onsdag 18 maj 2016

Ali och Mortada...


..heter Abdulraham respektive Raed i efternamn och är kusiner och kom till Sverige från Irak för 7 månader sedan och är i 20- årsåldern. Alis pappa sålde sin bil för att finansiera sonens resa för att skapa en ny framtid för honom.

De berättar i dagens SvD att de nu är på väg hem igen.

De har inte fått studera och inte heller arbeta utan bor bara på ett flyktingläger i Småland och äter och sover och gör inget produktivt över huvud taget. Och vet inte hur länge de får vänta på uppehållstillstånd eller få avslag.

Så de har beslutat att åka hem igen trots föräldrarnas önskan att de skall bli kvar.

Så här kan vi inte ha det.

Jag lovar att det finns massor av Alis som har kommit hit och som har samma besvärliga läge. De vill komma in i samhället och skapa sig  en framtid och jobba och göra rätt för sig.

Jag träffade för snart 20 år sedan en ung man från Kuba som hade varit ett år i "Ankomstläger" i Enköping för att lära sig svenska mm och nu bodde i en förort med rysk fru och barn. Och ville jobba. Han hade rest till Ryssland och studerat till civilingenjör men ville komma till väst och hamnade i Sverige på något sätt.

Jag hade precis engagerat mig i Horton International och ville bygga upp ett kandidatregister innehållande de 3 översta chefsnivåerna på de svenska IT företagen och behövde någon som hjälpte mig med detta. Fick honom via Arbetsförmedlingen och han hade inte jobbat så mycket med ”data” men ”jag lär mig ganska snabbt”, sa han.

Och det gjorde han.

Yttre Förorten blev snart lite närmare stan och efter 10 år så bodde han i Saltsjö Duvnäs i egen fin villa och hade stor Volvo och motorbåt och var egenföretagare och mycket framgångsrik.

Grattis Tomas!  

Den andra sidan av myntet är inte lika rolig.

Komma hit och förstöra vårt samhälle. Kasta stenar på brandbilar och ambulanser och sticka bilar i brand. Utnyttja vårt välfärdssystem över alla gränser och bara vara kriminell och ställa till elände. Skjutningar i Göteborg och Malmö och andra ställen och kasta handgranater in i restauranger på grund av gängbråk och släktfejder.

Att komma till ett nytt land ställer även krav på vederbörande. Förstår att gamla kulturella skillnader som är nedärvda i generationer gör det svårt att förstå de normer och förhållanden som gäller i det nya landet.

Men man måste anstränga sig och försöka hitta gångbara kompromisser som gör att allt fungerar. Annars går det inte.

Och så kan vi inte ha det!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar