..skall man ju sitta i parken och mata duvor. Men inte jag. På min dagliga morgonpromenad runt Svandammen via hamnen, så träffar jag så här års på ett antal måsungar som har lämnat boet. De går där och spankulerar och verkar inte fatta något till vilken ond värld de har kommit. Många människor tror att de är övergivna av sina föräldrar och har ramlat ur boet, men så är det inte. Mamma och pappa Mås har koll på sina glin och matar dem och skriker åt dem hela tiden.
Precis som hos människorna.
Vid södra delen av Svandammen finns det en större gräsplan där även Vitkindade gäss håller till. När jag kommer på morgonen, kan jag ibland se att ett mord har ägt rum på natten. Massor av fjädrar ligger på gräsmattan och den listige räven förmodligen, har fått sig ett skrovmål i skydd av mörkret.
Och där - och även på gatan jag bor på, går även måsungarna runt och fiser och verkar inte förstå att de är gjorda för att flyga. Men då kommer Ingenjör Larson och går mot dem och följer efter dem så länge att de blir tvungna att ta till vingarna. För flyga kan de, men kanske inte så långt ännu. Men övar du inte så kommer det att ta längre tid och fula räven eller stora örnen blir glada, säger jag till dem på måsiska.
Och jag säger samma ord som alla föräldrar borde säga till sina lata tonåringar som också övar för lite. På allt - utom på bus.
