Den som har lever får se..

..brukar min gamle vän Claes säga. Han bor sedan många år i USA och hur han översätter detta till engelska, vet jag inte. And, it’s his problem...
Lever verkar vara bra att ha. Därför har jag infört i mitt liv lite vita veckor. Det började när jag och bror min Hans, skulle åka Vikingarännet på skridsko för ca 15 år sedan - drygt 80 km från Uppsala till Stockholm. Loppet skulle gå 15/2 vill jag minnas. Min kondition var nog inte helt på topp, mina mil på isen var säkert för få och som enda möjliga utvägar att förbättra mitt läge var, att se till att jag var nykter som tusan och tränade lite mera. Detta var sista dagarna i januari så jag tog då beslutet att inte dricka en enda droppe alkohol fram till starten. Två hela helger plus en himla massa vardagar! Halvt på skoj sade jag att jag förmodligen inte har varit helt nykter en enda hel helg sedan jag tog studenten 1964. Tyvärr var det nog en del sanning i detta också.
Och sedan kom en annan tanke. ”Tänk om jag är alkis och inte klarar av detta. Vad gör jag då?” Sade efter en del funderande helt klokt, att är det så illa, så vill jag veta det snarast.
Det var inga problem över huvud taget. Drack mitt isvatten och mådde prima.
Åren därpå växte tuppkammen och två veckor blev tre och till sist en hel månad.
Och vilken himla tur att jag hade valt just februari!!!
Men där hade kammen slaknat.
Omgivningen tyckte att jag blev gnällig och sur den sista veckan så jag tog ett nytt beslut och delade upp sträckan i två delar. Tar nu de två första veckorna i februari och de två sista i september.
Idag är det den 14 september 2010. I morgon inträder jag i nykterhetssträsket igen.
Firar kvällen med lite goa kräftor som förrätt och en hemskjuten kålsoppa med dagens nykokta frikadeller på vildsvin som huvudrätt och till det öl & brännvin förståss.
Kanske lite hemskjuten fläderblomsglass med nötkaka och ett glas port och eventuellt lite kaffe et avec om husse Johan, som delar min måltid, så önskar.