lördag 21 december 2019

En liten julkortsbetraktelse

Nu är det så dags igen, eller? Förr var det väldigt naturligt att man satt en kväll så här års och skrev julkort till sina vänner och bekanta och lade stora buntar på den gula brevlådan.
Jag slutade själv ganska tidigt med det och övergick till elektroniska julhälsningar "för att spara miljön", sa jag . Och kanske egna kostnader och tid också. Men det sa jag inte.
Nu pratar vi om ca 20 år tillbaka. Jag var ju avhoppad från mitt beting att stödja och främja svensk järn - och stålindustri, och kallades därför av mina gamla KTH - kompisar för Data Larson.
Och då tänkte jag göra rätt för den benämningen.
Gode vännen Peter  följde senare efter med sina sjungande och dansade renar och sedan fortsatte det  fram till idag med alltifrån blinkande julgranar till foton på gigantiska familjer eller bara barnbarn.
Men börjar det inte sakta avta? Att de fysiska julkorten gör det är ju klart. Förr hade man hel bord eller hyllor fulla med kort, men nu är det glesare. Eller har jag blivit mindre populär, vilket inte är helt osannolikt.
Kommer ihåg ett tillfälle när jag var försäljningschef på Sperry Univac på 80-talets början och vi gick runt och kollade hur många julkort vi själva hade fått från våra kunder. Av mina säljare hade Gert absolut flest kort på sin hylla. Men när jag tittade närmare efter, såg jag att de flesta tyvärr var från leverantörer och inte från kunder...
Är det också för mycket Facebook och Twitter och Instagram som har gjort oss medietrötta att även de elektroniska hälsningarna minskar i antal?
Bortsett från allt
God Jul och Gott Nytt År
Sten


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar