Hår och skägg. En helt ovetenskaplig betraktelse från förr och till nu.

I forna tider hade nästan alla herrar skägg. Oberoende av religion och nationalitet. Sedan kommer vi in på nutid och då började många herrar i västerlandet att raka sig. Vi var några stycken på 60-talet och framåt som odlade mustasch och ngt annat akademiskt skägg. Speciellt på Teknis vill jag minnas.

I företags världen var det väl nästan bara Percy Barnevik och Rune Andersson som hade skäggväxt i ansiktet.

Många av oss i min åldersgrupp, var också oroliga för att bli ”flintis”. Jag och bror Hans och Lasse gick till Dr Smith i Bromma, som lovade att genom ett litet snitt i pannan så skulle bättre blodförsörjningen i all framtid hindra håravfall. Vi kallade honom för Dr Snitt och inte hjälpte det ngt alls. Utom att förbättra hans ekonomi.

Men sedan på 80-talet, så blev det inne att vara flintis. Även de som inte var tunnhåriga rakade sig på huvudet. Det var inte bara huliganer och fotbollsspelare, utan vanliga människor.

I USA har man alltid varit skeptisk mot skägg och speciellt efter ”nineeleven”. Alla som har skägg är terrorister – åtminstone de flesta.

Men var har hänt de senaste åren? Jo allt fler vanliga pojkar och män, börjar odla helskägg. Kanske inte så långt men i alla fall över hela ansiktet. Snart finns det inte en halvkändis som inte har skägg.

Hur skall immigrationsmyndigheten på Kennedy Airport och polisen i tunnelbanan i Stockholm, nu skilja agnarna från vettet?