Idrottsgalan

Är en höjdare tycker jag.
Jag hade faktiskt glädjen att vara med på plats första gången den sändes år 2000, tror jag det var.
Lena Andersson - en god vän, hade varit hotellchef på Foresta, som var min närmaste granne och jobbade nu som boss på något stort chateringföretag som levererade maten till galan i Globen. Det var bara att tacka Ja vid förfrågan och hänga ut smokingen på vädring i förväg. Var ett jättekul arrangemang att få vara med om.
Och ännu bättre har det blivit för varje år.
Att se våra kvinnliga idrottare uppklädda och inte osminkade som de oftast är på tävlingar.
Många är ju rena skönheterna!
Och även grabbarnas klädsel väcker alltid intresse. Från de mest välklädda som Johan Olsson - otroligt stilig i välsittade smoking till Thomas Brolin som alltid ser ut som han just blivit utkastad från krogen..
Till och med den egna krogen!
Och ofta är det också väldigt god stämning och roliga inslag och bra musik och till och med tacktalen är betydligt bättre och inte hälften så fåniga som de professionella talarnas på alla skådespelargalor.
Ett höjdarprogram helt enkelt.
Tyvärr finns det lite skolk de senaste åren. Jerringpriset som är svenska folkets val.
Att ridsporten och Peder Fredrikssons prestation skulle vara större än Sarah Sjöströms är ju absurt. Men så är det när alla ridklubbar uppmanar sina medlemmar att rösta på en ryttare. Tråkigt och osportsligt!