Man har klagat på vad hon sade, vad hon inte sade, hur hon sade det och på det sätt hon sade det.
Och på hennes dåliga engelska.
Jag tyckte inte att hennes engelska var så dålig. Hon pratade på som rackarns och sökte inte ord även om det var med en kraftig svensk accent och intonation.
I det sammanhanget fick jag en association till en händelse i slutet av 70-talet när jag besökte en god vän i Los Angeles som när han bodde i Sverge t o m studenten hette Trygve och nu Trig. Han hade pluggat på universitet i USA, tagit sin examen på UCLA och nu arbetade som Vp på Bank of America i LA. En av de yngsta i bankens historia i den positionen.
Ni skulle ha hört hans engelska!! Värre en den svenske kocken i Mupparna.
Han kunde givetvis alla ord men uttal och framför allt intonation, språkmelodi och allt vad det kan heta, var vidrigt svenskt.
Jag frågade honom om detta och då skrattade han och svarade: "Om en ung kille pratar så underlig engelska och har kommit så långt i kariären, så måste han vara oerhört begåvad och smart tänker motparten."
Så allt var tillrättalagt och helt medvetet.
Kommer ni ihåg Refaat El-Sayed? Han som sade bl a en gång, när han anade oråd, "att här ligger en gravad hund".
En kille som pratade så urusel svenska och drev upp ett företag som Fermenta, han måste vara brilliant i huvudet. Det var nära att t o m PG gick på det hela. Men han kanske inte är så lysande trots sin fina göteborgska..
Jag hade också själv tidigare en chef som kom från Kroatien. Samma taktik när han skulle försöka övertyga ngn kund, om det lysande i affärens upplägg. De begrep inte ett dugg, men trodde att det var de själva som var korkade och inte den fd juggen.
Många sade efteråt, när dimridåerna hade lagt sig, att han ljög för alla.
Men det höll jag inte med om. "Han ljuger bara för sina kunder, leverantörer, kollgor, underställda, chefer, vänner och familj. Annars ljuger han inte så mycket"!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar