En dalande stjärna

Jag är en dalande stjärna. Jag lyser inte upp lika mycket som förr. Tekniken har sprungit ifatt mig.

Förr var jag känd för att alltid komma ihåg mina vänners födelsedagar. Mats och Gustaf och de andra sa alltid: ”Du har ett fantastiskt minne och kommer ihåg min födelsedag varje år och jag kommer aldrig ihåg din.”

”Det är ju inte så himla komplicerat”, sa jag, ” för du fyller ju oftast på samma datum varje år.”

”Jo men ändå”, sa de.

Jag berättade aldrig att jag hade en almanacka där det t ex stod Aje -43 den 12/3. Och varje år när jag fick en ny almanacka, så tog jag någon timme och gick igenom den gamla och flyttade informationen till den nya.

När jag sedan – som vi ungdomar gör, gick över från en fysisk kalender till min dator och sedan den smarta telefonen, så behövde jag inte ens göra det. Den är ju programmerad för ”återkommande avtalad tid.”

Lätt som en plätt och berömmet fortsatte.

MEN!

Nu med Facebook och andra sociala medier, så vet ju varenda kotte, när alla andra fyller år. Man får till och med en påminnelse på mail, veckan innan.

”Glöm inte att gratulera Rickard nästa vecka.”

Min stjärna har dalat och kommer så småningom att slockna i ljusskenet av alla andra.