"
"Måste komma ut på plana skidor"
Trodde nog själv att det var lika många svängar till vänster som höger om man åker i fallriktningen och att linjer ofta är rakare än runda..
Förr - innan Peter Jihde började att prata om "hur känner du" och "vad tänkte du" så var det bara rent prat om "Hur gick det" osv.
Nu har vi hittat nästa höjd. Obegripligt mycket faktatermer.
Utförsåkning har blivit en riktig teknik och materialsport. Den sympatiske Ingemar Stenmark, som gästade Vinterstudion för första gången på 7 år, hade till och med han, synpunkter på hur skäret skall läggas och var vikten skall vara i ingången av porten. Han skämdes lite när han såg sig själv åka för 20 år sedan och var världsbäst och ansåg att han förmodligen idag, utan träning men med nya grejor, skulle åka snabbare än vad han gjorde när han var som bäst.
Själv lade jag ner utförsåkningen efter det att jag skulle vissa mina barn hur man åker avancerad kortsväng sista branten ner mot Fjällgården i Åre för ett 10-tal år sedan. Det gick inte så bra, kan man enkelt sammanfatta det hela.
Mina vänner, som fortfarande åker ner till Alperna för att åka lössnö och friåkning, som vi några stycken gjorde redan för drygt 30-40 år sedan, påstår detsamma. De åker ännu bättre idag med nya grejor än vad de gjorde när de var som bäst och starkast på 80-talet.
Kanske pist fortfarande är trist?
 

Nytt ansikte i rutan

Den slafsige Morberg har lämnat kockjuryn i Sveriges Mästerkock och Anders Dahlbom tagit hans plats. Elaka tungor i min omgivning, med viss insyn i det hela, har sagt att Per Morberg begärde för mycket pengar för att ställa upp igen. Och han trodde kanske att hans förhandlingsläge var bra men tji fick han och ut åkte han.

Och denna nya Anders verkar vara en såväl god kommunikatör som en person med stor integritet och bra smak. Och inte en skådis på dekis som skriker och hojtar..

Kul skall det bli att följa det hela en ny säsong igen.