Båtmän och lotsar åkte runt och jobbade och träffade nya människor och relationer uppstod som alstrade barn i sin tur.
Vill minnas att jag tagit upp detta tidigare i ett av de ca 350 blogginlägg jag skrivit under åren.
Så det är inte bara rackartyg som sker i Roslagens famn som väl är bekannt i litteraturen, utan även på min ö så långt ut och söderut man kan komma.
Jakt och fiske är disipliner som genom historien har behandlats av urinvånarna lite som det passar dem.
Det är kultur skulle jag vilja påstå.
Myndigheternas påfund har man kanske lyssnat på med ena örat men om man är hungrig och barnen eller gumman skriker, då har man lyssnat på det andra.
Och jag gillar det. Tycker om en viss civil olydnad.
Svårt att motivera att det är förbjudet att fiska några ålar per år men att det är tillåtet att fiska om du innan lagen fiskade mer än 400 kg per år.
Så därför lägger man inte i någon ålryssja längre utan en gäddryssja. Och någon gädda har jag inte sett här på 20 år.
Och nu är det sedan något år tillbaka, också förbjudet att fiska lax med fasta flytgarn. Vad gör man då?
Jo, man fäster inte garnen utan ligger där och passar så man kommer före kustbevakningen och sälen som heller inte bryr sig om myndigheten.
Och jag har nu döpt om laxen till Storströmming, som gubbarna skrattar åt och har accepterat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar