Fram och bak och bak och fram

När man skriver ett blogginlägg, kommer man ofta på något annat runt detta. En händelse som man varit med om eller någon annan association som är kopplad till det redan publicerade inlägget. Och då kommer det före för den som skall läsa det hela. Och han/hon fattar då följaktningsvis inte det hela. Och det är ju synd.
Kommer ihåg när jag jobbade som Head hunter. Då var det kutym att man skulle skriva sitt CV med det senaste först och sedan gå baklänges så långt man ville. Och de flesta gick för långt.
Samtidigt tyckte jag, som skulle läsa och utvärdera personens yrkeskarriär, att det var lättare att gå andra vägen.
Vad gjorde personen först, och hur tänkte han/hon sedan med nästa jobb osv. Försökte hitta en tråd som gav mig en uppfattning om vem personen var och hur hon/han tänkte.
Och alltid var näsan fram och rumpan bak. Så vida man inte stod på andra sidan, förstås...
 

inte bara matprogram på TV...

Idag är det den 18/1 2016 och klockan är 18.55 svensk tid.
På TV just nu visar TV1 programmet Fråga Doktorn, på TV2 är det Akuten och på 3:an Svenska Hollywoodfruar och på TV4 Helt sjukt med David Hellenius...

Och i morgon kl 13.00 skall jag befinna mig på Örebro Universitetssjukhus Ögonklinik och träffa herr Överläkare Jan- Olof Carlsson som skall operera mitt vänstra öga för Makula Pucker. Han opererade det högra för ca 5 år sedan och nu är det dags för det andra. Han går in med fina pincetter genom glaskroppen på tre olika ställen och försöker få bort en elak hinna som satt sig framför gula fläcken. Och förhoppningsvis går det bra och jag kommer att se lite bättre. Detta sker i lokalbedövning och jag har bett honom om att inte i år spela samma CD-skiva som han hade som bakgrundsmusik förra gången och som han nynnade till. Jag har absolut inget emot Sven Ingvars, men han kunde ju kanske hoppa över just  "Två mörka ögon"..

Vi ses, hoppas jag!

Hopp om framtiden

Satt och småtittade på en repris av TV programmet 100% Bonde. Har säkert gått i ett antal år nu, eftersom när jag såg det första gången, så hade den danska unga bonden varken fru eller barn, vill jag minnas. Och han gör det mesta själv på gården på gammalt beprövat sätt.
Det jag tänkte på nu var att han gjorde någon slags rund hållare i trä och med flätade pilgrenar för att lägga hö i för fåren. Och för att inte den elaka baggen skulle välta hela konkarongen, så hade han spetsat ett antal av stöden så den skulle stå stadigt i marken.
Och när han var klar skulle han rulla ut den till fåren. Och den halvt skenade i nedförsbacken och närmade sig hönsgården och då ropar han till ett av barnen som gick och plaskade i en liten grund damm med ett tunt islager på- kanske 3-4 år och klädd i galonbyxor: "Ta emot"!
Om det hade varit i Sverige och motsvarande ålder på småttingarna, hade de förmodligen inte fått vara närmare än 20 m från konstruktionen. Och absolut inte fått gått på isen och spräckt den. Eller ta emot.
Har varit inne på detta tema tidigare. Barn får inte deltaga och barn skall skyddas till varje pris och lär sig då inget om livet och världen. Barn verkar inte vara en del av familjen utan en klass för sig som skall bara omhuldas.
Problemen är givetvis föräldrarna och far/morföräldrarna.
Lätt för mig att säga som inte har barnbarn ännu, men har i alla fall haft barn för ett antal år sedan, och hoppas att bli en bättre morfar ur den synpunkten än de flesta som jag ser runt omkring mig.
Får mig att tänka på starten av mitt föräldraskap.
Min förstfödda dotter Ebba, föddes nästan en vecka före min 40-årsdag den 12 juni. .Hon var liten som en hare eller en hygglig Hjälmaregädda. Vägde bara 2,3 kg och fick då första veckorna ligga i någon slags kuvös. För att få extra värme, tror jag. Vi slet ut 7 olika barnmorskor på Danderyds sjukhus under förlossningen trots den lilla flickan.
Den dyra modern hade nämligen kämpat i 64 timmar innan Ebba äntligen kom ut. Och hon blev också kvar på sjukhuset under den tiden för att kunna amma.  Ebba på Prematuravdelningen och modern på Förlossningen. Högst upp och längst ner i samma byggnad.
Klockan 07.30 på min födelsedag hör jag att det tassar i hallen. Och plötsligt kommer hon och ett antal vänner in och sjunger och hurrar och bjuder på champagne och jordgubbstårta.
Vännerna hade raggat upp henne på sjukhuset och hon hade sagt till Förlossningen att hon var på Neonatalavdelningen och så hade några kompisar kommit med bil och hämtat henne för att hon också skulle kunna gratta mig.
"Konstigt", sa personalen på sjukhuset när de dagen därpå upptäckte att Ebba hade stora röda fläckar i ansiktet. "Verkar precis som hon fått i sig jordgubbar via bröstmjölken," men sådant serverar vi ju inte här. Den dyra modern, som hade Barn/Förlossningskursen kvar på sin läkarexamen, förstod  inte heller någonting.
På kvällen bjöd födelsedagsbarnet sina vänner på middag på Djursholms Golfklubb, som inte ligger alltför långt bort från Danderyds Sjukhus och snälla Folke hämtade den nyblivna modern i sin Rolls Royce och den här gången sa hon till Neonatalavdelningen att hon var på Förlossningen.
Man måste ju förnya sig och inte lura samma personer flera gånger. Det är fult.