Den arabiska hösten eller kanske vintern

Nu verkar eländet börja – och det som såg så bra ut. Man skjuter på varandra i Libyen och använder maskingevär och raketer. Och inte mot ev gamla anhängare till Gadaffi utan mot varandra. Stamkrig igen. Lär de sig aldrig i Afrika…
Och fortsatt jätteproblem i Syrien, som inte ens har kommit dit och även i Egypten som har kommit halvvägs.
Var skall detta sluta?
Lite positivt i alla fall från min senaste resa i julas till Egypten. De jobbar som fan. Och med glädje, verkar det som. Såg några unga pojkar skura en tender till den båt som vi var ute och snorklade med. Glatta livet och med glädje och noggrannhet. Värre än mina polacker som byggde sommarhuset.
Och så på julafton. I entrén till stora restaurangen, hade de klätt ut sig till Jesus och Maria och Josef och med levande getter/får och krubba och hela köret. Och hälsade oss med Merry Christmas och servitörerna hade röda luvor på huvudet.
Jag trodde att Egypten var ett djupt muslimskt land, men det verkar som att Mammon är starkare än Mohammed.
Och det lovar ju i alla fall lite gott.