Midsommar 2021

 På midsommardagen gick jag caddie på Åda golfbana i Trosa. Vi hade på midsommarafton varit och hälsat på en fd arbetskollega, som just flyttat dit. På 25 år har de flyttat 7 ggr. Och de är 80+..

"Ett kreativt sätt att hålla ihop äktenskapet", säger Arvo.

I alla fall så bodde vi över natt på Åda Golf Hotell som ligger vid 1a tee. Vid 7- tiden vaknade jag av att en greenklippare for runt men ännu mer av att det  var sorl och musik och tjo och tjim.

På väg till frukost såg jag "uppstället" på 1a tee. Det var inte som vid vanliga tävlingar med kanske en dricka och en påse med pegs, en boll och lite godis.

Här var uppdukat en hel bar! Och det skrattades och tjoades och en "bergsprängare" förde ett himla oväsen. Inte vanligt i traditionell golfmiljö.

Förstod att det var en tradition av ett större antal herrar i yngre medelåldern att fortsätta midsommarfyllan dagen därpå och på golfbanan. (Någon måste känna någon i styrelsen av klubben, annars brukar detta inte få ske. Eller också har de en ung styrelse..)

De var 4 herrar i varje "boll" och en golfbil. I den fanns den spelande "bergsprängaren" och ölförrådet. Efter 11 hål åt vi en banan för att få lite energi. I papperskorgen låg då ett bananskal och ca 20 tomburkar starköl.

Det blev en ganska lång runda och deras spel blev ju varken snabbare eller bättre ju närmare de kom 18 e green.

Jag frågade efteråt på lunchen om tävlingen hade något namn och det hade den inte.

Jag förslog då "De Aderton Alkohålen!"

På TPC Scottsdale, Arizona går en golftävling varje år som drar enormt många människor till sig som vill partaja och titta på golf. Bara runt 16e green samlas ca 30 000 personer. Det är ett korthål på ca 140 m. Varje spelare som missar greenen blir utbuad och de av åskådarna som händelsevis ser om någon spelare skulle träffa greenen, jublar.

Men där är det publiken som är full och inte spelarna. Det är skillnaden.

Har du tänkt på att nästan alla fotbollsspelarna i EM nu har samma frisyr? Klippta med maskin runt öronen och en kalufs ovanför. Så långt ifrån "inne" man kunde tänka sig för ett antal månader sedan. Håller EM kansliet med en Coronaimun frisör som åker runt till alla landslag och klipper dem? Nästan 50-talsfrisyr. Kör ett par varav med maskinen och låter resten vara kvar. T o m Ronaldo.

Hanna Marklund heter en svensk expertkommentator på TV4 under EM. Var själv framgångsrik back och med i landslaget och med den ljuvligaste norrländska dialekt man kan tänka sig.

Inte visste jag att Sverige hade ytterligare 1500 km norr om Luleå? För så låter det när hon pratar.

Och bara namnet är musik. Han na Mark lund.

Även jag min Brutus..

 Skrev tidigare om min urolog, som inte såg ut som en urolog enligt mitt förmenande.

Träffade henne i veckan för uppföljning av de biopsi prover på prostatan som togs för 14 dagar sedan. Nu förtiden kan man ta sådana prover utan att gå in via ändtarmen utan de tas genom "mellangården", dvs området mellan pungen och anus. Fördelarna är förstås att man undviker möjligheten att få infektioner i prostatan av tarmbakterier. Och de är inte bara snälla när de är på det humöret.

Det innebär förstås att nu har även jag min Brutus legat i stol/ställning som många flickor får göra när de besöker gynekologen.

Det gick alldeles utmärkt och jag skötte mig bra enligt den urologen och hans syster. Speciellt syster var mäkta imponerad sa hon när doktorn gått ut...

Tyvärr sa urolog #1 i veckan att proverna innehöll cancerceller. Inte värsta sorten utan mitt i mellan. Har nu lärt mig Gleason skalan och där var jag på 4+3. Kanske de höga herrarna på SÖS säger att vi väntar ett tag eller så säger de att vi borde nog göra något åt det hela.

Det är nämligen nu i systemet att alla mina prover från MR, Biopsi och ultraljud och min ålder och kondition mm, vägs samman av en urolog, en kirurg, en onkolog och en en röntgenläkare till någon gemensam slutsats. Och jag kommer att bli kallad i början av juli för att höra vad de vise männen (kan givetvis vara kvinnor) kommit fram till. Och det är alltid man själv som bestämmer till slut. (fegisar!)

Hur många gånger har man inte i litteraturen läst om hur man reagerar när när man får sitt första cancerbesked? i mitt fall var jag ju delvis förberedd eftersom jag sett den lilla fläcken på prostatan innan urolog #2 tog sina biopsier. Och fläckar dyker sällan upp av sig själv. Skulle möjligen vara på skjortan dagen efter en blöt kräftskiva..

