Lite glädje för en gångs skull

 Jag tycker att det är en rättighet att klaga om man är missnöjd. Och jag tycker också att det är en skyldighet att ge beröm om man är nöjd.

För tre veckor sedan träffade jag Dr Pär Nordell på Ortopediska huset i Globen. Jag hade börjat få mera ont i mitt vänstra knä och en MR Röntgen visade att det fanns något 300x5x5 mm stort lös stycke i knät. Så jag fick en remiss till en specialist. 

Det var en herre i fint skägg och ca 60-65 år gammal. Handhälsade när jag kom in i rummet och frågade hur jag mådde under tiden han tvättade händerna. Tog fram mig till bildskärmen och visade lösa biten och de  artros tecken som fanns här och där. Trodde inte att det var biten - som var inkapslad som var mitt problem utan att jag var svullen och hade en himla massa vätska i knät. Och hann inte säga de klassiska orden innan jag sade dem: "Oskuret är bäst!" Han fnissade till och jag svarade att jag en gång i världen har varit gift med en sådan åkomma som han. Det finns inte många kvinnliga ortopeder så han frågade diskret om vi hade barn och då sade jag som det var att vi hade tre och den äldsta var specialist i allmänmedicin i Danmark. Diskret sätt att fråga om jag var bög eller inte. Det framkom också att han bara jobbade en dag per vecka här och annars med privatpatienter på Sophiahemmet. Det var lite svårt att hitta till just den här adressen vid Globen påpekade jag och han höll helt med. "Det är 2a veckan jag är här och hade också svårt att hitta" sade han. Då kunde jag inte hålla mig utan sade att "borde du inte då ha en skylt på bröstet där det står Ny På Jobbet!!" Han skrattade gott.

Han palperade sedan och klämde lite och sa att han skall ta ut vätskan och sedan ge mig en kortisonspruta så är det säkert bra om 3 veckor. Och om inte skulle jag höra av mig igen. "Men jag tror inte vi kommer att ses igen"!

När jag låg där på britsen så visade han upp ett provrör med en gulaktig vätska som han sugit ut och sa att det är bra att det inte är blod i det. "Det där är ju en hel 6:a" sa jag och då kontrade han snabbt med    " nä, det är nog närmare en 10:a."

"Se till att du har Alvedon hemma och räcker inte en så ta två om du får ont när bedövningen släpper."

Nöjd och glad trampade jag hem med pendeln och hade inget ont på hela kvällen eller senare. God precision förmodligen.

Han var precis en sådan läkare man vill träffa. Handhälsar, tittar i ögonen, har humor och strålar av kunskap och erfarenhet och gjorde sig ingen onödig brådska.

Kände mig tvungen att skriva ett mail till ledningen på Capio Ortopediska huset och säga "Grattis och var rädd om den gubben!"

Mera elände

 Har tänkt under lång tid på de notiser som hela tiden förekommer om civila döda i Ukraina kriget. Det är 10 personer här och 5 där när t ex. något civilt hus träffats. Och man blir väldigt upprörd när civila omkommer i kriget och kallar det krigsbrott.

Under 2 dagar i februari 1945, bombade 700 brittiska och 300 amerikanska flygplan Dresden  med brandbomber. Man räknade med att mer än 25 000 personer dog. Hettan gjorde att det blev eldstormar med temperaturer upp till 500 grader. De som flydde till bassänger och fontäner kokades till döds.

i augusti samma år beordrade Harry S Truman att fälla atombomberna över Hiroshima och Nagasaki. 120 000 människor dog direkt i anslutning till bombningen i Hiroshima och ca 100 000 i Nagasaki.

Var krigen ännu grymmare förr?

Jordbävningen i Turkiet

 Stackars människor. Dödstalen kommer nog tyvärr att stiga ytterligare.

Svensk reporter intervjuar en halvgammal gubbe som de har grävt fram ur rasmassorna, och i varje mening prisar han Gud som är så god för att han lever och har fått ett liv till. Men - de andra + 15 000 eller så, de glömde både Gud och gubben.

Jag håller inte vad jag lovat.

 Har ju meddelat att efter 500 blogginlägg, så är det slut.

Men har fått ett antal propåer att det går inte. 

"Du kan ju inte bara sluta att skriva!"

Har en fundering på att ge ut de 500 inläggen i en liten bok till mina vänner som inte är så aktiva på nätet. Som en liten 80-års present i sommar, t ex. Jag hoppar över att bjuda på ett kalas och ger dem en  bok i stället. Larsons Fullbordade - blogginlägg från 2009 till 2022. Egna funderingar och andra dumheter.

Såg i SvD att de har precis lanserat en ny podd som heter Dynastin och handlar om Jan Stenbeck och hans familj.

Eftersom jag aldrig lyssnat på en podd, så tänkte jag försöka göra det. Det fanns en QR kod i tidningen som man skulle läsa av och då komma till podden.

Hur gör man det? Har aldrig gjort det tidigare. Tog fram telefonen och hittade ett antal appar som hetta QR och försökte scanna. Till slut gick det och jag fick fram en länk. Klickade på den och kom fram till en sida med 1a avsnittet. Lyckades senare koppla telefonen via blåtand till mina hörapparater och så satt jag där oerhört stolt och belåten och lyssnade på det avsnittet. Jag trodde man skulle ha gått på KTH och varit uppmärksam på lektionerna, för att klara av detta.

Där berättade bl.a. hans gode vän Kegge Scheele om hur begravningsfesten på Pontus in the green house hade varit. Man fick tydligen måla om en del efteråt...

(Samma Kegge - som jag kände något,  hjälpte mig att renovera min lilla 2a på Rindögatan på 70-talet. Han höll på med inredning och hade ett antal snickare och målare. Kommer också ihåg att det blev väldigt bra, och det är inte vanligt, tyvärr.)

MEN. Kanske min begravningsfest inte fullt skall vara i den nivån, men jag vet hur jag vill själv ha det. Inte en prälle i närheten och ingen kista och ingen defilering utan bara en sjuhelsikes god och närande minneslunch på Skärgårdshotellet i Nynäshamn. Massor av det bästa av sillar och laxar och skaldjur och brännvin och snapsvisor och champagne och är det sommar så gäller kortbyxor och Hawaii skjorta. Askan skall strös i havet utanför Drottning viken där jag badade som barn.

Folk kan ta en anpassad pendel från Stockholm City till Nynäs och i sista vagnen kommer det att erbjudas stärkande förfriskningar. Har arbetsnamnet "Liktåget".

Datum och klockslag är dock inte bestämt ännu, men håll uppsikt. Det närmar sig för varje dag.

Och jag har ju alltid sagt, "att kommer du inte på min begravning, så kommer jag inte på din"!