United States of America

Har jag funderat på under en längre tid. Jag, som de flesta svenskar, har väl under vår tid haft en mycket positiv syn på landet och dess befolkning. Kommer mycket väl ihåg när jag fick möjlighet att besöka USA för första gången i början av 70- talet. 

 Och att man var en gladare, trevligare mot omgivningen och mer positiv person i flera veckor efter man kommit hem. Och sedan blev man sig själv igen, tyvärr. Precis samma effekt som man upplevde efter en dyr och kul säljkurs någon stans på ett dyrt konferanshotell. Effekten varade max 2 veckor..

Men nu är det allvarligare. Precis när jag skulle anslå tangenterna på min moderniserade Halda P, så behandlades precis den frågan på Ekdahl&Ekdahl på TV1. Eller TV2.

Utrikesminister Ann Linde sa bl a, att just nu i den kanske största kris som världen upplevt, så har inte USA tagit ledarrollen. Utan tvärtom, ser resten av världen som en fiende.

Så medvetet eller omedvetet, kommer USAs ställning som den ledande srormakten att avta. Och avhopp från Paris aval, schism med WHO, bråk om Världshandelsavtal  Open skies mm mm.

Är det bara Trumps fel? , Inte säkert, för mycket har funnits underliggande i folksjälen i landet och som Trumpeten spelar på, enl förståsigpåarna.

Och vad beror detta på?

Min spaning säger Hamburgarna!

Eller burgers har blivit en status- och imagefråga som kommer att göra USA till ett U-land. 

Hur då undrar du och snart skall jag  brilliant och helt ovetenskapligt förklara detta.

Nedgången för USA började på slutet av 80- talet. När servitrisen frågade dig om vilket bröd - ljust eller mörkt, du ville ha till din burgare. Sedan under åren fortsatte eländet att accelera med att du skulle besluta om bacon, 1 eller 2 skivor cheddar, om osten skulle ligga på brödet eller emellan de två köttbitarna, om vilken dressing - fanns 4 att välja mellan och givetvis om den skulle vara welldone, half welldone, medium, medium rare, rare eller vegitarisk..

Fan tog dig om du snubblade eller stakade dig, när du beställde. Du var nämligen en individ som visste precis vad du ville ha. Och visste du inte, var du ingen att räkna med. Sådana borde inte bo i USA som var världens bästa del att leva i. Här kunde man välja sitt liv och få solrosfrön och kanske också grön ketchup om man absolut ville. Och vad innebar detta då?

Jo, man låste sig till MIN burgare och vägrade att prova något annat. "Jag vet vad jag gillar och är nöjd med det och varför då prova något nytt,?"

Känner ni igen det hela?

På 60-talet tillvekade Sverige världens bästa rostfria stål. Vi slog oss för bröstet och sade högt och ofta: "Made in Sweden!"

Under tiden vi skrev ner och ropade denna slogan, så produktutvecklade man i t ex Japan, Brasilien, Spanien och senare också också i Kina.

Och vi var plötsligt frånkörda och kom aldrig tillbaka. Fråga mig som senfärdig bergsingenjör. När jag började på KTH fanns säkert 200 framgångsrika bruk i Sverige. När jag slutade var 90 % borta och alla utom några få, var uppköpta av utländska företag.

Precis så, dynastier kommer och går. Uppgång och fall!

Vad har då detta med burgare att göra?

Jo, individualismen har slagit ut viljan att prova något nytt och därmed möjligheten att utvecklas. Och då blir man från- och överkörd.

Och med den tokstollen, som sitter med rodret i sin hand i USA, så kommer sannolikheten att allt går åt helvete för landet att öka.

Hänger du med?