Politisk vilde

 Skall det få förekomma?

Just nu går debatten hög om Amineh Kakabaveh, som sparkades ut av Vänsterpartiet och blev då politisk vilde. Man tycker nu att hon utför utpressning mot systemet genom att utnyttja sin röst för att fälla Morgan Johansson eller inte i förtroendeomröstningen i Riksdagen. Och just nu går ju samtidigt debatten hård mellan Sverige och Turkiet  om det svenska medlemskapet i NATO. Och vår vilde råkar vara född i Kurdistan i Iran och hävdar kurdiska frågor och stöder organisationen YPD som anses vara en terroristorganisation av just Turkiet.

Så, en fällning av Morgan är en fällning av hela regeringen, som allas vår Magdalena hotat med, vore just nu inte så lämpligt.

Så nu till den stora frågan som ibland kan uppstå i en demokrati, det är att en enda röst kan fälla eller fria. Och en röst som inte heller tillhör ett parti utan bara tar sina egna hänsyn. (Hur korkat var det inte en gång i tiden när vi hade 350 ledamöter i Riksdagen och det ibland blev 150/150 och lotten fick avgöra). 

Eller var det korkat? Kanske bättre än nu med utpressningsmöjligheter.

Många personer röstar på ett parti - inte så himla många i o f s på Vänsterpartiet, men de tror nog i alla fall att deras röst skall representera partiets och inte någon vilde åt höger eller vänster.

Om man blir utesluten av sitt parti, som Amineh blev, så är väl frågan, om man då kan sitta kvar i Riksdagen och göra precis som man själv vill. Rösta Buh eller Bäh eller inte alls!

Jag är ju lite vilde själv i mina tankar och åsikter, men jag representerar i alla fall bara mig själv. Åtminstone ibland och när jag inte kan skylla på någon annan.