Då har jag
nått fram dit jag skulle.
Larsons gärning
inom blogghistorien är fullbordad. Nästan 15 år har det tagit att skriva dessa
500 mer eller mindre aktuella och i några fall bisarra inlägg i olika viktiga men mest egenkonstruerade debatter.
Det här inlägget
anknyter till en av de första publicerade artiklarna som också finns i boken
Pappas Prinsessors Kok – och Klokbok från 2014.
Det handlar
om mitt kära ämne ”kommunikation via telefon”.
Den
minnesgode kanske kommer ihåg att jag redan på 80-talet började prata om en
manick som i grunden var en mobiltelefon men som kunde mycket fler konster än
att bara prata i. Detta var ca 10 år innan ordet Smart Phone och Nokia med sina
spel för barn och Iphone med sin kamera fanns över huvud taget. Jag hade arbetsnamnet
Produkten och besökte ett antal företag och diskuterade olika upplägg, men de
kloka rådde mig att lägga ner framtagandet i egen regi, för innan jag kom fram
så hade jag antingen gått i konkurs eller blivit överkörd av någon av de stora.
Och det var säkert sant. Att bygga en marknad är tungt att tillfredsställa en marknad är mycket lättare.
Och var är
vi idag?
Vi använder
vår kära ”Nalle” – kommer du ihåg det ordet, för nästan allting utom att ringa
med.
Det har
plötsligt blivit omodernt att ringa till någon annan människa. Man skickar sms,
mejlar eller använder sociala medier i mycket större utsträckning. Det har
nästan blivit fult att ringa och prata med någon om något. Som är det näst
bästa efter att träffas personligen IRL.
Att ringa är
oerhört effektivt och man får på bråkdelar av tid reda på saker och ting som
hade behövt flerdubbel tid via t ex sms. Och mycket mindre risk för
missförstånd dessutom.
Jag köper
att i vissa tillfällen kan ett textmeddelande ha sin funktion, som t ex om man
vet att personen är upptagen, det inte är tidskritiskt och av allmän och inte
komplicerad natur.
Men att
använda sms för att avboka eller ändra tid för möte inom snar framtid,
förutsätter ju att den andre har telefonen i högsta hugg och gärna även ha
aviseringsfunktionen aktiverad och med bra ljudvolym för att uppfatta att det
kommit ett viktigt meddelande.
Då anser jag
att man skall ringa i stället och lösa eventuella problem direkt.
MEN, det
verkar som att det nu är helt ute och omodernt att ringa. Och att man kanske uppfattar
att man stör den andra personen.
Förr satt
man ju timtals i telefon och upplevde i vissa fall magiska ögonblick med någon
ny bekantskap som man försökte lära känna. Och även gamla bekantas röst var
härlig att höra och många glada skratt virvlade genom tråden.
Men nu
verkar det slut med det, vilket jag tycker är synd och mycket beklagar.
Och vill man inte bli störd, stäng av telefonen och använd röstbrevlådan. Svårare än så är det ju inte.
Amen!