nio månader senare

..har skrivit lite om detta men ur ett annat perspektiv. Nu är det fortsättning på den turkiske ambassadörens middag.

Det var en mycket lång förlossning. Vill minnas att det tog 64 timmar innan Ebba äntligen kom ut. Vi slet ut 7 barnmorskor och de kom tillbaka på nytt skift och förvånade sig att vi fortfarande var kvar. Fiffi var såväl gymnastikdirektör i en tidigare utbildning som ryttarinna i ungdomsåren och hade tydligen ett vältränat bäcken. Och det lär inte vara till fördel när man skall föda även om det låter så. När vi kom in så nämnde vi - när det första gången var dags att ta in en narkosläkare, att vi har en mycket nära och kär vän, Gunilla, som just jobbar på Danderyd som narkosläkare. De tittade avmätt på oss och sade " att vi tar den som har jouren just nu"..

"Absolut" sa vi och backade sakta bakåt. Åtminstone jag som inte låg och skulle föda.

Det gick så lång tid att de till slut försökte stoppa hela processen så att modern skulle kunna återhämta sig och inte bara ligga där och krysta utan att något händer. Ebba höll emot och ville inte komma ut i kylan.

Till slut enade man sig att nu får vi ta till den stora släggan och se att det hände något. Man ringde på narkosjouren och vem kommer inte in om inte Gunilla. "Hej, jag har sett att ni fortfarande är kvar. Jag har bevakat från bakgrunden".

"Nu kör vi", sa Gunilla! Epidural i ryggen - om det heter så, och något påhejande via andra kanaler, och jag stod fånigt vid huvudändan och försökte trösta och heja på varannan gång. Man känner sig - åtminstone jag, fruktansvärt onyttig och vill men kan inte göra ett skit. Jag tror inte att det berodde på att jag satt hemma och tittade på hockey VM när de andra höll på och profylaxandades. Heter det så? Jag var ju inte med.

Nu var det också så, att under hela halva graviditeten, så skämtade vi inom den närmaste kretsen, om turken hann före i alla fall. Cognacen var ju så god i salongen där jag satt och sällskapet trevligt och ibland går tiden fort...

Allt flöt på och till slut sa Gunilla: " Kom ner till mig så får du se ditt barn födas". Inte tordes jag men hon tog mig i handen och vad ser jag? Ett litet huvud skymtar med ett kraftigt och mörkt hår!!

Är det något jag inte har, kan jag berätta för er som inte känner mig, så är det kraftigt och mörkt hår.

Hann turken före i alla fall?

Det var mycket gliringar inom familjen den närmaste tiden.

När allt var klart så började minst två "pipar" kalla Gunilla tillbaka till andra uppgifter. Men det var väldigt tyst under tiden som var viktig för oss. Hade hon någon hemlig knapp?

Man behöver inte ha någon större fantasi för att förstå att hon blev utsedd till Ebbas Gudmor och har skött det med en äran.

Och Ebba gick inte bara i mammas utan även i Gudmors fotspår när det gäller yrkesval.