Jag hade kanske hoppats på att den var helt ofarlig och i en Gleason 0+0 men det finns inte.

Men som jag säger till mig själv och min omgivning: "Det är inte det här jag kommer att dö av!"

Seniortelefon

Idag är det en stor dag. Kanske inte för hela mänskligheten utan eventuellt bara för mig.

Jag fyller år! 

Och när folk frågar hur det står till, så svarar jag glatt "att jag känner mig inte en enda dag yngre än 78!"

Och i den här åldern får man vara extra tacksam för varje gång man får fira. Det är gissningsvis inte hur många gånger som helst kvar.

Och på födelsedagen passar barn och vänner på att ringa och gratulera och så småningom måste man kanske ladda telefonens batteri.

Ringer någon snäll människa just då, så tar det lite tid för oss som hör illa, att uppfatta att det ringer. Och har vi någon i närheten som hör bättre, så hör vi inte heller när den personen säger: "din telefon ringer," utan måste fråga "vad säger du"?

"TELEFONEN RINGER"!!

Och då skall man först komma ihåg var man lagt den, och det kan ta en viss tid och sedan ta sig hasandes dit för att svara. Och då har den givetvis slutat ringa eller vännen lagt på.

Så min spaning är att en seniortelefon skall kunna programmeras så att det går fram dubbelt så många signaler som normalt, att sigalerna är dubbelt så höga i volym och att telefonen är klart knallröd och blinkar glatt och hoppar och ropar " Här är jag. Skynda dig!!"

Regissörerna Andersson

 Förra helgen var det en sådan där helghelg. På Sveriges Nationaldag kommer det ingen papperstidning utan den finns bara på nätet. Nu har jag i o f s bara nättidningen så på så sätt missar jag inget av världens stora händelser. Men de små är nog så betydelsefulla för att pigga upp vardagen på väg mot ättestupan eller vad det blir.

Det finns då inga dödsannonser på folk som är yngre än man själv och heller inga tårdrypande  nekrologer att läsa och tycka till om, så vad skall man då kunna glädja sig åt?

I den andan, så tittade jag på hela Roy Anderssons skapelse "Om det oändliga" på fredagskvällen och hans brorsa Janne Anderssons gubbar på lördagskvällen när de mötte Armenien i fotboll.

Ingen var bäst!

Jag har nu sett alla Roy Anderssons senaste verk (kanske värk) och jag begriper fortfarande ingenting. Vackra bilder och en konversation som är på dagisnivå enligt mitt förmenande. Men han får den ena Guldbaggen och Silverlejonet efter varandra, så det måste nog då vara jag som inte förstår storheten. 

Och brorsan hans, Janne, som lanserade Alex och Dejan som anfallsparpar, fick kanske inte heller 5/5 och inga palmer och lejon heller av kritikerkåren. Han kanske tänkte på och instruerade de sina att inte göra för många mål och därmed obligatoriska kramar för då har väl snart halva gänget Covid-19 inför EM. Det räcker som det är.

inte nu igen..

 I morse hände det igen. De två snabba pojkarna med barn i vagn, körde om mig igen. Och inte bara en gång utan två.

De var inte bara moderna i sitt liv att ta hand om barn, de stannade också och slängde saker i de olika kärlen i återvinningsanläggningen som finns på vägen.

Och på så sätt blev det två omkörningar. 

Och där jag svängde av hemåt fortsatte de i tangentens riktning.

Känns tryggt att vara gammal när Sverige har en sådan återväxt.

Och för självförtroendets skull, får jag kanske hitta en annan tid att gå..

Vin och vatten

 Idag var det en sådan dag igen! 

Under min dagliga morgonpromenad och när jag står nere i hamnen och djupandas för dagens första gång, kommer två unga pojkar - kanske 25-30 år med två barnvagnar. Rättare sagt kanske sittvagnar som de sköt framför sig och förmodligen med varsitt barn i. Om de var ett par och hade fått tvillingar eller om de hade var sin fru på jobbet och de var pappalediga vet jag heller inte. Det är inte mycket man vet, nu förtiden.

I alla fall så var de ett antal meter före mig när jag återupptog min raska marsch med gåstavar. Kände mig stark och hade extra schwung i rörelserna. "Bra tempo idag, Larson". Bra jobbat, Kör hårt och hela vägen in i kaklet..

Tyvärr verkade det som de unga inte förstod att jag hade full fart för de avlägsnade sig alltmer framför mig. Jag höjde takten ytterligare men de försvann ändå sakta i fjärran. Hade säkert minst 10 % högre hastighet än vad jag hade.

Det fina var att se två unga män ta hand om barnet och låta den hulda få jobba på sin karriär.

Det fula var att jag inte hängde med, hur mycket jag än försökte.

Jag kanske hade druckit för lite vatten?

Drick mer vatten och kom ihåg att du alltid skall dricka lika mycket vin som vatten, är dagens profetia..