Claes fyllde år igår. Vi diskuterade då hur man får till den bästa dryan. Han har börjat ledsna på sin Vodka Martini och tänkte gå tillbaka till originalet. Han bor i USA sedan kanske 30 år eller så.
Men vad är då originalet, frågar vän av ordning. Dvs jag!
Det finns många historier om detta och den vanligaste är kanske att bartendern Martini di Arma di Taggia på Knickerbocker Hotel i New York 1912 gjorde en ny variant till Mr Rockefeller som sedan döptes till Dry Martini.
Den lär ha varit mycket sötare förr och utvecklingen har gått till det mest extrema som Hemingways 68:1 till att vifta med en Vermouth kapsyl över ginen.
För ett tiotal år sedan så såg jag i någon sprittidning att det hade hållits mästerskap i Sverige att tillverka den bästa Dry Martinin. Vin & Sprit var arrangör och det fanns en mailadresstill någon marknadschef, som jag genast skrev till. Efter ca 14 dagar fick jag svar och han berättade att det var Plymouth Gin som hade sponsrat tävlingen och att bartendern på Slagthuset i Malmö hade vunnit.
Jag kontaktade honom och han var mycket älskvärd och berättade att han inte bara vunnit i år utan en gång tidigare också. Rejäl karl, helt enkelt.
När det var tävling var alla ingredienser rumstempererade så det gällde för dem att få dryan så kall som möjligt men inte blaskig. Och god förstås.
Hans tips för hemmabruk var att lägga ginen i frysen och vermouthen i kylen. Ginen kunde man använda sin favorit men vermouth skall alltid vara Noilly Prat.
Han hade 6:1, dvs 6 delar gin och 1 del Noilly Prat. Lägg martiniglasen i frysen en halvtimme innan och rör snabbt ihop de två spritsorterna när det är dags. Lägg i 2 oliver med kärna på pinne - absolut inte urkärnade för de har tappat både smak och spänst och ännu värre med pimento eller annan fyllning. Det skall vara strikt och rent och inte tillkonstlat och tramsigt. Så långt ifrån paraply drink man kan komma således.
Han vred till en zest citron och två zest lime och slänger dem sedan. Man blandar aldrig oliv med zest i ett martiniglas.
Less is more gäller även här.
Och köp goda grekiska Kalmataoliver. Gärna ekologiska - de är bäst. Eldorados oliver och andra lågprismärken kan någon ha att mata grisen med. Inget för folk och speciellt inte för dina gäster.
Christer, min gamle vän och tidigare chef, vägrar att använda något annat än Torr Martini i stället för Noilly Prat. Och det kan gärna få fortsätta med för han mäter inte heller upp delarna utan höftar till det. Och det blir då som det blir...
Någon gång kan han träffa rätt, men det är som sagt mest tur och statistik. Han är en mycket sympatisk person men där ser vi olika på tillvaron.
Jag har nämligen läst en kokbok av Ferran Adrià, han som skapade El Bulli och ansågs vara världens bästa krog under många år. Och där är det inte 1 äggvita utan 28 g äggvita som gäller. Skall man vara bäst, så kostar det på. Då finns inga genvägar.
Jag hade också lite starkare dryer förr med tycker nu att 6:1 är alldeles utmärkt. Och så enkelt för en som har glömt bort reguladetrin från Gymnasiet och har dessutom glömt allt från KTH för då blir det 6 cl gin och 1 cl vermouth. Och visst är det trevligare och betydligt elegantare att ta två dryer - om andan faller på en än stor 12:a från början.
Eller hur USA?
Om någon på en krog utanför Philadelphia frågar Claes om han vill ha en 4:a eller 6:a whisky så svarar han alltid. "Ja, tack, men häll de i samma glas". Whisky är mer rough än drya så där går det alldeles utmärkt bra tycker jag.
Marilyn Monroe lär har sagt:
To drink one Martini I´m able
Two - at the very most
After three I´m under the table
After four I´m under my host
Men vad är då originalet, frågar vän av ordning. Dvs jag!
