Dumburken

Jag har av outgrundlig anledning, tittat en hel del på TV de senaste kvällarna. Ömsom vin – speciellt de underbara programmen som heter ”Två hungriga italienare.” Gubbar i min ålder som kajkar runt i Italien och besöker hembyar och andra städer och lagar och äter mat. Jag skulle inte ha gjort det bättre själv. Sådan glädje och kärlek till råvaror och mat ser man sällan. Jag har skrattat högt och längtat. Ngn av de två sade vid tillfälle ” mat är näst bäst här på jorden”…
Mera vin- Alexandra Pascalini – som säkert stavar efternamnet annorlunda, gjorde en reportageresa till sitt Grekland och samtalade med folk om krisen. Helt underbart. Inte visste jag att hon var lika duktig som snygg. Många av grekerna enl min enkla uppfattning, var fullständigt uppe på läktaren gällande hur krisen uppkommit – och då såg hon bekymrad ut. Men en enda person, en annan snygg kvinna i oppositionsledning, var kristallklar och säker och distinkt. Alexandra for president – eller den andra…
Under 60-talet (?) såg jag Forsyth saga. Alla 46 avsnitten. Sedan dess har jag inte sett en enda serie. Förrän i måndags då jag började titta på ”Kronjuvelerna.”
Har nu sett alla tre avsnitten och varit hyfsat nykter. Den serien var inget bra. Suggestiv men ganska fånig. Och Björn Gustafsson såg inte alls ut som den Björn Gustafsson, som var så himla rolig för några år sedan. Serien – trots en del duktiga skådespelarprestationer, var ett vattenplask enl min uppfattning.
Och nu kan jag med gott samvete vänta 40-50 år igen innan jag bestämmer mig för att följa en ny serie på TV.