Nobeldagen idag

Tyvärr har jag ännu inte fått något Nobel pris. Känns lite orättvist när så många andra får det. Tror att det hittills är 993 pristagare som under åren fått det. Men inte jag. Och inte en enda gång!
Tyckte nog att jag förberedde mig hyggligt.
Min gamle pappa var en ovanligt kreativ och duktig ingenjör. Blev invald som hedersmedlem  i Svenska Teknologföreningen och som han säkert var värd och dessutom mycket hedrad av.
Därför - på hans inrådan, studerade jag också till ingenjör och blev så småningom också medlem av Svenska Teknologföreningen.
Första jobbet efter examen låg rätt för framtiden och Nobelpriset. Började som forskare hos professor Rolf Collins extraknäck bolag - RC-konsult med utveckling av processer passande för högintensiv IR-strålning. Här skulle det bli forskning av högsta dignitet!
Men det blev mer av att torka vattnet från nytillverkade tapeter för Dunitapeter i Gävle, försöka steka fläskkotletter till SJs tåg och torka lacken på den nya bilregistreringsplåtarna till Vägverket.
Märkte ganska snabbt att RCs intention - varken för sig själv eller mig, gällde att få oändlig ära och berömmelse utan det viktigaste var att få in mera deg i ladan. Eller råg i byttan.
Mammon tog därefter även mig i sin famn och jag började jobba med att kränga det som var mest lönsamt inom databranschen. Jobbade således 10 år på amerikanska dataföretag och som bara kände till ord som hög lönsamhet och god egen utveckling och massor med dollar..
Jag var nu så långt ifrån målet med Nobelpriset som möjligt. Tjänade nästan som ett halvt Nobel pris - det var väl det enda.
Och så sakta somnade tanken in. Man måste ju leva också.
30 år senare vaknade den igen. Det mest prestige fyllda priset är ju i alla fall litteraturpriset!
Jag skriver en bok.
Och det gjorde jag och den fick det något kryptiska namnet Pappas Prinsessors Kok- och Klokbok. En veritabel pyttipanna av matrecept och släng av kultur med mina odefinierade och ibland onyanserade synpunkter och betraktelser.
Den släpptes World Wide - dvs i Sörmland och några exemplar i Stockholmsområdet hösten 2014. 
Skänkte direkt ett dedikerat exemplar till min gode vän och Landsorts- granne Lasse Heikensten, som råkar vara VD för Nobelstiftelsen. Men till vilken nytta?
Men jag väntar fortfarande på en signal mitt i natten från allas vår Sara Danius.  Tyvärr är den enda signal  som stör mig och att jag går upp på nätterna är från prostatan..
Och här sitter jag nu igen den 10e december. Och käkar jordnötter och glor på TVn och får tårar i ögonen när man sveper över församlingen och zoomar in de anhörigas glittrande ögon när morfar just mottagit Nobelpriset ur kungens hand.
Och tänker. Det kunde vara mina barns tårfyllda ögon...
Men icke i år igen. Am I a loser?