Gick ner efter lunch för att på den stora vågbrytaren i hamnen, försöka pilka lite strömming. Har inte gjort det tidigare i år och hört att den varit liten i storlek och inte så många heller.
Fyller upp lite havsvatten i hinken och slänger ut lysräkorna på sin lina.
Dröjde inte så länge innan jag kände att det var napp och tog upp en hygglig och fet strömming, krokade av snabbt och förpassade den till hinken. Här gäller det att behålla kylkedjan intakt för just strömming är en värmekänslig typ. Snart en till och samma procedur.
Inga longörer!
Efter ytterligare en stund kom 2 strömmingar till upp på bryggan och tyvärr lossade en och tog sig tillbaka till havet. De här var lite mindre såg jag. Tusan också, 4 hade räckt till middag.
På den långa bryggan står det till 99 % män och 98 % nysvenskar. Passerade en av dessa på hemvägen och såg att hans strömmingar var väldigt små. Visade upp en av mina feta, och han tittade på mig förvånat och sa ett av de 200 svenska ord han kunde: "Mat"?
"Jajemän",sa jag.
Blev inga fler så jag trampade hemåt och förvånades över att de feta strömmingarna fortfarande sprattlade i det vatten som var kvar. Kylkedja kylkedja!
Han gå upp till Coop och handla mjölk och Gin och de två större levde fortfarande när de skulle avfjällas lätt innan kylskåpet.
Då först såg mina grumliga ögon, att det var två små mörtar.
Förstår då min nyfunne väns tankar, att även vita, gamla ursvenskar som går runt i eleganta Pelle P shorts och har en rätt framgångsrik och något fisförnäm attityd, har problem med ekonomin i dessa dagar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar