Åt andra hållet gäller också

I mitt efterföljande blogginlägg, kritiserar jag att många idrottsmän tycker det är bra även om det inte är bra!
För någon dag sedan avgjordes höjdhoppsfinalen för damer under EM i Berlin.
Vann gjorde Marija Lasitskene från Ryssland. En mycket duktig höjdhoppare men ack sådan tråkmåns.
Hon rör inte en enda ansiktsmuskel när hon klarar en höjd. Även när hon hoppar på 2 meter och där omkring. En del andra hoppar som kråkor när de råkar ta 1.85..
Det blev en ganska konstig avslutning när motståndaren hoppade över att försöka på 2.02 och bägge försökte på 2.04. Som båda missade och då vann Marija förståss eftersom hon var i ledning sedan tidigare.
Blev hon glad när hon blev Europamästare?
Inte en min förändrades och inte ett leende utan slog med handen i en ställning och kastade handduken i backen när hon satte sig efter det sista misslyckade försöket men som vinnare.
Hallå!
När man är idrottare på toppnivå, så är det väl bra att ha lite krav på sig, men samtidigt är man ju en entertainer för ca 50 000 människor som har betalat dyrt inträde för att se spektaklet. Glada vinnare och sura och ledsna förlorare ingår i det totala konceptet!
Så ge publiken, som betalar all din träning och satsning, vad den förtjänar och sur får du vara hemma om du vill. Nu är du ju nygift sedan 2017, så var försiktig så inte gubben ledsnar på dig också, om du inte skuttar och ler och skrattar av lycka efteråt..😎

Vad gäller egentligen?

De svenska herrarna i sim EM i Glasgow intervjuades efter 4x100 meter medley av Marie Lehmann på TV1.
De var uppspelta och pratade i mun på varandra. "Nu har vi verkligen etablerat oss i världsklass", "det var helt sjukt" osv osv.
Man kunde tro att de vunnit en guldmedalj eller åtminstone fått ett silver eller brons.
Men!
De kom sist av alla i finalen. Och slog inte heller det gamla svenska rekordet och i de flesta fall bland grabbarna hade de sämre tider i finalen än i försöksheaten.
Jag trodde att grejen var att vinna och gör man inte det så skall man vara besviken. Så var det när jag idrottade på 50- och 60-talet.
Men å andra sidan fick vi då betyg från 2:a klass och var de dåliga fick man skäll av föräldrarna. Så det var bara att plugga på som tusan om det skulle bli något. Och var man riktigt dålig i skolan så fick man gå om klassen. Det var inget knussel eller beröm om man inte förtjänade det.
Så nu verkar dagens skolsituation med att allt är bra även om det inte är bra också har smugit sig över till idrotten.
Fy och skam!

När det brinner kan det bli varmt...

De fula eldsvådorna i Sverige verkar vara under kontroll. Tack vare regn och hjälp nere ifrån Europa.
De tyska och portugisiska och italienska pojkarna mottogs med hurrarop och glädje när de anlände skrev medierna. Och det är säkert sant.
De gjorde dessutom ett mycket bra jobb och slet i skogen med flammorna.
Och du undrar en som varit med tidigare. Hur gick det med flammorna när de skulle vila och inte jobba?
För sånt har ju hänt förut!
Fram i maj nästa år så kommer det säkert i Kårböle och i Ljusdal, att födas  ett antal Fritz, Georgio och Pedro.