Under mitten av 80-talet - 1986 närmare bestämt, var jag bjuden av min gode kamrat Hasse att få komma en helg och jaga "driven grouse" i Yorkshire. Familjen hade en fin moor däruppe på gränsen mot Scotland.
Att skjuta grouse är kanske den mest exklusiva formen av jakt alla kategorier och med en historia som sträcker sig hundratals år tillbaka. Om man skulle betala idag, så får man noga gräva ordentligt i plöskan för priset ligger runt 30 000 Skr per person och dag. Bara för jakten!
I alla fall så hade jag förstått att här gällde det att träna upp sitt hagelskytte om man skulle få någon behållning av upplevelsen.
Min dåvarande svärfar Frillo var entusiastisk jägare och med i Kungliga Jaktklubben och hans mamma hette von Essen och hade 82 kusiner som hon tydligen hade reda på alla på den tiden.
Uppe på Skokloster var Fredde von Essen född och även om slottet nu var i statlig ägo så bodde han kvar där i något hus och hade en egen skjutbana och erbjöd privata skyttelektioner. Jag hade träffat Fredde ett antal gånger på jakter på svärfars gods och även på Widforss där han var delägare.
Jag ringde Fredde och bokade in en lektion kl 13 en tisdag i början av augusti. Jag visste inte hur lång tid det skulle ta att köra dit så jag kom lite tidigare och där stod han och övningssköt med en annan person. De var två i och för sig men den andra stod bara bredvid och deltog inte aktivt i skyttet.
Då hör jag plötsligt Fredde vråla till: " Men för fan kungen, kungen skjuter ju bakom!!"
Och då såg jag också Porschen som stod på parkeringsplatsen och det var klart att den andra var en adjutant.
Kungen skulle ner och jaga rödhöns hos kung Carlos av Spanien och tyckte att även han behövde öva lite mera. Och jag som sagt skulle skjuta grouse i Yorkshire.
När de var klara så skulle de äta lunch i en liten klubbstuga bredvid. Och då frågade Fredde mig om jag inte också ville ha lunch eftersom han nu blev lite försenad. Jag hade ju inte ätit något och tackad snabbt ja. Freddes fru Blancheflor serverade lite sillinläggningar som förrätt och några av grabbarna fick en liten sup - dock tackade herr adjutant och jag nej till erbjudandet och det var lättsam och trevlig stämning under lunchen. Fredde presenterade mig och "Jodå", kungen visste vem jag var och vem jag var gift med och "meddelade i sammanhanget att han och drottningen hade i veckan tackat Ja till att komma på svärfars sena 70 - årskalas på Biby i oktober.
Svärfar gav sig nämligen tusan på att få med kungen och drottningen på sitt kolifej. Nu fyllde han i o f s redan i juni, men då kunde inte kungaparet komma och han fortsatte med sina inbjudningar och till slut någon torsdag på hösten fick han till det. Tjat lönar sig ibland... Även på den nivån.
Vi bodde ju på gården och jag var väl där på torsdagen och då hade vi en inbjudan att tillsammans med mina svågrar och svägerskor och Frillos bröder med fruar att komma och äta middag i stora huset på fredagen för han hade något mycket viktigt att meddela.
Fredagen kom och jag såg direkt att Frillo var uppåt och glad och förväntansfull att få säga något.
Vi hade väl knappt hällt i oss första supen förrän han reste sig upp och ville för alla härmed högtidligt meddela att han hade den stora glädjen och äran att säga att "kungaparet har tackat Ja att komma på ett litet sent födelsedagskalas" och så nämnde han något bestämt datum i oktober som jag har glömt bort.
Han tittade sig förväntansfullt omkring och fastnade på mig av någon anledning.
"Ja, jag hörde det i tisdags," sa jag, ganska högt och tydligt. " Vi åt nämligen lunch ihop uppe hos Fredde von Essen på Skokloster, och då nämnde kungen det för mig". "Kungen skall ju ner för att jaga rödhöns hos kung Carlos och jag skall ju upp till Yorkshire för att skjuta grouse om ett par veckor så vi behövde öva bägge två lite grann"...
Trodde att min svåger Klas skulle explodera av skratt. Men hur han lyckades hälla sig förstår jag inte. Och det var nog tur det.
Här kommer från hövdingen ett alldeles oerhört viktigt och unikt tillkännagivande och så hade den ende icke adlige och dessutom ingifte i församlingen, redan fått det från källan.
