..även jag..

 ... har blivit morfar.

Den förstfödda Ebba födde en liten Niels för snart 14 dagar sedan i Köpenhamn.

Undrar om jag själv blir lika fånig som de flesta av mina kamrater som redan är där? Och många för massor av år sedan och någon t o m gammelmorfar.

De skall visa foton på mobilen när Doris sitter upp för första gången. Hur kul var det för en som inte ens hade en Niels?

Allt gick bra och redan har mormor och de två mostrarna varit där och beundrat och klappat både här och där som jag förstått det hela.

Sade tidigare "att har man sett ett barn har man sett alla", men det kanske inte gäller längre?

De unga tu gifte sig för två år sedan så allt gick i rätt ordning. "Man skall inte gå prästen i förväg", sa man på landet tidigare Hon har börjat sin specialistutbildning till Allmänläkare och kan vara borta en tid utan att det gör så mycket. Hon verkar  också vara frögurka som sin mor, om du förstår vad jag menar.

Den nyblivna mormodern hade också i o f s haft som hypotes att vara klar med sin läkarutbildning innan vi eventuellt kanske  skulle börja fundera på att skaffa barn. Om vi hade tid och det fanns plats i almanackorna förstås.. Man jobbade ordentligt även för drygt 30 år sedan också.

Men nu var det så här:

I det gamla fideikommisset i Sörmland där min hustru var född, hade man en gigantisk samling av turkiska tavlor från 1700-talet. Det fanns bara en större samling och det var på ett museum i Holland.

Därför var det kutym att den nya turkiske ambassadören skulle göra en lunchvisit på Biby. Så skedde också hösten 1982.

Min dåvarande hustru var med på lunchen och den turkiske ambassadören måste tydligen ha fått en väldigt positiv bild av henne för bara några veckor senare så damp det ner en inbjudan i vår brevlåda på Roslagsgatan. Vi var inbjudna - givetvis var inbjudan på franska, till en vinprovnings- gourmetmiddag på residenset på Djurgården. Klädsel smoking, förstås.

Vi var väl ett 20-tal personer totalt, ett flertal ensamma damer från såväl V&S som Systembolaget som han handlade sina Bourgogner av. Bordeaux drack han överhuvud taget inte. Vill minnas att det stod 8 glas framför var och en och vi provade två till varje rätt.

Han hade min hustru på sin vänstra sida och Carl-Eric Björkegrens hustru på den andra. Carl-Eric höll förresten ett av de sämsta tacktal jag har hört i mitt liv. Och jag har hört många, det lovar jag.

Han försvann något år sedan helt spårlöst. Och är fortfarande borta. Man gissade på att maffian hade sänkt honom i Djurgårdskanalen någon annan att det var hans medarbetare som inte fick vara med och dela den enorma förmögenhet han byggde upp, men jag tror att det var någon annan gäst på någon annan middag, som tog saken i egna händer..

Tillbaks till middagen. Det är möjligt att min hustrus urringning var djupare och mer fylld än fru Björkegrens för hon fick inte många ord eller någon uppmärksamhet av herr excellens ambassadör.

Totalt sett var middagen en fantastisk upplevelse.

Och mer skulle det bli under kvällen. Efter middagen bjöds kaffe et avec och sedan plötsligt blev det dans.

Nu råkade det sig att fru ambassadrisen var i Turkiet så herr ambassadör roade sig ordentligt. Och jag mådde bra i salongerna med de andra gästerna.

I taxin hem berättade Fiffi att herr ambassadören försökte lura upp henne på övervåningen!! "Men jag är ju gift och har dessutom min man här", sa hon. "Jag är inte svartsjuk", sa ambassadören och frågade om han fick träffa henne vid något annat tillfälle, "En lunch, t ex"? "Eller köra dig till jobbet"? "Men jag går i skolan och cyklar till Karolinska" svarade hon. "Men kan jag inte få köra bakom dig när du cyklar"?

Vilken d-a hummer!!

Jag tände själv till på det där och 9 månader senare föddes Ebba. Och 1 termin innan Fiffi var klar med sin utbildning...

Var det bättre och hetare förr?