Det finns många historier om detta och den vanligaste är kanske att bartendern Martini di Arma di Taggia på Knickerbocker Hotel i New York 1912 gjorde en ny variant till Mr Rockefeller som sedan döptes till Dry Martini.
Den lär ha varit mycket sötare förr och utvecklingen har gått till det mest extrema som Hemingways 68:1 till att vifta med en Vermouth kapsyl över ginen.
För ett tiotal år sedan så såg jag i någon sprittidning att det hade hållits mästerskap i Sverige att tillverka den bästa Dry Martinin. Vin & Sprit var arrangör och det fanns en mailadresstill någon marknadschef, som jag genast skrev till. Efter ca 14 dagar fick jag svar och han berättade att det var Plymouth Gin som hade sponsrat tävlingen och att bartendern på Slagthuset i Malmö hade vunnit.
Jag kontaktade honom och han var mycket älskvärd och berättade att han inte bara vunnit i år utan en gång tidigare också. Rejäl karl, helt enkelt.
När det var tävling var alla ingredienser rumstempererade så det gällde för dem att få dryan så kall som möjligt men inte blaskig. Och god förstås.
Hans tips för hemmabruk var att lägga ginen i frysen och vermouthen i kylen. Ginen kunde man använda sin favorit men vermouth skall alltid vara Noilly Prat.
Han hade 6:1, dvs 6 delar gin och 1 del Noilly Prat. Lägg martiniglasen i frysen en halvtimme innan och rör snabbt ihop de två spritsorterna när det är dags. Lägg i 2 oliver med kärna på pinne - absolut inte urkärnade för de har tappat både smak och spänst och ännu värre med pimento eller annan fyllning. Det skall vara strikt och rent och inte tillkonstlat och tramsigt. Så långt ifrån paraply drink man kan komma således.
Han vred till en zest citron och två zest lime och slänger dem sedan. Man blandar aldrig oliv med zest i ett martiniglas.
Less is more gäller även här.
Och köp goda grekiska Kalmataoliver. Gärna ekologiska - de är bäst. Eldorados oliver och andra lågprismärken kan någon ha att mata grisen med. Inget för folk och speciellt inte för dina gäster.
Christer, min gamle vän och tidigare chef, vägrar att använda något annat än Torr Martini i stället för Noilly Prat. Och det kan gärna få fortsätta med för han mäter inte heller upp delarna utan höftar till det. Och det blir då som det blir...
Någon gång kan han träffa rätt, men det är som sagt mest tur och statistik. Han är en mycket sympatisk person men där ser vi olika på tillvaron.
Jag har nämligen läst en kokbok av Ferran Adrià, han som skapade El Bulli och ansågs vara världens bästa krog under många år. Och där är det inte 1 äggvita utan 28 g äggvita som gäller. Skall man vara bäst, så kostar det på. Då finns inga genvägar.
Jag hade också lite starkare dryer förr med tycker nu att 6:1 är alldeles utmärkt. Och så enkelt för en som har glömt bort reguladetrin från Gymnasiet och har dessutom glömt allt från KTH för då blir det 6 cl gin och 1 cl vermouth. Och visst är det trevligare och betydligt elegantare att ta två dryer - om andan faller på en än stor 12:a från början.
Eller hur USA?
Om någon på en krog utanför Philadelphia frågar Claes om han vill ha en 4:a eller 6:a whisky så svarar han alltid. "Ja, tack, men häll de i samma glas". Whisky är mer rough än drya så där går det alldeles utmärkt bra tycker jag.
Marilyn Monroe lär har sagt:
To drink one Martini I´m able
Two - at the very most
After three I´m under the table
After four I´m under my host
Att lägga OP i frysen innan den intages är det bästa sättet att gömma alla smaker och nyanser. Om man nu inte tycker om varken Gin eller Martini (ingen tycker väl om Noilly Prat) går det bra att även i detta sammanhang förstöra alla nyanser med ett besök i frysen!
SvaraRaderaÄven i relationen 6/1 förstör NP alla fina smaker i vald Gin!
En som vet bäst och är van att bestämma!
Christer