En enda gång i mitt liv har jag på tu man hand ätit lunch med kungen och kommer troligen aldrig göra det igen, och det var på tisdagen just den veckan.
Är inte Gud god i alla fall?
Att skjuta grouse är kanske den mest exklusiva formen av jakt alla kategorier och med en historia som sträcker sig hundratals år tillbaka. Om man skulle betala idag, så får man noga gräva ordentligt i plöskan för priset ligger runt 30 000 Skr per person och dag. Bara för jakten!
I alla fall så hade jag förstått att här gällde det att träna upp sitt hagelskytte om man skulle få någon behållning av upplevelsen.
Min dåvarande svärfar Frillo var entusiastisk jägare och med i Kungliga Jaktklubben och hans mamma hette von Essen och hade 82 kusiner som hon tydligen hade reda på alla på den tiden.
Uppe på Skokloster var Fredde von Essen född och även om slottet nu var i statlig ägo så bodde han kvar där i något hus och hade en egen skjutbana och erbjöd privata skyttelektioner. Jag hade träffat Fredde ett antal gånger på jakter på svärfars gods och även på Widforss där han var delägare.
Jag ringde Fredde och bokade in en lektion kl 13 en tisdag i början av augusti. Jag visste inte hur lång tid det skulle ta att köra dit så jag kom lite tidigare och där stod han och övningssköt med en annan person. De var två i och för sig men den andra stod bara bredvid och deltog inte aktivt i skyttet.
Då hör jag plötsligt Fredde vråla till: " Men för fan kungen, kungen skjuter ju bakom!!"
Och då såg jag också Porschen som stod på parkeringsplatsen och det var klart att den andra var en adjutant.
Kungen skulle ner och jaga rödhöns hos kung Carlos av Spanien och tyckte att även han behövde öva lite mera. Och jag som sagt skulle skjuta grouse i Yorkshire.
När de var klara så skulle de äta lunch i en liten klubbstuga bredvid. Och då frågade Fredde mig om jag inte också ville ha lunch eftersom han nu blev lite försenad. Jag hade ju inte ätit något och tackad snabbt ja. Freddes fru Blancheflor serverade lite sillinläggningar som förrätt och några av grabbarna fick en liten sup - dock tackade herr adjutant och jag nej till erbjudandet och det var lättsam och trevlig stämning under lunchen. Fredde presenterade mig och "Jodå", kungen visste vem jag var och vem jag var gift med och "meddelade i sammanhanget att han och drottningen hade i veckan tackat Ja till att komma på svärfars sena 70 - årskalas på Biby i oktober.
Svärfar gav sig nämligen tusan på att få med kungen och drottningen på sitt kolifej. Nu fyllde han i o f s redan i juni, men då kunde inte kungaparet komma och han fortsatte med sina inbjudningar och till slut någon torsdag på hösten fick han till det. Tjat lönar sig ibland... Även på den nivån.
Vi bodde ju på gården och jag var väl där på torsdagen och då hade vi en inbjudan att tillsammans med mina svågrar och svägerskor och Frillos bröder med fruar att komma och äta middag i stora huset på fredagen för han hade något mycket viktigt att meddela.
Fredagen kom och jag såg direkt att Frillo var uppåt och glad och förväntansfull att få säga något.
Vi hade väl knappt hällt i oss första supen förrän han reste sig upp och ville för alla härmed högtidligt meddela att han hade den stora glädjen och äran att säga att "kungaparet har tackat Ja att komma på ett litet sent födelsedagskalas" och så nämnde han något bestämt datum i oktober som jag har glömt bort.
Han tittade sig förväntansfullt omkring och fastnade på mig av någon anledning.
"Ja, jag hörde det i tisdags," sa jag, ganska högt och tydligt. " Vi åt nämligen lunch ihop uppe hos Fredde von Essen på Skokloster, och då nämnde kungen det för mig". "Kungen skall ju ner för att jaga rödhöns hos kung Carlos och jag skall ju upp till Yorkshire för att skjuta grouse om ett par veckor så vi behövde öva bägge två lite grann"...
Trodde att min svåger Klas skulle explodera av skratt. Men hur han lyckades hälla sig förstår jag inte. Och det var nog tur det.
Här kommer från hövdingen ett alldeles oerhört viktigt och unikt tillkännagivande och så hade den ende icke adlige och dessutom ingifte i församlingen, redan fått det från källan.
En enda gång i mitt liv har jag på tu man hand ätit lunch med kungen och kommer troligen aldrig göra det igen, och det var på tisdagen just den veckan.
Är inte Gud god i alla fall?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar