Tänker på den gamla tesen, att det kan ta mycket lång tid att bygga upp ett slagkraftigt varumärke, men sekunder att förstöra det.
Jag och säkert många med mig, har ju under hela vårt liv sett upp till USA. Vi kanske inte har tyckt att deras bilar var bäst, men de var störst. Och levnadsstandard för många var hög och att det var möjligheternas land. Ville du jobba och var ambitiös och duktig, så fanns det ingen gräns hur långt du kunde gå. Oberoende av din bakgrund, kultur och hudfärg. T o m en skådespelare kunde bli president. Inte illa!
Jag själv hoppade av min resa inom den svenska stålhanteringen, och började sälja olika dataprodukter för amerikanska företag. De var de bästa åren i mitt liv.
Och man kunde få åka på studieresor med kunder till våra fabriker och kontor över hela USA.
Det var höjdpunkter att där få träffa glada och härliga kollegor på plats.
Man var en öppnare och gladare människa och mådde dessutom bättre när man kom hem.
Och USA ställde upp för världen och offrade massor av deras egna unga män i världskrigen för att försvara demokratin. Presidenten var oftast en världsledare som många såg upp till och litade på.
Det var då det!
Nu sitter det en pajas i DC som väl ingen utanför USA har någon som helst respekt för. Och han har på bara 4 år förstört allt som generationer tidigare byggt upp. Men man har ju valt honom, så det slår ju tillbaka på folket själv. Vi har från europeisk synpunnkt tyckt att amerikaner är lite naiva, ytliga och ibland till och med lite korkade, och det kanske var rätt. ("Brussells is a nice country", sa Trump vid något tillfälle).
Den Kindergarten som man upplever där just nu, är kanske ett resultat av detta. Synd är det i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar